Recenserat
Brett episk roman om slaveri, flykt och sökande
Esi Edugyan
Washington Black
(Washington Black, 2018)
Översättning: Emilia Fjeld
Palaver press, 2024
Washington Black av Esi Edugyan, kanadensisk författare med rötter i Ghana, är en jag-roman av klassiskt 1800-talssnitt. Vi får följa en gestalt som berättar om sitt liv, men där 1800-talsromanen ofta beskrev en bildningsgång där ungdomligt uppror eller skörlevnad övergick i försoning och avklarnad insikt är Edugyans huvudperson fångad i sitt beroende.
Washington Black föddes som slav på Barbados på 1810-talet. En kväll kallas han och hans beskyddare, en kvinna kallad Kit, att servera middagen för den brittiske plantageägaren och hans bror som är på besök. Brodern Christopher, kallad Titch, får en avgörande betydelse för Washington, eller Wash. Han är en fantast som drivs av vetenskaplig iver och drömmen att allt kan mätas. Titch iakttar Wash och ber att få ta hand om honom. Han tycks ha rätt vikt för att vara ballast i hans ”molnkryssare”, en luftballong.
Titch upptäcker snart att Wash är en begåvad tecknare. När de är ute på exkursioner får Wash teckna fynden, men han bistår även Titch med aerodynamiska beräkningar för kommande luftfärder. Wash blir långsamt varse sin egen begåvning.
Men det väcker ont blod hos plantageägaren, som anser att hans bror stjäl hans arbetskraft. Efter en ödesdiger uppstigning flyr Wash med Titch, en färd som tar honom till Virginia, Nova Scotia, England och Marocko. Under den långa flykten avskaffar britterna slaveriet, men Wash kommer aldrig undan sin upplevelse som förslavad, av att vara beroende.
Under tiden har han förvärvat kvalificerade marinzoologiska kunskaper, som han utvecklar än mer sedan Titch lämnat honom i Kanada. Men som svart får han inte erkännande för sitt arbete bland annat med ett akvarium i London. Han möter också kärleken längs vägen, en ung kvinna, Tanna, som med sin något mörkare hy delar hans utanförskap.
I historien om det vetenskapliga sökandet finns en kritik av det liberala samvetet. Titch är slaverimotståndare, och han räddar Wash från sockerfälten. Men ser han honom som en jämlike? Tanna hävdar att hans omsorg är egoistisk:
”Du var ett välgörenhetsprojekt för honom, inte en person även om han påstår motsatsen. Han utnyttjade dig för sitt personliga korståg, för att få känna sig som en god människa.”
Mot slutet kommer Wash till samma insikt, men det ger ett tillrättalagt intryck. Romanen följer den tidiga romankonsten i perspektiv, personskildring och händelseutvecklingens inre logik. Den fångar läsaren i egen rätt och – tror jag – även författaren som måste vrida det rätt. Tannas replik blir en berättarteknisk räddningsplanka.
Jag hade en likartad förnimmelse när jag läste Esi Edugyans bok Halvblodsblues för elva år sedan. Den rymmer lysande skildringar av jazzmusiken, men det är som om en annan tematisk idé tvingar författaren förbi dem för att betona ett psykologiskt skikt.
Vandringsmotivet ger romanen dess episka linje, men rörelsen speglar också skilda fasetter av textens centrala tema: sökandet. Det vetenskapliga sökandet driver Titchs alltmer monomana tro på mätbarheten liksom Washs idealistiska sökande efter nya arter i havet. Men han söker även sitt ursprung. Vilka var hans föräldrar? Från Kit har han också tron att de förslavade kommer till Dahomey (västafrikanskt kungadöme 1604–1900) när de dör, en idé som återkommer. Och sökandet efter Titch upphör inte trots att Wash fått höra att han dog, när han gick ut på isen i Nova Scotia.
Allt är vackert invävt i vetenskapsoptimismen och sökandet efter de hållbara sanningarna. Min invändning om tillrättaläggandet av romanens ideologiska syfte är marginell; den visar hur fint Esi Edugyan vävt sin berättelse om slaveri, flykt och sökande.
