Mieko Kawakami
Bröst och ägg
En sommarberättelse
(Natsumonogatari, 2019)
Översättning: Yukiko Duke
Bokförlaget Tranan, 2022
Texten har publicerats i Karavan 2/2023
Mieko Kawakami beskrivs ofta som en popsångare och bloggare som sadlat om till att skriva provocerande feministiska romaner, vilket kan ge en skev förförståelse för hennes verk. Tegelstensromanen Bröst och ägg, som efter att ha väckt en viss uppståndelse i den engelskspråkiga världen på sedvanligt vis nu har kommit i svensk översättning, är ett gott exempel på att hon är en långt mer komplex författare som inte strävar efter att tillfredsställa en viss kategori av läsare.
Hon skriver en lättläst prosa, som drivs av stilistisk mångfald, med inslag av talspråk och dialekt. Kawakami har jämförts med författare som Haruki Murakami, men om hennes prosa är mindre slipad än dennes, och ibland långrandig, är den också fri från Murakamis publikfriande mystik. Det här är rak och hänsynslös realism.
Romanen består av två ganska olika delar, båda med ett starkt subjektivt perspektiv som utgår ifrån huvudpersonen, en måttligt framgångsrik författare vid namn Natsuko. Hon har visserligen lyckats etablera sig i Tokyo och hankar sig fram med små skrivuppdrag, men hennes nästa romanprojekt har kört fast. Sommaren 2008 får hon besök av sin äldre syster och hennes tonåriga dotter. Systern, som inte längre är helt ung, har plötsligt blivit besatt av idén att hon måste förstora sina bröst, trots att hennes dotter avskyr detta så till den grad att hon slutat tala. Under de få dagar som besöket varar eskalerar denna konflikt, vilken till slut får en lika våldsam som överraskande urladdning bland krossade ägg.
Bakom detta drama om sjuka skönhetsideal ges återblickar till systrarnas barndom och det elände som fortfarande finns bland de smutsiga bakgatorna i de japanska storstäderna. Här finns den odugliga och våldsamma fadern, lånehajar och fyllon, den utarbetade modern och den snälla mormodern. Här finns också baren där deras mor arbetade till sin alltför tidiga död, och där den äldre systern än idag försöker vara kunderna till lags.
Så skiftar berättelsen till några somrar flera år senare och nu är allt fokus på Natsukos eget liv och hennes intensiva önskan att föda ett barn, ett tema som kompliceras av att hon är asexuell. Bland grubblerier om assisterad befruktning kommer hon i kontakt med en förening för barn som kommit till på detta sätt, vilket får henne att ifrågasätta sin egoism. Genom de berättelser hon därigenom får höra, ges en bild av det traditionella Japan som är så vidrig att det inte förvånar att konservativa kritiker låtit sig provoceras.
Romanen har ett rikt och levande persongalleri, skildrat med både humor och ömsinthet, med ironi och obehag. Även om många av de manliga karaktärerna är dryga, självgoda och ibland rent slemmiga, borde i synnerhet män läsa detta verk, och det med ett öppet sinne.
Synd dock att översättningen inte har gjorts med tillräcklig omsorg. Mycket av originalets språkliga rikedom saknas, och man snubblar över ett flertal underligheter vid läsningen. Där finns exempel på svengelska, som när centralstationen i Tokyo benämns ”Tokyo station”. Ett te som bryggs på rostade kornfrön översätts som ”vetete”, medan olika snacks benämns med sina japanska ord, som om översättaren givit upp försöken att hitta svenska motsvarigheter. Vidare finns exempel på ett exotiserande ordval, som när storleken på ett rum beskrivs med antalet tatamimattor, vilket förvisso är ett japanskt ytmått, men som inte betyder att golvet är täckt av dessa mattor. För en läsare som saknar kunskap om japansk kultur blir det både förvirrande och obegripligt.
