arrow-right cart chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up close menu minus play plus search share user email pinterest facebook instagram snapchat tumblr twitter vimeo youtube subscribe dogecoin dwolla forbrugsforeningen litecoin amazon_payments american_express bitcoin cirrus discover fancy interac jcb master paypal stripe visa diners_club dankort maestro trash

Varukorg



Recenserat

Allegori över våren 1989


Allegori över våren 1989


Sheng Keyi
Dödsfuga
(Siwang fuge, 2013)
Översättning: Rebecka Eriksson
Bokförlaget Wanzhi, 2019

Texten har publicerats i Karavan nr 3/2019

 

Omslag Dödsfuga

Våren 1989 mobiliserades upp emot en miljon studenter, intellektuella och arbetare på Himmelska fridens torg för att protestera mot utbredd korruption och mot att landets ekonomiska reformer endast kommit att gynna ett fåtal. Många som deltog i protesterna tyckte även att det var tid för demokratiska reformer och yttrandefrihet i Kina. Den fjärde juni fick de fredliga manifestationerna ett blodigt slut då Folkets befrielsearmés pansarvagnar rullade in på Chang’an-avenyn och soldaterna på torget riktade sina vapen mot den egna befolkningen. På trettioårsdagen av den överlagda massakern, som tog livet av hundratals människor, publicerade bokförlaget Wanzhi Sheng Keyis roman Dödsfuga, i utmärkt översättning av Rebecka Eriksson.

Romanen kan delvis läsas som en politisk allegori över händelserna 1989. Inledningsvis uppenbarar sig en enorm och ”symbolisk” hög avföring, i form av en pagod, på Runda torget i Beiping, vilket leder till såväl stor uppståndelse som manifestationer. På torget befinner sig romanens huvudperson, undergroundpoeten Yuan Mengliu, tillsammans med sin flickvän. Hon, som heter Qizi, utkristalliseras snabbt till en av de mest talföra och framträdande studentledarna under de utdragna protesterna.

Slutligen röjs inte bara exkrementet och demonstranterna fysiskt och blodigt undan av militära styrkor, utan myndigheterna försöker också att undanskaffa minnena av händelserna som sådana. Yuan Mengliu förlorar Qizi i tumultet på torget, vilket får honom att ge upp skrivandet och skola om sig till kirurg. Ironiskt nog har Dödsfuga ännu inte givits ut på det kinesiska fastlandet, eftersom Kommunistpartiets ihärdigt försöker sudda bort våren 1989 från såväl litteraturen som det kollektiva medvetandet.

Jag har höga förväntningar på Dödsfuga – bara romantiteln känns tung med sin direkta hänvisning till Paul Celans dikt om Förintelsen. Tyvärr blir jag besviken och konstaterar snabbt att romanen väger lätt i förhållande till andra skildringar av massakern, så som Chen Rans Privatliv (1996) och Ma Jians Beijing Coma (2008). Mycket beror på att Dödsfuga mynnar ut i en absurd dystopi då huvudpersonen beger sig ut på jakt efter den förlorade Qizi och plötsligt förflyttas till det avlägsna landet Svandalen år 2039. Inledningsvis framstår Svandalen som ett fredligt och altruistiskt idealsamhälle, men snart inser Yuan Mengliu att medborgarnas tankar, sexualitet och genetik kontrolleras till det yttersta av en maskinlik ledare.

Trots att Dödsfuga berättas med stor fantasirikedom och poetisk kraft, är berättelsen spretig och svår att följa. Vid sidan om en del lösa trådar är det mest problematiska att persongalleriet saknar djup. Gång på gång konstateras det exempelvis att huvudpersonen är poet men Yuan Menglius talanger gestaltas endast genom att han kånkar omkring på en kärlflöjt och maniskt förlorar sig i beskrivningar av alla kvinnokroppar han ser: ”Hennes bröst var som fasta, fulla kokosnötter, tveklöst hennes mest potenta vapen, tårgasbehållare fulla med afrodisiaka som hon när som helst, dag eller natt, kunde utlösa.”

Sheng Keyi föddes 1973 i Hunanprovisen. I dag bor hon i Peking. Sedan 2001 är hon verksam som författare och har skrivit flera romaner och noveller. Mest känd är Bei mei (’Flickor från norr’), som nominerades till Man Asian Literary Prize 2012 och berättar om en sextonårig flicka som lämnar sitt hem på landsbygden med förhoppningar om att den ekonomiska frizonen Shenzhen ska erbjuda henne ett bättre liv.

 

LIN ENGDAHL