Recenserat
Med falsk identitet i förlagsbranschen
Rebecca F. Kuang
Yellowface
(Yellowface, 2023)
Översättning: Julia Gillberg,
Albert Bonniers förlag, 2024
Jag antar att de flesta känner till begreppet ”blackface”, det vill säga när en icke-svart person uppträder i rollen som svart, med mörkt sminkat ansikte och kanske peruk. ”Yellowface” är den östasiatiska motsvarigheten, alltså när någon som inte är östasiat klär ut sig och låtsas vara det. Kring detta begrepp – och kring de senaste årens många och långa diskussioner om etnicitet och autenticitet i litteraturvärlden – kretsar Rebecca F. Kuangs senaste roman.
June Hayward är författare, men inte av det mer framgångsrika slaget. En roman har hon hittills gett ut, och hennes agent verkar inte vara särskilt intresserad av att marknadsföra den. June hade nog ändå varit rätt nöjd, om det inte hade varit för att hennes vän, Athena Liu, har lyckats så förfärligt bra. Hennes böcker blir uppmärksammade, prisbelönade och säljer i mängder. Dessutom är Athena oförskämt snygg. Allt hon rör vid tycks förvandlas till guld. Det är klart att June är avundsjuk. En kväll, när hon för första gången blir hembjuden till Athenas vackra lägenhet, råkar Athena sätta maten i halsen och kvävs. Det är en ren olyckshändelse. Men när June chockad vacklar hem till sin egen bostad ligger Athenas nya romanmanus om kinesiska arbetare under första världskriget i Junes väska, för Athena bad henne provläsa det. Och ingen annan har sett det, eller vet vad hon höll på att skriva om.
Det är nu det går snett för June, som inte bara snor Athenas manus och gör det till sitt, hon byter också författarnamn och kallar sig Juniper Song. Det är visserligen hennes namn på riktigt – June är en förkortning av Juniper och Song är hennes andra förnamn – men låter misstänkt likt något en kinesisk person skulle kunna heta. Redan här vill man skrika åt June att låta bli och inte göra denna omstart, men då hade det ju inte blivit mycket till roman. Det som händer sedan är en virvelvind av framgång, stora upplagor, intervjuer, massor med pengar – men så småningom också misstankar och hatkampanjer på nätet. Har June som är vit verkligen rätt att skriva om det där ämnet? Varför har hon bytt till ett kinesiskt namn? Och är inte textens stil märkligt lik Athena Lius? Karusellen snurrar på, vad June än tar sig till blir det värre. Det är inte konstigt heller, för hon väljer verkligen fel i parti och minut. Men eftersom romanen är skriven i första person och det är June som för ordet kan man som läsare inte undgå att känna en gnutta sympati för henne och även tycka att en del av den kritik hon framför mot sina granskare innehåller korn av sanning. Man skulle ha varit ännu mer benägen att ta hennes parti om hon faktiskt inte hade stulit sitt succémanus.
Rebecca F. Kuang vet precis hur en sån här bok ska skrivas. Med fem framgångsrika romaner i bagaget (bland annat Babel. En hemlig historia, som utkom i svensk översättning av Fredrika Spindler tidigare i år) kan hon den amerikanska förlagsbranschen utan och innan, och hon vet exakt hur diskussioner om kulturell appropriering och autenticitet förs i sociala medier. Jargongen sitter som en smäck – även på svenska i Julia Gillbergs översättning – och den som har följt twitterkonton där asiatisk-amerikansk litteratur diskuteras känner omedelbart igen sig, både i ilskan, kritiken och i Junes desperata försök att vara en "allierad”:
Jag retweetar hot takes om bubbelte, MSG, BTS och någon dramaserie som heter The Untamed. Jag lär mig att det är viktigt att vara mot Folkrepubliken Kina, men för Republiken Kina (jag är inte helt säker på vad skillnaden är). Jag lär mig om ”little pinks” och gammelkommunister och ser till att inte omedvetet retweeta stöd för någon av dem. Jag fördömer det som pågår i Xinjiang. Jag stödjer Hongkong.
Det är mycket roligt, mycket pinsamt och bitvis mycket tankeväckande.
