Recenserat
Poetiskt och brutalt om terrorns pris
Nadeem Aslam
Den blinde mannens trädgård
(The Blind Man’s Garden, 2013)
Översättning: Niclas Hval
Bokförlaget Forum, 2014
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2014
Jeo och Mikal är fosterbröder och bor i en stad i norra Pakistan. Mikal, den föräldralöse pojken som togs om hand av Jeos föräldrar, älskade den unga Naheed och blev älskad tillbaka. De tänkte rymma tillsammans, men det hela slutade med att Naheed i stället gifte sig med Jeo.
Nu är det i slutet av 2001. Terroristattacken i New York har inträffat, USA har invaderat Afghanistan och flyktingar strömmar över gränsen. Jeo, som studerar medicin, vill hjälpa de krigsskadade, men han tänker inte stanna i Peshawar på den pakistanska sidan utan ta sig in i Afghanistan, via en organisation som säger sig arbeta med sjukhus inne i landet.
Mikal säger, när han får höra det, att han inte tänker låta Jeo resa ensam. Alltså sitter båda i en skåpbil på väg genom ett afghanskt månlandskap, de ser eldblixtar över himlen och hör detonationer bakom bergsryggarna. Under en rast går de för att hämta vatten. När de kommer tillbaka är bilen borta, i stället omges de av en grupp talibankrigare. Det hela var en fälla från början, förstås. Nu kommer de att få kämpa för islam, får de veta.
Det här känns som den perfekta upptakten till en gripande tv-serie i 12 delar om två bröder och rivaler som flyr undan skäggiga män medan bomberna faller omkring dem. För att öka på spänningen hamnar de direkt i ett bakhåll, omringas av amerikaner och talibanmotståndare. De hör båda sidorna ropa Allahs namn. Mikal faller med en kaskad av blod från halsen. En vild kvinna kommer rusande med jättelång dolk i handen som hon kör in i Jeos huvud. Han dör på fläcken.
Så var det med den tv-serien. Slut innan den hunnit börja.
En konstig upplevelse är det när den som identifierats som en romans huvudperson dör nästan direkt. En känsla av att inget går att lita på, att marken kan rämna när som helst. Och det kan den också. Och det är definitivt inte slut. Det har knappt börjat.
Nadeem Aslam roman har starka actioninslag, men i grunden är den något helt annat. En roman om den goda viljans maktlöshet i en värld där jihadism och kontra-jidahism härskar.
Inte minst handlar den om Rohan, Jeos far, och hans trädgård. Rohan är den muslimske humanisten som tillsammans med sin numera avlidna hustru Sofia grundat Den Flammande Andens skola som en hyllning till den stora muslimska kulturen. Sedan skänkte han den till en favoritelev eftersom han föraktade pengar och egendom. Men eleven förändrades och nu är skolan ett centrum för extrem islamism där det i hemlighet planeras en spektakulär och ofattbart brutal våldsaktion.
Rohans son är alltså död och själv är han blind, han kan känna jasmindoften i trädgården men inte se det underbara silkesbomullsträdet eller näckrosorna i dammen eller alla fjärilarna, där han leds runt av Naheed, svärdottern som förlorat sin make men som fortfarande hoppas att Mikal, den hon älskade mest, lever.
Det gör han faktiskt. Han har överlevt som handelsvara hos olika krigsherrar och till sist blivit såld till amerikanerna för 5 000 dollar för att de ska kunna förhöra honom med sina kända specialmetoder. Själv tror han att han kommer att skickas till Guantanamo eller avrättas.
Den blinde mannens trädgård beskriver världen i kontraster. Det blommande granatäppelträdet och granaten som sliter sönder en människas kropp. Berättelsen är stark och sorgsen och poetisk. Den handlar om Pakistan, landet där hoppet dör, dag för dag, timme för timme. Men allra mest om hur den 11 september 2001 fick världen att tippa över och människor i olika länder och världsdelar att hjälplöst börja glida mot avgrunden, fast i olika riktningar.
