Recenserat
Melchor blottlägger våldet inifrån
Fernanda Melchor
Paradais
Paradais (2021)
Översättning: Hanna Nordenhök
Bokförlaget Tranan, 2022
Texten har publicerats i Karavan 2/2022
Fernanda Melchors internationella genombrott kom med den skoningslösa romanen Orkansäsong, även den utgiven på Bokförlaget Tranan, år 2021. För den som läst Orkansäsong känns mycket i uppföljaren Paradais igen. Liksom föregångaren tar romanen sin utgångspunkt i ett våldsbrott, den behandlar författarens hemland Mexiko och kretsar kring teman som våld, sex, maskulinitet och fattigdom.
Titeln anspelar på det gated community vari romanen utspelar sig. Varje morgon cyklar den unge Polo från Progresso, präglat av fattigdom och kriminalitet, till grindsamhället Paradise där han arbetar som parkskötare. Där tillbringar han dagarna med att utföra den ena arbetsuppgiften mer förnedrande än den andra. Kontrasten mellan Paradise och Progresso är total och när hans kusin tillika nära vän tvingas att börja arbeta för det narcogäng som har tagit över stadsdelen lämnas Polo kvar med insikten om att det inte finns några vägar ut. Det kvittar att kusinen försöker hålla Polo utanför, han kan ändå inte låta bli att avundas honom hans pengar och bilarna.
I Paradise lär han känna Franco, en yngling som bor i området, och tillsammans tillbringar de nätterna med att dricka sprit i ett övergivet hus medan Franco maler på om frun som bor i huset bredvid hans, en kvinna vid namn Marián. Francos besatthet av sin granne utgör navet i de två tonåringarnas relation, som sträcker sig över avgrundsdjupa klassgränser, men då Franco begär hennes kropp begär Polo hennes rikedom. Under nätterna i det övergivna huset, där Franco står för långa övertalningskampanjer, börjar sakta men säkert en diabolisk plan att formeras. Att det inte kommer sluta väl förstår läsaren redan vid de första meningarna: ”Allt var den fetes fel, det skulle han säga till dem. Allt var Franco Andrades fel, och hans fixering vid señora Marián.”
Som citatet vittnar om är romanen berättad ur Polos perspektiv. Det rasande språket såväl som det internt fokaliserade narrativet känns igen från Melchors förra roman Orkansäsong. Men där föregångaren var en kollektivroman är Paradais skriven helt utifrån en persons perspektiv, vilket gör att intrycket är mer sammanhållet. Jag måste säga att det är till det bättre, den snåriga prosan till trots. För det är en malande och eskalerande prosa som drivs på till synes utan slut. En rasande stream of consciousness, ordkaskader vulgära och smutsiga, bestående av långa meningar där bisatser staplas på varandra. Hanna Nordenhök, som också översatte Orkansäsong, visar än en gång att hon är en av våra främsta översättare från spanskan. I sin översättning har hon på ett skickligt vis lyckats bibehålla såväl språkets spänstighet som meningsbyggnad utan att det någonsin känns forcerat.
Att romanen är skriven utifrån Polos perspektiv innebär att den är skriven utifrån en manlig blick, men också en blick präglad av fattigdom och bitterhet. Misogyni blandas med klasshat och i den mån det förekommer miljöskildringar är de lika skitiga som romankaraktärernas inre; det är gyttjiga floder med smutsigt vatten och klängväxter som står i bjärt kontrast till de välskötta trädgårdarna i Paradise överklassghetto. Men däri ligger också Paradais stora förtjänst – genom att aldrig avvika från det subjektiva blottlägger Melchor våldet inifrån.
