Recenserat
En hård och ensam strid
Yi Munyol
Vår förvridne hjälte
(Uridŭl ŭi ilgŭrŏjin yŏngung, 1987)
Översättning: Anders Karlsson & Park Ok-Kyoung
Bokförlaget Tranan, 2017
Texten har publicerats i Karavan nr 3-4/2017
”Trettio år har redan förflutit, men varje gång jag tänker tillbaka på den hårda och ensamma strid jag utkämpade från våren till hösten det året, drabbas jag åter av samma vanmakt och svårmod.” Så inleds den sydkoreanske författaren Yi Munyôls roman Vår förvridne hjälte där en medelålders man, Han Pyôngt’ae, ser tillbaka på sina upplevelser som tolvårig pojke. Vid den tidpunkten har hans far avskedats från sin höga befattning i huvudstaden Seoul och familjen förvisats till ett litet samhälle på landsbygden. För pojken är det värsta nog att tvingas byta skola. I den förnämliga storstadsskolan trivdes han och var en av de bästa eleverna. Men på landet får han ett kyligt bemötande av både lärare och klasskamrater, som alla utgörs av pojkar.
Det är överhuvudtaget något underligt med klassen, i all synnerhet med dess ordningsman. Han Pyôngt’ae reagerar snart mot att Ôm Sôktae helt självklart låter sig passas upp av klasskamraterna. Man delar sin matsäck med honom och ger honom pengar, låter honom ”låna” saker han inte lämnar tillbaka och de duktigaste eleverna turas om att lämna in sina provskrivningar i hans namn. Ôm Sôktae är en envåldshärskare och alla elever förväntas finna sig i detta. Men Han Pyôngt’ae vägrar. I stället ger han sig in i den ”hårda och ensamma strid” som romanens inledningsord talar om. Den utdragna kampen skildras på en klar och avskalat eftertänksam prosa som den svenska översättningen tar väl vara på. Samtidigt är den fylld av en konstant spänning och smärta. För att komma åt sin motståndare tar Han Pyôngt’ae till det ena knepet efter det andra men inget fungerar och det finns heller ingen som vill hjälpa honom. Sakta men säkert kapitulerar han och blir tvärtom ordningsmannens bundsförvant, och kan en tid njuta av ”underkastelsens ljuva frukt”. Men så kommer en ny lärare till klassen och plötsligt är inget sig likt ...
Yi Munyôl debuterade som författare 1979 och har vid det här laget ett tjugotal böcker bakom sig. Vår förvridne hjälte hör till hans tidiga författarskap och om detta säger Yi Munyôl själv i ett intervjusvar att det präglas av en önskan att undvika politiska ställningstaganden – något han i längden fann vara omöjligt. Visst kan Vår förvridne hjälte läsas bokstavligt, som en uppgörelse med mobbing och kamrattryck. Men man kan också tolka romanen allegoriskt – för hur påverkas människor egentligen av att leva under ett auktoritärt styre? En liknande problematik kan spåras i de romaner av Yi Munyôl som tidigare översatts till svenska, den självbiografiska Ett ungdomsporträtt och skildringen av en klassisk koreansk 1800-talspoet i Poeten. Den sistnämnde föddes i en rik och mäktig släkt men hans fortsatta livsöde skulle komma att präglas av att förlora, sedan vinna tillbaka men återigen förlora samhällsposition, berömmelse och respekt. Han Pyôngt’ae skulle ha känt igen sig!
