Abdellah Taïa
Kungens dag
(Le jour du roi, 2010)
Översättning: Håkan Lindquist & Davy Prieur
Elisabeth Grate Bokförlag, 2014
Texten har publicerats i Karavan nr 3 2014
Den marockanske författaren Abdellah Taïa har gjort sig känd för sina öppet homosexuella romaner. Homosexualitet är annars ett tabubelagt ämne i arabvärlden. De flesta av hans böcker är självbiografiska och efter det att han kom ut som gay 2006 har han blivit något av en ikon i Marocko och andra arabländer. Taïa är även filmregissör. Han skriver på franska och sedan 1998 bor han i Paris. Nu utkommer hans roman från 2010 Kungens dag som belönades med det prestigefyllda Prix de Flore. Elisabeth Grate Bokförlag har tidigare gett ut två andra av Taïas romaner.
Abdellah Taïa växte upp i en fattig familj bestående av nio syskon i staden Salé nära Rabat. I en intervju har han sagt att allt han vet och alla hans erfarenheter kommer från uppväxten i ett litet hus på tre rum. Då han var pojke, råkade han få ström i sig från en elgenerator och hade en nära-döden-upplevelse. Hans författarskap utgör enligt honom själv ett försök att förstå denna upplevelse. Död, homosexualitet och utanförskap står oftast i centrum i hans böcker.
Storyn i Kungens dag är enkel. Boken handlar om de båda vännerna Omar och Khalid som bor i staden Salé. Omar är fattig, Khalid rik. Deras vänskap förbyts i fiendskap när Khalid blir vald till landets bästa elev och som belöning får kyssa kungens hand. Det är i stort den enkla handlingen men under ytan bubblar maktrelationer i det marockanska samhället. Mellan rik och fattig, man och kvinna, makthavare och vanligt folk. Att få kyssa kungens hand som ett tecken på högsta ära speglar den repressiva regimen under Hassan II:s tid. Taïa lyckas skildra hela det marockanska samhället genom den trevande homosexuella relationen mellan Omar och Khalid.
Romanens berättare är den 14-årige Omar som återger händelserna under några dagar i juni 1987 då kung Hassan II ska besöka Salé. Språket är på en gång lyriskt och korthugget sakligt för att spegla Omars sätt att tänka och känna. Romanen utspelar sig egentligen i hans huvud i form av minnen, drömmar och rädslor. Det som skildras är den svåra övergången från barn till vuxen med en frånvarande mor och en ensam och olycklig far.
Det som får Kungens dag att lyfta är det lyriska språket som nästan ger fysiskt uttryck åt längtan och identitetssökande. Ibland närmar sig texten prosalyrikens sinnlighet, till exempel i denna passage där Omar beskriver sin vän Khalids hud.
Varifrån kom den, denna hud? Vilken resa förde den hit? Från vilken del av världen? På vilket sätt var den marockansk, muslimsk? Tyckte solen om den? Var började den?
Men deras skilda världar kan inte mötas utan berättelsen får ett tragiskt, nästan chockartat slut. Det repressiva samhället kryper in under huden på människor som anses ha ett avvikande beteende.
Kungens dag är en stark och mångskiktad berättelse inte minst genom anspelningar på marockansk folktro med djinner och andar. Både i sitt inre och yttre liv styrs människor av maktstrukturer som förslavar och fördömer. I Abdellah Taïas Marocko finns ingen frihet.
