Recenserat
Att försöka förstå livet, döden och alla varför
Hilda Hilst
Den obscena Madame D
(A Obscena Senhora D, 1982)
Översättning: Wera von Essen
Efterord: Marcia Sá Cavalcante Schuback
Bokförlaget Faethon, 2024
Det finns vissa ögonblick i livet då vår tidslinje verkar delas upp i ett före och ett efter. Ögonblick då vi själva tycks delas mitt itu, avlägsna oss från vårt eget centrum och bli ett annat, oigenkännligt jag. Sorg, melankoli, depression, posttraumatisk stress – den moderna människan har hittat olika beteckningar som kan beskriva denna sorts sinnestillstånd. Men faktum är att det är just vid dessa ögonblick i livet som språket inte räcker till för att beskriva verkligheten. När vi tappar den tråd som kopplar samman namn och ting, händelse och upplevelse; när vi inte längre kan namnge världen, då förlorar vi vårt centrum, vårt jag. Men samtidigt är det just då, ur behovet av att namnge det onämnbara, som poesin uppstår. Och där kan vi hitta oss själva på nytt.
Ett sådant omvälvande ögonblick utgör bakgrunden för Hilda Hilsts roman Den obscena Madame D. Det är det andra verket av den brasilianska författaren som kommer ut på svenska, efter romanen Med mina hundögon – båda utgivna av förlaget Faethon och stiligt översatta av Wera von Essen. Det ögonblick som protagonisten Hillé är med om är förlusten av sin livslånga partner Ehud. Låt oss säga att detta är utgångspunkten i denna berättelse, även om den är långt ifrån linjär: det är utgångspunkten i en form som har upplösts, som Hillé beskriver det i inledningscitatet: ”Jag såg mig själv avlägsnad från centrum av något som jag inte vet hur man namnger.” Inför denna formlösa, onämnbara upplevelse leder hon läsaren in i en berättelse som snarare ter sig som en spiral. Hon återupplever stunder av livet tillsammans med Ehud och återvänder till nuet, fram och tillbaka i en nedåtgående rörelse, djupare och djupare i sitt sökande efter förståelse. Och vad vill hon förstå? ”… detta med liv och död, dessa varför.”
Hilsts prosa kännetecknas av ett experimenterande med formen, vilket kan vara utmanande för den läsare som gärna vill ha kapitelindelningar, linjära narrativ och logiska händelseförlopp. I Den obscena Madame D, genremässigt något mellan en lång novell och kortroman, finner vi istället en rusande medvetandeström som till stor del består av dialogform. Hillé pratar med sin döde make Ehud, med Gud, med sig själv. Vissa samtalsmarkörer finns inte, och rösterna flyter samman till den grad att det ibland blir oklart vem som säger vad, och till vem det sägs. Men spelar det någon roll? Alla röster är ju Hillés, som filosoferar för sig själv och försöker förstå livet, döden och alla varför. Och hon gör det med hela kroppen, tar av sig kläderna och skriker svordomar och snuskigheter åt grannarna som, chockerade, diagnostiserar hennes tillstånd: hon har antingen blivit galen av sorg eller besatt av djävulen. Under berättelsens gång blir Hillé mer och mer den obscena Madame D, eller suggan, som grannarna har börjat kalla henne.
I vissa passager låter Hillés ibland ganska grova språk lite mildare på svenska, men generellt har översättaren lyckats behålla hennes rytm och känsla. Det kan inte vara någon lätt uppgift att överföra Hilsts experimentella prosa, fylld av neologismer och syntaxbrott, till svenskan. Vissa uttryck är helt enkelt oöversättbara, men de lösningar som har utarbetats berikar verket med nya möjliga tolkningar. D:et i titeln till exempel kommer från ordet derrelição, som på portugisiska betyder övergivenhet. På svenska blev det ”dårskap” – men galenskapen kan också betraktas som en sorts övergivenhet – detta kan Hillé själv, dömd och övergiven av grannarna, vittna om. Mer om mötet mellan dessa två språk samt om Hilsts författarkonst återfinns i ett upplysande efterord skrivet av Marcia Sá Cavalcante Schuback.
Hilda Hilst ansågs vara en outsider på sin tids litterära scen i Brasilien, trots att hon fick en mängd litterära priser och hyllades av kritikerna. Efter sin död, 2004, har hon blivit återupptäckt av nya generationer läsare, men bara för att varje gång få outsiderstatusen bekräftad. Mer än en författare före sin tid är Hilda Hilst kanske en tidlös författare, som alltid kommer att förföra vissa läsare och uppröra andra. Med Den obscena Madame D har svenska läsare nu tillgång till den roman som bäst representerar hennes livsverk.
