Mo Yan
Ximen Nao och hans sju liv
(Shengsi pilao, 2006)
Övers. Anna Gustafsson Chen
Bokförlaget Tranan, 2012
Texten har publicerats i Karavan nr 3/2012
Tiden går vidare, som när man vänder bladen i en bok, och vi människor måste se framåt istället för att hela tiden grubbla över det som varit. Även en hund måste inse att tiderna förändras och anpassa sig till det verkliga livet. En gång i tiden hade jag varit hennes far och hon hade varit min dotter. Nu var jag bara en hund och hon var min brors matmor och min husbondes halvsyster.
Relationerna i Ximen-byn i Gaozi härad i provinsen Shandong i nordöstra Kina är minst sagt komplicerade, åtminstone så som de framstår i Mo Yans stora roman Ximen Nao och hans sju liv. Fast så svårt att förstå som man kan tro av ovanstående citat är det hela egentligen inte. Läsaren måste bara acceptera vissa förutsättningar. En är att människor kan förvandlas till djur, en annan är att det inte är säkert att djur alltid är djuriska och människor humana, en tredje att i det Kina vilket ofta beskrivs som en monolit är det inget som förblir fast och beständigt.
Mo Yans berättelse börjar kort efter revolutionens seger med att en godsägare likvideras som folkets fiende. Ximen Nao heter han, och han är en god man, i alla fall enligt egen uppfattning. Han appellerar därför till Yama, underjordens härskare, och kräver att få dödsdomen upphävd. Och mycket riktigt, dödsfursten bestämmer att han ska få gå vidare till andra chansen. Han får starta om tillvaron som åsna och sen får han, som det numera heter, ta det därifrån.
Fast det första livet blir inte långvarigt. Åsnan slås prompt ihjäl och äts upp under svältkatastrofen i slutet på femtiotalet. Men reinkarnationerna fortsätter likväl. Ximen Nao avverkar de kommande decennierna i skepnad av tjur, gris, hund och apa, för att till slut åter födas som en människa vid det nya årtusendets ingång.
Det är en lång tid som har förflutit när romanen slutar. I djurår räknat är det flera hundra år och det är också så det känns, om man ser till allt som inträffat, även om det mänskligt sett bara gått drygt femtio år. Alla dessa omvälvningar och katastrofer som skakat livet i byn; det stora språnget och folkkommunerna, fattigdomen och det politiska trycket, kulturrevolutionen och så till slut den plötsliga rikedomen (i alla fall för somliga) i 2000-talets marknadskommunism. Häpnadsväckande nog lyckas Mo Yan hålla samman allt i en enda roman. Men tro inte att detta är något slags skolbok eller sedelärande historia. Snarare en vildsint fantasi, dramatisk och grym, om människor och djur i det moderna Kina. Och det hela berättas av en författare som tycks ha hur många historier som helst på lager och som dessutom är rejält ful i truten, vilket höjer bokens underhållningsvärde.
För Ximen Nao är Maos revolution en ondskefull upp-och-ner-vändning av samhället. Är detta också författarens ståndpunkt? Kanske, kanske inte. Ju längre tiden går, desto mer nöts de gamla motsatserna ner. Revolutionärernas barn gifter sig med motrevolutionärernas. Nya allianser (och fiendskaper) uppstår. Mot slutet av boken är den antikollektivistiske bonden Lan Lian och den revolutionäre kämpen Hong Taiyue ungefär lika fattiga som de var för femtio år sedan, medan de som insett att tiderna förändras åker omkring i lyxbil. Världen tillhör de anpassbara, således. Fast i det långa loppet kan man kanske inte ens vara säker på den saken.
