Yu Hua
Den sjunde dagen
(Diqitian, 2013)
Översättning: Natalie Baker
Bokförlaget Wanzhi, 2017
Texten har publicerats i Karavan nr 3/2018
”… och de förtvivlade säger att döden är lika för alla, men det är väl sannare att säga att man kan dö på samma sätt som man har levt” skrev Mikael Wiehe om den chilenske diktaren och sångaren Victor Jara. I den kinesiske författaren Yu Huas roman Den sjunde dagen är i varje fall kremeringen lika för alla, och utförs på samma Begravningsbyrå. Strax efter dödsögonblicket får den avlidne ett bokningsnummer och anmodas ta sig till byrån för bränning.
Sagt och gjort, bokens huvudperson Yang Fei följer anvisningarna på den lapp som fästs på ytterdörren och beger sig skyndsamt efter sin död till Begravningsbyrån. Där i väntrummet samlas både höjdare och vanliga människor, men det görs en del skillnader mellan dem. Medan höjdarna i väntan på en ledig kremeringsugn får slå sig ned i en soffgrupp anvisas övriga till plaststolarna. Samtidigt som höjdarna kan välja extravaganta begravningskläder i Qing- och Mingdynastistil bär Yang Fei vit pyjamas; medan dignitärerna har råd att välja en exklusivt utsökt mönstrad urna i ädelträ, får vanliga dödliga nöja sig med den billigaste i tunt trä och utan gravyr.
Yu Hua öppnar berättelsen i absurdistisk stil. Men det ska strax svänga.
Och att Yang Fei, storyns motor, knappast kommer att kremeras på sidan tjugo i en bok på över tvåhundra sidor anar läsaren. Mycket riktigt. När det går upp för Yang Fei att han saknar begravningsplats och urna – dessutom behöver han fixas till med smink och lyftning efter olyckan som blev hans död – reser han sig upp, lämnar sin plats i kremeringskön och ger sig ut ”i luften som var full av dimma och virvlande snöflingor”. Han befinner sig så i en annan värld där inte bara snöflingorna virvlar emot honom utan också minnena av allt och alla som fanns omkring honom när han ännu levde.
En Dantevandring börjar för att lägga till rätta det sista innan kremeringen och uppgåendet i vad som beskrivs som ett panteistiskt utslocknande. Under sju dagar har Yang Fei en hel del att ordna med, i en sorts inverterad Gudomlig komedi, där Yang Fei, i likhet med föregångaren Vergilius, under sin vandring stöter ihop med människor och öden som blixtbelyser det kinesiska samhället idag. Fast i Yu Huas roman, till skillnad från i Dantes epos, möter Yang Fei inte berömda och inflytelserika personer utan människor som levt enkelt och slitsamt, de som farit illa och saknat både det ena och det andra.
Yang Fei är själv en av dem. Förlöst på ett fullsatt tåg på en skitig toalett med bara ett hål i golvet tar han vägen ut genom detta – navelsträngen klipps just som tåget lämnar stationen – för att hamna hos och växa upp med den unge ensamstående banarbetaren Yang Jinbiao, som blir som en far.
Vidare får vi återberättat för oss Yang Feis förälskelse i och korta äktenskap med Li Qing. Hur han lyckas vinna den oåtkomliga Lis kärlek – flirten dem emellan skildras så att det känns från tårna. Men så slutar det illa när Li handlar emot sig själv och vad hon egentligen vill.
Ytterligare en kärleksrelation återberättas, den mellan Wu Chao och Liu Mei, som ändar i ett oavsiktligt självmordshopp från Pengfei-tornet efter att pojkvännen i födelsedagspresent gett Liu en piratkopierad iPhone istället för en äkta.
Yu Huas tveklösa blandning av osannolikheter och vardagsrealism, hans klara underifrånperspektiv och inlevelse med de som hamnat längst ned, skapar en spänning och ett tryck i berättelsen. Att vandringen går genom dagens Kina gör romanen till en särdeles intressant saga. Den uppseglande världsmakten Kina är en plats de flesta av oss vet mycket litet om trots att vår vardag fylls av produkter därifrån; ett samhälle fyllt av inre konflikter, en häxbrygd av djupa traditioner, auktoritär kommunism och vulgärkapitalism.
Yu Hua är född i Hangzhou (en tiomiljonersstad) och bor idag i Beijing. Flera av Yu Huas romaner finns utgivna på svenska: Att leva (på sv 2006) som hålls för en modern klassiker och som filmatiserats av Zhang Yimou, En handelsman i blod (2007), Bröderna (2016) och Rop i duggregn (2017). Även essäboken Kina med tio ord från 2013 har översatts.
