Recenserat
Jazz och förräderi
Esi Edugyan
Halvblodsblues
(Half Blood Blues, 2011)
Översättning: Ia Lind
Leopard Förlag, 2013
Texten har publicerats i Karavan nr 4/2013
På den häftigt expressionistiske målaren Otto Dix berömda tavla Metropolis träder Weimar-årens Berlin fram i grälla färger. Scenen är en nattklubb och här syns alla de som brukar synas på de fräna bilderna från den här tiden; de njutningslystna borgarna, den prostituerade, transvestiten, tiggaren, krigsinvaliden. I centrum finns jazzkapellet. Inte oväntat det heller, för jazzen stod högt i kurs i det sena 1920- och tidiga 30-talets Berlin. Den betraktades på samma gång som den moderna tidens musik och symbolen för ett slags uråldrig primitivism. Nazisterna stämplade den förstås snabbt som otysk och degenererad när de tog makten.
Den kanadensiska författaren (med rötter i Ghana) Esi Edugyan har vävt en fascinerande historia om ett jazzband i Tyskland alldeles före och under Hitlertiden. Hot-Time Swingers består av några tyskar, av vilka en är jude, och ett par afrikan-amerikaner och så den exceptionella medlemmen – en tjugoårig kille från Köln med afrikansk pappa och tysk mamma, Hieronymus Falk. De har kommit att bilda ett tätt kompisgäng, en familj närmast, som spelar och roar sig och blir allt mer populära, på hemmaplan och runt om i Europa. Men utanför kabaré- och nattklubbsscenernas ljuskrets växer fascismens mörka skugga och snart sitter Hot-Time Swingers i en lokal utan publik och försöker förstå vad som händer.
Romanen Halvblodsblues utspelar sig på två olika tidsplan och i tre olika städer. Den moderna historien (90-tal) börjar i Baltimore, där det sedan länge nedlagda bandets åldrade trummis Chip kommer med stora nyheter till dess åldrade basist Sid (som är romanens berättare). De är båda inbjudna till Berlin, det ska bli premiär på dokumentärfilmen om deras ”grabb”, den bortglömde men numera återupptäckte och till legend utnämnde trumpetaren Hieronymus Falk. Om hans korta men bländande karriär, flykten till Paris 1939, bandets sammanträffande med Louis Armstrong, inspelningen av den geniala Half Blood Blues (en motståndslåt mot nazismen på en melodi påminnande om Horst Wesselsången) under extrema omständigheter i ett lamslaget ockuperat Paris, och slutligen hans fängslande och död sedan han förts till koncentrationslägret Mauthausen.
Sid följer motvilligt med till Berlin, där filmen blir en chock. I en intervjusekvens utmålar hans gamle vän Chip honom som en förrädare som utan protest lät Gestapo ta Falk på ett kafé i Montmartre 1940. Den intervjun hade han inte nämnt något om. Och Chip sitter på en hemlighet till. Han har fått brev från den föregivet döde Falk som tycks vara i högsta grad levande och bo i Polen av alla ställen och nu vill han att de båda gamla kumpanerna ska resa till dit tillsammans.
Esi Edugyan väver i sin bok skickligt samman flera olika teman: musikens makt, hudfärgens komplicerade betydelse i ett rasbesatt värld, medelmåttans avundsjuka mot den självklara begåvningen, vänskapens överlevnadsförmåga mot alla odds. Man kommer under läsningen att tänka på både Searching for Sugarman och Amadeus.
Ja, så finns det också en olöst gåta som hela berättelsen pekar fram emot. Vad hände egentligen i Paris 1940? Begick Sid ett förräderi och vari bestod i så fall detta? Den som läser får se.
