Mehmet Murat Somer
Profetmorden
En hop-çiki-yaya-deckare
(Paygamber Cinayietieri, 2002)
Övers. Martin Palm
2244, 2012
Texten har publicerats i Karavan nr 3/2012
Jag läste på nätet att det nystartade Bonnierförlaget 2244, som ger ut böcker från Svarta Havsregionen, i somras ställde till med en stor hop-çiki-yaya-fest med drag queens och magdansare för att lansera den turkiske författaren Mehmet Murat Somers Profetmorden.
Det finns romaner som förlagens marknadsavdelningar bara måste älska.
Sen har ju förstås böcker ett specialproblem från marknadssynpunkt. De är avsedda att läsas. Och här blir det knepigt. Inte så att Profetmorden är svårläst och invecklad, problemet är snarast det motsatta. Svenska folket har som bekant läst en och annan deckare vid det här laget och torde ställa vissa krav på intrigbygge, så vad ska det då säga om denna plot som är så tunn att den nästan inte existerar? Soppa på en spik är att ta i, soppa på en sexmillimetersnubb är mer adekvat.
Men visst är det spännande med en inblick i en okänd värld. Den icke namngivna huvudpersonen, tillika berättaren, arbetar på dagarna som framgångsrik datakonsult i Istanbul och uppträder på kvällar och nätter som transvestit, är dessutom delägare i en avancerad nattklubb som frekventeras av personer med välfyllda plånböcker och böjelser för kinky sexupplevelser. Och känner därtill (och ömmar för) en stor del av stadens transor och drag queens. Och allt detta i ett muslimskt land! Fast kanske ändå inte så sensationellt när det kommer till kritan. Istanbul är ju staden där allt kan hända och allt kan finnas. Där den transsexuella kulturen knappast är ett nytt fenomen. I den ingår till exempel en av Turkiets absolut mest populära sångartister, Bülent Ersoy, som bytte kön från man till kvinna redan i början på åttiotalet.
Profetmorden är första delen i en i hemlandet storsäljande romanserie. Somer har döpt den till hop-çiki-yaya, ett uttryck som används i äldre turkisk film om homosexuella. I just denna bok mördas ett antal transpersoner som alla märkligt nog har samma namn som kända profeter. Detta samband är inte glasklart från början, eftersom de i transvärlden uppträder under helt andra namn.
Att mördaren inte heller är den man först leds att tro, en religiös näthatare som kallar sig Jihad2000, kommer inte som någon stor överraskning. I själva verket är Jihad2000 en rullstolsbunden homosexuell tonåring med böjelser för sadomasochism och kunskaper om datorer som vida överstiger huvudpersonens (som ändå är ett superproffs).
Det är många människor i romanen som inte är vad de synes vara. Så är det i verkligheten också, menar nog Somer. Livet blir mer spännande så. Det farliga är en äkta dubbelmoral med åtföljande djupa skuldkänslor som i vissa lägen kan utlösa våld. Detta finns som ett intressant tema i boken, men är inte särskilt väl utvecklat, tyvärr.
Det är mycket som inte är utvecklat. Kanske för att författaren helt enkelt är en smart, modern, marknadsinriktad person som tänker: Varför ska jag jobba mer än nödvändigt. Jag har hittat en nisch. Det kommer att slå hur som helst.
Och det har det ju också gjort.
