Hos Han Kang stör förvandlingar maktens ordning

Den internationellt uppmärksammade sydkoreanska författaren Han Kang finns nu översatt till svenska med två romaner. Både Vegetarianen och Levande och döda handlar på olika sätt om våld och motstånd, och här finns en stark fascination för den mänskliga kroppen på gränsen mellan liv och död.

Han Kang
Levande och döda
Vegetarianen
Översättning från engelskan: Eva Johansson
Natur & Kultur, 2016

Texten har publicerats i Karavan nr 1/2017

Under senare halvan av 2016 och början av 2017 har den Bookerprisbelönade författaren Han Kang, född 1970, introducerats på svenska. Hon har gett ut flera böcker i Sydkorea men hittills är bara tre översatta till engelska och två till svenska. Dessa två, Levande och döda och Vegetarianen, visar upp ett ganska ojämnt författarskap. Inte heller tycks det följa någon linjär kronologisk utveckling: Levande och döda, som först översattes till svenska, skrevs efter Vegetarianen och är mer lättillgänglig men litterärt mindre intressant.

Vegetarianen, som gavs ut i Sydkorea 2007 och fick det prestigefyllda Man Booker International Prize 2015 när den översatts till engelska, är en relativt kort, kompakt och mycket mörk berättelse om våld och motstånd. Den inleds med att en tjänsteman, som läsaren snart börjar finna mycket osympatisk, berättar att hans fru plötsligt blivit vegetarian, vilket mottas som något uppseendeväckande och till och med anstötligt i deras miljö. Men inte bara det. Den redan försynta kvinnan blir också så tyst att hennes tystnad i stället för att vara behagligt undergiven blir något påfallande och obekvämt. Hon skämmer ut honom inför hans kollegor och chef. Hennes far slår henne utan att få henne att börja bete sig på ett för dem önskvärt sätt. Hon blir alltmer undernärd och excentrisk och hamnar till slut på mentalsjukhus.

I första hand handlar Vegetarianen givetvis inte om vegetarianism utan om underkastelse, patriarkal makt och motstånd. Implicit berör den också den maktordning och framför allt åtskillnad mellan människor och icke-mänskliga djur som köttätandet förutsätter, och även mellan människor och det icke-mänskliga i allmänhet som huvudpersonens slutgiltiga förvandling pekar på. Texten genomsyras av patriarkalt våld, från faderns fysiska brutalitet till den äkta makens förakt och kyla och svågerns erotiska filmer. Å ena sidan kan romanen läsas som en berättelse om en kvinna som trycks ned tills hon börjar förgöra sig själv genom självsvält och självskador. Å andra sidan finns alltså också ett motstånd grundat i passivitet och negation.

När Yeong-hye, som hon heter, magrar och tystnar blir hon paradoxalt nog extremt synlig. Detta visas inte minst under middagen med makens kollegor. Medan de andra fruarna är klädsamt tystlåtna, smala och snygga sitter hon moltigande och avmagrad vid bordet utan bh och med bröstvårtorna aggressivt utskjutande under tröjan. Hon har helt enkelt slutat delta i livet i den värld där hon ändå aldrig fått plats. Glimtvis anar vi att hennes förvandling för henne själv handlar lika mycket om omskapande som om självutplåning. Bilden av Yeong-hye förmedlas nästan enbart via de andra karaktärernas blickar: hennes egen inre röst framträder bara i fragment som dessutom blir mer och mer sällsynta ju längre berättelsen fortskrider. De flesta av dessa blickar innehas av män och uttrycker ömsom äckel och vrede över hennes förvandling och ömsom åtrå inför den späda kvinnokroppens sprödhet. Slutresultatet blir en djupt obehaglig roman där den manliga blicken reproduceras och dekonstrueras på samma gång.

Han Kangs roman Levande och döda, som är hennes första bok på svenska, är betydligt mindre mångtydig och obekväm även om ämnet är nog så uppslitande. I centrum står den massaker på civila som militären utförde i staden Kwangju på 1980-talet under en protest mot den auktoritära militärregimen. I Levande och döda, liksom i Vegetarianen, använder sig Han Kang av olika synvinklar för att berätta sin historia men här fyller de en annan funktion. Medan de olika manliga blickarna i Vegetarianen iakttog huvudpersonen utifrån och liksom naglade fast henne så är syftet med de skiftande perspektiven i Levande och döda att mana fram den kör av röster och erfarenheter som tystades, direkt i och med massakern och indirekt av den repressiva regim som behöll landet i sitt grepp fram till senare delen av 1980-talet.

Här finns skolpojken som letar efter sin vän i folkmassan och bland liken, de unga kvinnorna som tar hand om de döda kropparna innan de anhöriga ska komma och identifiera dem, och andra unga människor som genom olika omständigheter (som bara ibland består av ideologisk övertygelse) befinner sig på den olycksaliga platsen där de i princip är helt hjälplösa mot militärens vapen.

Även "nu" och "då" existerar sida vid sida när de olika personerna (de som överlevde) minns tillbaka och reflekterar över sina fortsatta liv i skuggan av traumat. Men även de döda får en röst hos Han Kang. Vid en lastbil på vars flak döda kroppar ligger staplade står (eller svävar) plötsligt en ung pojke och ser på sin egen kropp bland alla andra döda. Faktum är att alla de som var med om massakern tycks leva i samma skuggvärld oavsett om de verkligen dog eller inte. Ett trauma som detta naglar fast de överlevande i en skuggtillvaro nära döden, tycks författaren vilja säga.

I både Vegetarianen och Levande och döda finns en fascination för den rent kroppsliga aspekten av döendet och för den mänskliga kroppen på gränsen mellan liv och död. Hos såväl Yeong-hyes förvandlade, utmärglade kropp, som är på väg att bli något annat än mänsklig, som hos de döda i Levande och döda finns en slags abjekt skönhet som både lockar och stöter bort och som för tankarna till det sublima. 

Att skildra grymhet och brutalitet på ett sätt som väcker känslor utan att glida över gränsen för det pekorala är svårt, och i Levande och döda lyckas Han Kang inte riktigt. Det finns drag av sentimentalitet som gör att boken verkar vara skriven av en betydligt mindre utvecklad författare än den elegant avskalade Vegetarianen där inga karaktärer idealiseras och där brutaliteten skildras mer subtilt och därför frammanas mer effektivt. Kanske var ämnet helt enkelt för stort och svårt. Kanske överskuggades de estetiska avvägandena, som hade kunnat göra romanen mer spännande som litterär text betraktad, av viljan att berätta om detta blodiga skeende som ligger så nära i tiden och vars efterdyningar fortfarande är en realitet i det politiska livet (Sydkoreas nuvarande, mycket kontroversiella president Park Geun-hye är dotter till den auktoritära generalen Park Chung-hee som var president tills han mördades 1979). Man kan bara hoppas att flera verk snart översätts så att svenskspråkiga läsare kan få en bredare bild av Han Kangs författarskap.

ANNA REMMETS ASKMAN

Foto: Park Jaehong