Recenserat
Livet och döden, vardagen och våldet
Adania Shibli
Beröring
(Masas, 2002)
Översättning: Jonathan Morén
Vi är alla lika fjärran från kärleken
(Kullu-na ba'id bi-dhat al-miqdar 'an al-hubb, 2004)
Översättning: Anna Jansson
Bokförlaget Tranan, 2018
Texten har publicerats i Karavan nr 3/2018
”Hela landskapet var fullt av väntan. Skymningen väntade på att solen skulle röra sig, herdarna på att skymningen skulle röra sig, getterna på att herdarna skulle röra sig…”
Den flerfaldigt prisbelönta palestinska författaren och dramatikern Adania Shibli (född 1974) finns nu på svenska i en vacker dubbelvolym från Tranan. I den drygt hundrasidiga romanen Beröring möter vi en namnlös flicka som betraktar livet på ett både suggestivt och stramt sätt. I en särskild Shiblipoesi letar flickan efter slätter av tystnad, det gröna havets päls, grässtrån av sammet. Böneutroparens röst upplever hon som ett mjukt pulver som singlar genom luften.
Romanen är indelad i hennes upplevelser: ”Färger”, ”Tystnad”, ”Rörelse”, ”Språk” och ”Väggen”. Hennes uppväxt är ensam trots att hon har åtta systrar och två bröder. En av bröderna tar livet av sig och flickan betraktar honom med samma intresse som hon betraktar en plastbit som glider fram ”som en sjöjungfru i havet”. Registrerandet av händelser kommer före känslan. Den minimalistiska stilen gör att Beröring blir desto starkare för läsaren: en slags noggrann dramatik på ett okonstlat språk. Hos undertexten, det flickan anar, ligger relationers verkliga djup och intensitet. Och bakom alltsammans, men nästan utan att nämnas, ligger Palestinas fruktansvärt såriga situation, ockupationen, instängdheten.
Väsensskild från Beröring är Vi är alla lika fjärran från kärleken. Här är de novelliknande texterna löst sammanfogade till en brokig, expressiv helhet. Temat är givet. I den första berättelsen börjar en man och en kvinna att brevväxla med varandra, det är en yrkesmässig kontakt som övergår till att bli alltmer personlig. En dag meddelar mannen att han inte vill fortsätta med brevväxlingen. Då inser kvinnan, trots att hon aldrig träffat mannen, att hon är djupt förälskad i honom. Hon börjar skriva långa kärleksbrev till honom, men får aldrig några svar. Hon skriver: ”Släpp mig inte förrän jag kvävs i din omfamning.” Det är gripande och sorgligt.
I en annan del av romanen har vi ett par där kvinnan deklarerar att kärleken dem emellan är slut. Mannen blir galen och kan inte tänka på något annat än hennes ord. Kan verkligen kärleken ta slut? Hur då? ”Plötsligt, trettiofem kilometer från deras separation, fylldes han av en stark längtan efter henne.” Kanske var det början till slutet när hon en morgon sagt: ”Du älskar mig mer än du borde.” Dramat blir otäckt; mannen rasar, hotar henne med att han ska våldta henne. Kvinnan flyttar, byter nummer men han förföljer henne och bryter ner henne. De övriga berättelserna är också bitvis smärtsam läsning om hur bristen på kärlek kan ödelägga människors liv.
Mitt i all olycka handlar ett kapitel om en kvinna som magsjuk hälsar på sina föräldrar. Hon ligger som i karantän i sitt gamla rum och varvar spyendet med att onanera. Modern kallar henne ”hund” och mumlar att dottern borde dö i en bilolycka. Här visar författaren upp en humoristisk sida.
Adania Shibli är en mycket skicklig författare som kanske kan ses som en arvtagare till den algeriska författaren Assia Djebar: Kvinnliga karaktärer står i fokus och marken är blodig av krig. Döden och livet, vardagen och extrema känslor såsom våld gestaltas med märkligt lätt hand. Översättarna har arbetat med stämningarna i de två romanerna på ett mästerligt vis.
