Recenserat
Att konservera hästar
María Sonia Cristoff
Håll mig utanför
(Inclúyanme afuera, 2014)
Översättning: Hanna Axén
Bokförlaget Tranan, 2018
Texten har publicerats i Karavan nr 3/2018
Hästarna spelade en viktig roll i spanjorernas kolonisering av Nya världen. I Argentina skulle de få en fortsatt stor betydelse som en del av den nationella identiteten och gaucho-kulturen på Pampas. På 1920-talet blev två criollohästar vid namn Mancha och Gato berömda när schweizaren Aimé Tschiffely red dem ända från Buenos Aires till Washington.
I den argentinska författaren María Sonia Cristoffs (född 1965) roman Håll mig utanför, dyker dessa båda djur upp på nytt. Huvudpersonen Mara arbetar här som salsvakt på det landsortsmuseum där de balsamerade hästarna förevisas för allmänheten. Hennes tidigare karriär som framgångsrik simultantolk fick ett abrupt slut efter att hon begått en ”slutgiltig handling” under ett internationellt toppmöte. Läsaren får en bit in i romanen veta att det rörde sig om ett slags språkligt sabotage, oförlåtligt i ett yrke där förutsägbarhet och lojalitet är grundläggande krav. Sedan dess ägnar hon sig i hemlighet åt ett personligt projekt som har sin upprinnelse i ”mättnaden” – hon ska försöka tala så lite som möjligt och skruva ner de sociala ambitionerna till ett minimum.
Det nya livets ordning rubbas dock när hon tilldelas oväntade arbetsuppgifter. En konservator ska på nytt stoppa upp de båda hästarna inför en storslagen utställning om deras hjältedåd. När han kräver att få Mara som assistent börjar planerna på ännu ett sabotage att ta form i hennes medvetande, som innefattar förstörelsen av såväl de båda hästarna som konservatorns anseende.
Det finns en stram skönhet i Cristoffs prosa som gör att denna egensinniga historia engagerar och fascinerar. Museer, konservering och nationell historieskrivning är bakomliggande teman – liksom spelet mellan språk och tystnad. Författaren har dock modet att låta läsaren dra sina egna slutsatser av händelseförloppet. Jämte huvudhandlingen får vi ta del av en lång rad inflikade essäistiska passager ur huvudpersonens anteckningsbok – en del av dem utdrag ur andra böcker. I mindre skickliga händer skulle sådant kunna te sig malplacerat eller överflödigt. Men samspelet mellan dessa båda nivåer fungerar. Det finns förvisso delar av upptakten som pekar mot en ännu större roman än den som María Sonia Cristoff den här gången har lyckats skriva. Det är dock lätt att förlåta. De tidvis utsökta formuleringarna, den på samma gång oförutsägbara och konsekvent utförda intrigen, de intelligenta och mångtydiga resonemangen – allt detta gör Håll mig utanför till en bekantskap utöver det vanliga i den nya spanskspråkiga prosan från andra sidan Atlanten.
