Recenserat
Kärlekens och kulturkrockarnas London
Humor, råhet, feelgood. Gert Lundstedt har läst två nya romaner som båda utspelar sig i London och reflekterar dagens mångkulturella samhälle. Familjekonflikterna bubblar under ytan för att till sist explodera.
Monica Ali
Kärlek och tro
(Love Marriage, 2021)
Översättning: Ann Björkhem
Bokförlaget Forum, 2022
Salma El-Wardany
Sådant som är omöjligt
(These Impossible Things, 2022)
Översättning: Sofia Nordin Fischer
Wahlström & Widstrand, 2022
Texten har publicerats i Karavan 1/2023
När man gör ett kemiskt experiment blandas olika grundämnen som ger en reaktion och det bildas föreningar med nya egenskaper. Vill det sig illa slutar det med en smäll, som när man blandar vät- och syrgas till knallgas, men där finns också alkemins dröm om att det ska falla ut guld.
Två aktuella brittiska romaner om etnisk-religiösa kulturkrockar får mig att tänka på just kemiska experiment. Författarna blandar personer och situationer i både förväntade och oväntade konstellationer för att se vad som händer. Resultatet blir såväl knallgas som mindre våldsamma föreningar, och nya relationer som kan liknas vid guld.
Bakom romanerna Kärlek och tro och Sådant som är omöjligt står Monica Ali och Salma El-Wardany, två kvinnor uppvuxna i Storbritannien med bakgrund i Bangladesh respektive Egypten. Men medan Monica Ali är en medelålders etablerad författare – känd för svenska läsare med tre tidigare översatta romaner och där Brick Lane från 2003 är den mest kända – är Salma El-Wardany en ung debutant.
Skillnaden mellan romanerna ligger i temperament och gestaltning. I Kärlek och tro låter Monica Ali konflikterna småputtra på habilt skriven prosa. Medan Salma El-Wardany i Sådant som är omöjligt istället drar på för fullt, i varje fall till en början, med en tonträff som ännu inte är hundra.
Navet i Kärlek och tro är den indisk-bangladeshiska familjen Ghorami i London. Dottern Yasmin är kring trettio och duktig-flicka-läkarstudent som bor hemma hos föräldrarna liksom den yngre brodern Arif. Yasmin förbereder sitt bröllop med Joe Sangster, brittisk helvit icke-muslim som också snart är färdig läkare.
Yasmin och Joe delar medelklassbakgrund, men medan Joe är uppvuxen med en frånskild, feministisk mamma, Harriet, som bland annat vikt ut sig naken på sociala medier, så är Yasmins familj trygg och traditionell. På ytan. Och muslimsk. Hemma talas inte om sex och tevefjärrkontrollen används flitigt för att trycka bort passionerade kyssar med mera. Däremot motsätter sig inte föräldrarna, Shaokat och Anisah, det stundande bröllopet med Joe. När boken börjar ska familjen precis ge sig iväg till Harriet på middag och planera bröllopet.
Kulturkrocken i Kärlek och tro sker inte som man förväntar sig främst mellan huvudpersonerna Yasmin och Jo – istället blir det en story med fokus på sexmissbruk, otrohet och terapisessioner. Krocken kommer i föräldrarelationen, här anas tidigt i romanen ett mörkt förflutet. För det är när mamman och hemmafrun Anisah möter Harriet och hennes feministiskt frigjorda väninnor som det händer. Anisah tar en paus från sin man. Flyttar till Harriet och blir intim med performanceartisten Flame. Shoakat tvingas reda sig själv och fundera över sin familje- och mansroll. Samtidigt som sonen Arif ger honom huvudvärk för att han inte vet vad han vill med sitt liv.
Salma El-Wardanys roman Sådant som är omöjligt utspelar sig också i London. Vi lär känna en trio tjejer – Malak, Kees och Jenna – med bakgrunder i Egypten (Malak), Pakistan (Kees) och Palestina (Jenna). De är i slutet av sina universitetsår, festar, har pojkvänner som är icke-muslimer, talar mycket om och har sex innan de gift sig. Det är girlpower. Hemmavid är de dock skötsamma familjeflickor som stiger upp tidigt till morgonbön och gör moskébesök. Föräldrarna vördar å sin sida orubbligt – till skillnad från i Monica Alis roman – religion och tradition. Att döttrarna skulle gifta sig med en icke-muslimsk man finns inte på världskartan, inte ens om han konverterade.
Efter studierna skiljs trion åt. De etnisk-religiösa kraven och förväntningarna ökar, konfliktytorna blir vassare. Kees satsar på en juristkarriär med människorättsinriktning och relationen med övre medelklasspojkvännen Harry, medan Malak bryter upp från sin brittiske pojkvän Jacob och reser till Egypten för att hitta sina rötter och sig själv. Jenna – med ett år kvar på universitetet – är ung, attraktiv och med en kropp och själ som bultar efter frihet.
Salma El-Wardanys roman är fränare än Monica Alis. Läsaren får krypa under skinnet på huvudpersonerna. Först uppleva deras passion, lust och längtan. Hur det sedan förbyts i röda linjer och tumskruvar som dras åt med klostertystnad och kontroll, iskyla, slag, hederskultur och exkludering … Kees mamma bränner dotterns försoningsbrev.
Men så, när vi befinner oss vid slutet av det sluttande plan romanen placerat läsaren på, händer det. Öppningen i dur med fortsättning i djupaste moll tvärvänder överraskande i feelgood. Ett kalejdoskopiskt kaos av olikfärgade glasbitar faller plötsligt på plats. Det som tyckts omöjligt verkar ändå vara möjligt. Efter att ha dragit handlingen till avgrundens rand verkar Salma El-Wardany ändå vilja peka på möjligheter snarare än att stänga dörren.
Men det går för fort. Snabba kast och insikter blir väl kvicka för att vara trovärdiga. Det blir just feelgood.
Religionens och etnicitetens konfliktytor finns tydligt även i Monica Alis roman, men är inte alls så skarpa som i Sådant som är omöjligt. Kulturkrockarna i Kärlek och tro blandas ut med parallellhistorier för en bredare publik att känna igen sig i (otrohet och terapi). Likaså finns utrymme för humor (Anisahs flytt till feministerna och omvändelsen hon genomgår). Med medvetet nedslipade konfliktytor och hög igenkänningsfaktor blir Alis roman lätt att ta till sig. Dessutom är hon en habilare berättare än Salma El-Wardany, med en story som flyter fram som gjord för att bli teve-serie med väl valt persongalleri och cliffhangers.
Kärlek och tro och Sådant som är omöjligt är två romaner på ett och samma tema: kulturkrockar. Med skilda motiv och temperament kompletterar de varandra väl, begrundar och reflekterar olika sidor av det mångkulturella samhälle vi lever i och ger röst åt och gestaltar vår tids stora tema: migration och integration. Och med den gemensamma feelgoodförhoppningen att det till sist inte ska bli knallgas utan guld.
