Recenserat
Punkig fantasy och samhällskritik i underhållande förening
Lauren Beukes
Zoo City
(Zoo City, 2010)
Översättning: Fredrik Malmquist
Doppelgänger förlag, 2022
Texten har publicerats i Karavan 3/2023
Zoo city är en del av Johannesburg. Där bor de ”animaliserade”, brottslingar som blivit tilldelade ett djur som manifesterar brottet de begått, eller snarare skulden de tvingas leva med även efter avtjänat straff. Zinzi Decembers djur är en sengångare och hennes älskares är en mangust. Zinzi bor i området Hillbrow, i ett bostadskomplex som med den ironi sydafrikanska samhällsplanerare verkar vara mästare på döpts till Elysium Heights. Hon försörjer sig på mejlbedrägerier, en något elegantare form av Nigeriabrev där det senaste i raden skickats iväg med en trettonårig kongolesisk gruvarbetande flicka som avsändare.
Zinzi har en magisk tillgång, förmågan att hitta borttappade föremål – en användbar förmåga eftersom alla har tappat bort något, som hon konstaterar. Sengångaren bär hon på för sin tidigare dom för medverkan till mord. Inkomsterna från bedrägerierna använder hon till att betala av de skulder hon har från sitt tidigare drogmissbruk. Det senaste brevet har fått närapå tvåtusen svar, vilket betyder att det finns många därute som är villiga att mot löfte om rejäl egen förtjänst hjälpa en stackars liten barnhemsflicka. När Zinzi går för att återlämna en ring hon återfunnit åt en kund, en äldre kvinna, visar det sig att hon blivit mördad i sin lägenhet. Bland personerna som samlats utanför hennes bostad finns en man och en kvinna som bär på egna djur, en malteser och en stor vingklippt maraboustork med krossade ben. De ger Zinzi ett erbjudande: att för den kände musikproducenten Odysseus Hurons räkning leta reda på den försvunna ena halvan av ett tvillingpar i branschen.
Sådana är premisserna för historien i Lauren Beukes roman och Zinzis undersökning blir en nedstigning i en mörk och cynisk värld där människor utnyttjas för att stilla andras begär. Samhället där händelserna utvecklar sig i denna blandning av punkig fantasy och samhällskritisk kriminalroman är starkt segregerat, stenhårt kapitalistiskt och politiskt dysfunktionellt. Stadsdelen Zoo City kunde om det varit en tavla ha målats av en samtida Hieronymus Bosch.
Den här romanens styrka ligger bara delvis i kriminalhistorien, i det gradvisa avtäckandet av de ondskefulla krafter som konspirerar i mörkret. Sådan berättardramaturgi hör till genren och är svår att bli alltför överraskad av, även om precis vad som avslöjas är svårt att gissa sig till. Det större värdet, och själva läsnjutningen, hittar man istället i de byggstenar Beukes använt för att konstruera sitt litterära universum. Den här textvärlden är både gåtfull och bekant, inte sällan framstår den som en grotesk och förvriden version av det kända. Beukes enomen i en litterär mixer, kört ihop det till en lagom köttig röra och kryddat uphar slängt många av samtidens mest framträdande och minst tilltalande fp med genuint originella idéer. Resultatet är underhållande, fundamentalt kosmopolitiskt och distinkt sydafrikanskt.
Det är just det fysiska, det kroppsliga och det sensoriska som är Beukes särskilda talang. Djuren är ett exempel: de är symboler – i berättelsen – och samtidigt högst konkreta och levande. Nödvändiga att ta hand om för romankaraktärerna, och därför omöjliga för läsaren att bara reducera till en bild. Den ständigt hotfulla Underströmmen är ett annat exempel. Den finns både som påminnelse om det förflutnas makt över samtiden och som ett mycket påtagligt hot i individernas tillvaro. När en av Zinzis grannar blivit slukad av detta hot lämnar det efter sig en lukt av ”brinnande polyester i en mikrovågsugn”. Genom sin speciella gestaltningsförmåga ror Beuke skickligt i land det som icke-realistisk litteratur behöver lägga sådan vikt vid: etablerandet av den annorlunda världen.
Lauren Beukes roman gavs ut på engelska år 2010 och blev uppmärksammad då. På svenska finns sedan tidigare romanen Flickor som skimrar utgiven. Trots att översättningen av Zoo City i vissa stycken svajar en aning är det bara att tacka lilla Doppelgänger förlag för att det nu fyller en lucka i den svenska utgivningen och ger ut den här egensinniga och underhållande författaren.
