Jia Pingwa
Öppnas först om tjugo år
(Jiangdou, 2020)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Bokförlaget Wanzhi, 2020
Recensionen publicerades i Karavan nr 2/2021
Jia Pingwas Öppnas först om tjugo år är något så ovanligt som en kinesisk roman som ännu inte publicerats i Kina och endast finns tillgänglig i svensk översättning. Boken – som färdigställdes så sent som förra året – är den populäre författarens fjärde verk att ges ut på förlaget Wanzhi.
Öppnas först om tjugo år kan beskrivs som en sorts tillskruvad autofiktiv berättelse, där huvudpersonen – författaren Jia Pingwa – skriver sitt livs roman efter en uppslitande skilsmässa. Så snart verket, Den förbjudna kejsarstaden, gått i tryck lyfts den fram som ett mästerverk. Romanen beskrivs av kritikerna som ”omvälvande” och ”genialisk”, den säljer slut i handeln och vart författaren än går ber människorna om hans autograf. Efter bara någon månad förbjuds plötsligt tryckningen och distributionen av Den förbjudna kejsarstaden. I ett slag blir författaren paria på såväl landets kultursidor som bland författarkollegorna.
Verklighetens Den förbjudna kejsarstaden publicerades 1993 och skildrade kulturlivet i ett fiktivt Xi’an under 1980-talet och i huvudrollen fanns en landsbygdsförfattare som korrumperats av sina litterära framgångar. Boken, som liknades vid den erotiska talspråksromanen Jin Ping Mei från Mingdynastin, hann säljas i över en miljon exemplar innan den bannlystes på grund av sitt sexuella innehåll. Fram till 2009 – då titeln efter nästan två decennier ströks från den svarta listan – var Den förbjudna kejsarstaden ett av de mest piratkopierade verken i den kinesiska samtidslitteraturen.
Närgånget skildrar Öppnas först om tjugo år de uppoffringar som den fiktive Jia Pingwa tvingas göra för att kunna fortsätta skriva. Exempelvis tvingas han till avbön i dagspressen, där han blir bricka i ett fabricerat samtal med stadens partisekreterare (som slår fast att författarens roll är att främja partiets världsbild på publikvänlig prosa). I stället för skönlitteratur skriver han dokumentärlitteratur om skogsplantering för att hejda öknens utbredning.
Vad som också gör Öppnas först om tjugo år unik är romanens öppna redogörelser för demokratiprotesterna 1989 samt dess långa efterspel: ”Det är lika spänt varje år. Juni är en speciell månad, det mullrar och surrar på universiteten, som om något var på gång.” Även om huvudpersonen inte själv deltagit i protesterna beskriver romanen hur landets unga och intellektuella gör uppror mot orättvisorna och korruptionen. Den fiktive Jia Pingwas karriär får sig visserligen en rejäl törn på grund av Den förbjudna kejsarstaden, men ändå kan hans öde inte jämföras med vad som händer några av dem som varit aktiva i protesterna, vilka tvingas överge skrivandet eller hamnar under permanent ”inre övervakning” och varje år tvingas sitta i husarrest.
Verklighetens Jia Pingwa tycks repat sig ganska bra efter publiceringen av Den förbjudna kejsarstaden (de senaste åren har han exempelvis belönats med Kinas finaste litteraturpriser). Ändå är det inte svårt att tro honom när han i efterordet slår fast att han inte behövde synopsis för att skriva Öppnas först om tjugo år, utan så fort han förde pennan till pappret såg han människorna, händelserna och scenerna framför sig. Trots att romanen nästan uteslutande består av kompakta textstycken är berättandet så flödande att läsaren genast rycks med. I det höga, nästan rusiga tempot verkar det inte ens finnas tid att bryta rad för karaktärernas replikskiften, ändå fungerar samtalen som små, ofta humoristiska, andningspauser: ”Bröt han benet? / Han fick en stor blodutgjutning, hela benet var blått, han slog ut två framtänder också. / Det är väl ingen fraktur? / Tänderna består väl också av ben?! Med två framtänder borta ser han extremt ful ut, han kan inte äta frukt och när han talar visslar det. /Å.”
