Recenserat
Intensivt familjedrama från Israel
Sara Shilo
Falafelkungen är död
(Shum gamadim lo yavo'u, 2005)
Översättning: Natalie Lantz
Albert Bonniers förlag, 2014
Texten har publicerats i Karavan nr 3 2014
Sara Shilos (f. 1958) debutroman Falafelkungen är död utspelar sig i norra Israel under det tidiga 1980-talet och skildrar ett dygn i den marockansk-judiska familjen Dadons liv. Samtidigt som katiusjaraketer slår in från den libanesiska gränsen berättar modern och barnen Dadon om sina skilda strategier för att hantera tillvaron. Det är på dagen sex år sedan maken, fadern och falafelkungen hittades död och deras liv slogs i spillror.
Romanen öppnas av modern Simona. Istället för att gå till skyddsrummet när raketerna börjar falla skyndar hon sig till en öppen fotbollsplan. Med mannens död har hon lämnats ensam med sex barn att försörja. Hon är inte bara fullkomligt utarbetad utan har också förlorat sig själv, hon är död fastän att hon ”irrar omkring ovanpå jorden”. I en drabbande monolog beskriver hon sitt lidande, samtidigt som hon vädjar till gud om att få dö.
Romanens andra del berättas växelvis av de småkriminella bröderna Dudi och Itzik. Eftersom den sistnämnde föddes med vanskapta händer och fötter gör bröderna allt tillsammans. Den ene är tankar och den andre är kropp. Med träffsäker ton och ett rikt bildspråk fångar Shilo den handikappade Itziks utsatthet men också syskonens kärlek till varandra.
Den främsta styrkan i Falafelkungen är död finns just i berättandet och huvudpersonernas unika språk. Texten har beskrivits som svåröversatt eftersom karaktärerna uttrycker sig på en grammatisk inkorrekt invandrarhebreiska. Detta anas i Natalie Lantz översättning, där Simonas berättande exempelvis inkonsekvent pendlar mellan första, andra och tredje person och fylls av arabiska ord och uttryck.
Huvudpersonernas individuella röster och verkligheter gör att bokens olika delar både kompletterar och skär mot varandra, vilket skapar spänning i läsningen. Tyvärr håller det inte riktig hela vägen. Efter att ha läst romanens fjärde och sista del svävar jag fortfarande i ovisshet gällande familjens skamliga hemlighet. Är det så att den äldsta sonen Kobi fullständigt anammat fadersrollen?
Falafelkungen är död är ett intensivt familjedrama och det är inte svårt att förstå varför romanen väckte stor uppmärksamhet när den publicerades 2005.
