Xue Mo
Vargmamman Gråpäls
(Mulang Huier, 2020)
Översättning: Britta Kinnemark
Bokförlaget Wanzhi, 2023
Texten har publicerats i Karavan 2/2023
Med Vargmamman Gråpäls fortsätter bokförlaget Wanzhi sin utgivning av den kinesiske författaren Xue Mo. Det första verket, Vildhundarna, gavs ut år 2021 och recenserades i Karavan nr 3 samma år. Den här boken riktar sig dock mot en betydligt yngre läsekrets än den förra. På Xue Mos hemsida kan man läsa att romanen är skriven och anpassad för barn i låg- och mellanstadiet, men den svenska versionen kan snarare, med tanke på språk och omfång (279 sidor), kategoriseras som ungdomslitteratur. Boken finns också i en version för vuxna under titeln Lie Yuan 猎原 (”Jaktmarker”), utgiven på kinesiska år 2009.
Xue Mo kan sägas vara den kinesiska ekolitteraturens motsvarighet till den peruansk-amerikanske, internationellt kände författaren Carlos Castaneda. Shamanismen är visserligen utbytt mot ekologi, men författarskapet riktar även här in sig på ett ursprung då människan levde i harmoni med naturen, och liksom Castaneda har Xue Mo en stor och hängiven läsarskara som suger i sig av förnumstiga funderingar i stil med: ”Om människorna inte störde vargen skulle vargen inte besvära människorna, men om människorna var svåra mot vargen, då måste vargen bestraffa dem.”
Ingenting på konvolutet signalerar att det är en ungdomsroman, vilket är synd, eftersom jag som läsare direkt störs av det enkla och repetitiva språket. När jag väl, efter viss efterforskning, har kalibrerat om mina läsögon efter den tilltänkta målgruppen växer en stark historia fram som kretsar kring ett vattenhål i utkanten av Gobiöknen. Vattenhålet heter Grismagebrunnen, och dit dras både vargen och herdarna med sina får. Länge har de levt i fred, men en natt råkar man skjuta ihjäl en vargunge av misstag. Vargungens mor, Gråpäls, blir utom sig av sorg och hon bestämmer sig för att hämnas på ”tvåbeningarna”.
Vid Grismagebrunnen uppstår två grupperingar, en som vill skjuta ihjäl alla vargar i området och en som vill bevara vargstammen. Den sistnämnda leds av Åttonde mäster Meng, en gammal tjuvjägare som har kommit till insikt och också står för visheten i romanen. Runt Grismagebrunnen intrigerar de olika grupperingarna allt högljuddare och allt våldsammare medan Gråpäls får blodet att flyta om nätterna. Runt omkring dem kollapsar det ekologiska systemet, och allting förändras av tvång och nödvändighet. Till bokens förtjänster hör en hel del fina miljöbeskrivningar, och också en del levande porträtt av de människor som lever och verkar i en natur på upphällningen.
Ekolitteraturen är på stark frammarsch i Kina. Den bidrar till att öka människors medvetenhet om vad som sker med de ekologiska systemen i skärningspunkten mellan modernitetens krav på produktion och den tröga, inneboende viljan att inte förändra det som en gång fungerat. Men sjöar och floder torkar ut, hela stäpplandskap förvandlas till sand, Gobiöknen breder ut sig och det naturliga djurlivet försvinner till följd av både de gamla och de nya sätten att ordna sin utkomst på. Vad göra? Det försöker den kinesiska ekolitteraturen svara på, och Vargmamman Gråpäls är en bitvis fin introduktion till ämnet. För både vuxna och unga.
