Recenserat
Med dubbla identiteter
Yasmina Khadra
Vad dagen är natten skyldig
(Ce que le jour doit à la nuit, 2008)
Översättning: Ragna Essén
Alfabeta förlag, 2010
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2011
Vad dagen är natten skyldig är en utvecklingsroman per definition. Den börjar i ändlös hopplöshet på den algeriska landbygden på trettiotalet och slutar i en stoisk livssammanfattning i franska Aix-en-Provence i nutid. Vilket möjligen sammanfattar författarpseudonymen Yasmina Khadras personliga resa; bakom det antagna namnet döljer sig den algeriskfödde Mohammed Moulesshoul, före detta yrkesmilitär och numera bosatt i Frankrike. Khadra skriver vanligtvis thrillers och har kritiserats för att anpassa sina nordafrikanska skildringar efter västerländska läsares smak, vilket delvis också gäller Vad dagen är natten skyldig. Men samtidigt förmedlar han ändå ett slags inifrånperspektiv, om än i lättsmält form. Att han är kommersiellt gångbar gör honom till en av de mest översatta samtida franska författarna och på svenska finns sedan tidigare spänningsromanerna Efter attentatet (2006) och Sirenerna i Bagdad (2008).
Huvudrollen i Vad dagen är natten skyldig har Younes som ser sin pappa slita och streta med familjens jordplätt för att få mat på bordet. Det är bara när pappan tar spjärn med plogen som han lever upp. Men just som han detta nådens år då boken inleds ska ta in en veteskörd han aldrig sett maken till står fälten i lågor. Återstår att bege sig till närmaste stad, inkvartera familjen i ett ruckel och ta jobb som daglönare på diverse påhugg. För Younes ser framtiden allt annat än ljus ut, än mindre för hans syster Zahra.
Vägen ut för Younes blir farbrodern som bor och driver ett apotek i den närbelägna större staden Rio Salado, gift med en fransyska. Younes blir ekonomiskt fosterbarn och plötsligt öppnar sig möjligheter till skolgång och välfärd. Hans kamraters namn klingar uteslutande franskt och strax ser Younes fostermamma Germain till att byta det arabiska Younes mot den europeiska motsvarigheten Jonas.
De för Jonas formerande pojkåren i Rio Salado är bokens tyngdpunkt. Yasmina Khadra skildrar hans långsamma uppvaknande när han inser vad det innebär i brist på lika värde och rätt att leva i ett nordafrikanskt land styrt av européer; hans dubbla erfarenhet av att leva i ofrånkomliga skärningspunkter utifrån klass, religion och ”ras” (det sistnämnda en central punkt för de franska invandrarna och kolonisatörerna). Och så spelar förstås kärleken, sida vid sida med politiken, avgörande roller för Younes/Jonas utveckling.
Khadra skildrar fint hur Jonas sakta kommer till insikt om sakernas tillstånd och baksidorna av vad som först bara förefaller vara möjligheten att leva ett bättre liv. Priset för paradiset är högt, Younes och Jonas blir allt tydligare motpoler i en och samma person. Mot det långsamma utvecklingsdraget skär samtidigt Khadras vurm för pojkboksäventyr och dramatik. Här är han allt annat än lyhörd utan blandar friskt med både pojkboksspänning á la Femböckerna och cliffhangers för att hålla fast läsaren. Det balanserar på gränsen till kliché och övertydlighet och här och var trampar Yasmina Khadra snett i formuleringar som ”… madame Cazenave drack mig i botten, i djupa klunkar som aldrig ville ta slut”, och ”Fördämningen brast. Tårarna flöt i floder …”. Men i det stora hela får han till den rationella, deterministiska och idealistiska syn som hör utvecklingsromanen till.
I bokens andra halva, efter att andra världskriget är över, sätts koloniernas frihetssträvanden i rörelse. Jonas pressas till ett ställningstagande. Hans eftersinnande hållning innebär medvetna om än inte alltid enkla val. Jag läser boken när rasande demonstranter fått både Tunisiens och Egyptens presidenter att hals överhuvud lämna sina palats och länder. Vad dagen är natten skyldig har kvaliteten att upplysa läsaren om ett och annat som inte ryms i den dagligt pågående nyhetsrapporteringen. Fast även om man dras med i berättelsen är det, med tanke på Khadras böjelse att tillfredställa västerländska läsares smak, på sin plats att inte ta allt för en sanning utan för vad det är: fiktion.
