Recenserat
Om kärlek och makt i triangeldrama från Damaskus
Samar Yazbek
En mörk strimma av ljus
(Ra'ihat al-qirfat, 2008)
Översättning: Marie Anell
Ordfront förlag, 2013
Texten har publicerats i Karavan nr 4/2013
Den syriska författarinnan Samar Yazbek, född 1970 i kuststaden Jabla, kommer från en välbärgad alawitisk familj. Hon borde ha haft det väl förspänt med tanke på sin skrivtalang och goda kontakter i den etablerade klassen i Syrien. Men hon revolterade tidigt mot bristen på frihet och över att hon hade mindre rättigheter och sämre framtidsutsikter än sina bröder. Två gånger i de övre tonåren flydde hon hemifrån. Första gången återvände hon, men hon fann sig aldrig till rätta. Efter ett kort äktenskap då hon fick en dotter har hon levt ganska isolerad, bortsett från en period när hon var journalist och skrev manus för syrisk film och tv. Denna bakgrund kan förklara att hon inte identifierade sig med regimen, på vars sida annars hela hennes släkt hörde hemma.
Redan vid den syriska revolutionens start, i mars 2011, började hon detaljerat och oförblommerat skriva dagbok om händelserna. Hon var ute på gatorna, följde med där det hände något och intervjuade folk, inte bara i Damaskus utan också på andra håll i landet. Det var hårda sammanstötningar och övergrepp från början. Hon blev genast noga kontrollerad av säkerhetspolisen, fick hotfulla varningar och såg fängelser inifrån, dock utan att själv bli torterad. I juli 2011 gav hon upp och flydde till Europa, där hon sedan dess varit bosatt i Paris. Dagboken publicerades under namnet ”Korseld” och har kommit ut på flera språk, dock inte svenska. Det är en av de intressantaste skildringarna av de arabiska revolutionernas inledningsskede, som i Syrien tidigt blev betydligt våldsammare och förvirrat än i exempelvis Egypten. Yazbek skriver med djup bedrövelse och förtvivlan, pressad mellan å ena sidan myndigheternas övervakning och hennes egen familjs raseri över hennes nonkonformism och å den andra hennes journalistiska ärlighet och längtan efter ett fritt och demokratiskt samhälle.
I början av den här hösten utkom den första svenska översättningen av hennes litterära verk, romanen En mörk strimma av ljus, som publicerades på arabiska redan 2008. Den har mötts med mer blandade reaktioner än dagboken. Det är ett triangeldrama som utspelas i Damaskus, mellan en tjänsteflicka och hennes arbetsgivare, med många såväl sensuella som brutala inslag.
Alya kommer från en miserabel tillvaro där misshandel och sexuella övergrepp hör till vardagen. Hon har hjälpt sin storasyster att begå självmord efter att hon först blivit förlamad efter pappans misshandel och sedan i sitt förlamade tillstånd våldtagits av en pojke i kvarteret. När Alya är tio år och vägrar rota efter sopor längre, säljer pappan henne till ett rikt hem. Han tar flera årslöner i förskott och försvinner med pengarna. Alyas familj får aldrig veta vart hon tog vägen.
Alya kommer att bo hos Hanan och hennes man i tio år. Det är ett olyckligt hem hon har hamnat i trots överflödet på pengar. Hanan tvingades gifta sig med en äldre kusin och har aldrig förlåtit livet för hur det blev. Maken är nu sängliggande. Hanan avskyr att vara nära honom. När hennes väninnor för in henne i kärleken mellan kvinnor hittar hon därför hem. Samkönad kärlek är i Syrien lika förbjuden som all annan sexualitet utanför äktenskapet, men för Hanan blir det ett sätt att hitta både livet och lusten. Redan när Alya är elva år gör Hanan sin tjänsteflicka till älskarinna och relationen blir mittpunkten i båda kvinnornas liv. Hanan är den rika, den äldre, den som på pappret har all makt. Samtidigt får Alya också en makt genom relationen till Hanan och hennes make – men en makt som bara kan få uttryck genom sex.
Så kommer den natt som inleder romanen, den natt som omgärdar och innesluter hela berättelsen. Hanan hittar sin tjänsteflicka i makens säng och blir så arg att hon kastar ut Alya på gatan. Hela romanen består av resten av den natten, med återblickar på deras respektive liv. Hanan, som försöker förstå vad hon har gjort mot den enda människa hon faktiskt älskat, försöker hitta ett sätt att göra det ogjort. Alya vet inte vart hon ska ta vägen.
Romanen framstår som något oavslutad och får på det viset en novellistisk prägel. Men den är verkligen tillräckligt intresseväckande som den föreligger. Den ställer viktiga frågor om kärlek och solidaritet mellan kvinnor och den ger också några skarpa inblickar i det syriska klassamhället, som kommer till synes i skildringarna av de båda kvinnornas kontrasterande sociala miljöer.
