Recenserat
Komplext och drabbande om att bryta tystnader
Yvonne Adhiambo Owuor
Stoft
(Dust, 2014)
Översättning: Meta Ottoson
Celanders förlag, 2024
Yvonne Adhiambo Owuor föddes 1968 i Kenya. Hon fick sitt litterära genombrott 2003 med novellen ”Weight of Whispers”, som belönades med det prestigefyllda Cainepriset, instiftat 2000 för att uppmärksamma noveller skrivna på engelska av afrikanska författare. Novellen kan läsas i svensk översättning, ”Viskningarnas vikt”, i tidskriften 10-TALs stora Kenyanummer från 2010. Nu finns även Owuors första roman, Stoft, på svenska, i lyhörd och tonsäker översättning av Meta Ottoson (som för övrigt berättat i Karavan om just den översättningsprocessen, i en Översättardagbok i tre delar, i nr 2 och 3/2023, och nr 1/2024. I sistnämnda nummer finns även en novell av Owuor översatt, ”Dessa fragment”).
Att kortfattat redogöra för innehållet i denna roman är ingen lätt uppgift, då den har ett stort persongalleri och dess handling spänner över drygt 50 år av kenyansk historia, från och med Mau Mau-upproret på 1950-talet till och med det blodiga kaos som utbröt efter ett nationellt val, och som varade mellan december 2006 och februari 2007.
I första kapitlet hamnar vi mitt i ett dramatiskt och skrämmande händelseförlopp – den unge Odidi Oganda försöker desperat undkomma förföljare som står honom efter livet, men blir till sist skjuten till döds på en gata i Nairobi. Här slutar ett liv, och en stark och upprörande berättelse om våld, svek och grusade förhoppningar tar sin början.
Efter Odidis död flyttas berättelsens fokus till två sörjande efterlevande: hans syster Ajany, som nyligen återvänt från Brasilien, och hans far, Nyipir. Dessa två för med sig Odidis döda kropp till familjens hem, Wuoth Ogik, beläget i ett ödsligt och förtorkat landskap i norra Kenya, för att begrava honom där.
Ajany försöker komma underfund med omständigheterna kring broderns död, men hennes sökande efter sanningen väcker smärtsamma minnen till liv och kastar till sist ett obarmhärtigt ljus över sedan länge begravda hemligheter. Till samma resultat leder den unge engelsmannen Isaiah Boltons sökande efter sin sedan två år spårlöst försvunne far – dessutom visar det sig att Ajanys och Isaiahs öden är nära sammanlänkande på ett sätt som ingen kunnat ana, och att ingenting är vad det i förstone tycks vara.
Intrigen i romanen är ytterligt komplex och full av överraskningar. Detsamma kan sägas om berättartekniken. Berättelsen är inte linjärt konstruerad, utan skildringar av vad som sker i ”nutid”, det vill säga kring 2007, varvas och sammanflätas med omfattande tillbakablickar, som dock aldrig till fullo avslöjar de händelser som lämnat outplånliga spår i huvudpersonernas liv, utan i stället visar upp fragment ur det förflutna, vilka endast bit för bit, och på ett för alla inblandade plågsamt sätt, kan sammanfogas till en sann bild av ett lands och två familjers mörka hemligheter. På ett ställe i romanen står följande: ”Kenyas officiella språk: engelska, kiswahili och tystnad. Men man mindes.” Just så skulle det hela kunna sammanfattas. Och för att en bättre framtid ska kunna bli möjlig, såväl för splittrade familjer som för en splittrad nation, måste den kompakta tystnaden, framsprungen ur både rädsla och skam, slutgiltigt brytas och minnena lyftas fram i ljuset. Romanens handling utmynnar, sedan detta väl skett, i en anda av försoning, trotsigt hopp och spirande kärlek.
Även språket och stilen i Stoft är komplexa och variationsrika: här finns kompromisslöst realistiska skildringar av psykiskt och fysiskt mänskligt lidande, omväxlande med svidande vackra partier, där framställningen tangerar det lyriska.
Sammanfattningsvis: Stoft är en av de rikaste och mest berörande, för att inte säga drabbande, romaner som den nutida afrikanska litteraturen har att bjuda.
