Recenserat
Quintana skapar oroande underströmmar
Pilar Quintana
Tiken
(La Perra, 2017)
Översättning: Annakarin Thorburn
Rámus förlag, 2021
Texten har publicerats i Karavan 2/2022
När novellantologin Bogotá 39 för femton år sedan presenterade 39 lovande latinamerikanska författare under 40 år, pockade colombianskan Pilar Quintanas (född 1972) bidrag på uppmärksamhet. Hennes sakliga och kortfattade skildring av våldtäkten på ett barn var till sitt ämne obehaglig läsning, men stilistiskt och språkligt egentligen tämligen ordinär. Sedan dess har Quintana blivit en av sitt lands mest uppmärksammade prosaister, och hennes senaste roman Los Abismos (”Avgrunderna”) tilldelades förra årets Premio Alfaguara, ett av de viktigaste litteraturprisen i den spanskspråkiga världen.
Nu föreligger Pilar Quintana också i svensk översättning med kortromanen Tiken, vars handling utspelar sig vid den Stillahavskust där författaren själv länge varit bosatt. Huvudpersonen Damaris bor tillsammans med sin man Rogelio i en trästuga nära såväl djungeln som oceanen. Tillvaron kompliceras av hennes ouppfyllda önskan att få barn. Därtill brottas hon med skuldkänslor som går tillbaka till en händelse under uppväxten, då hon en dag promenerade ut på klipporna med den jämnårige Nicolasito, och lämnades ensam kvar när han fördes ut till havs av de våldsamma vågorna. Det finns klassmässiga och etniska dimensioner i hennes smärtsamma minne, eftersom lekkamraten var vitare än hon, och från en mer välbeställd familj.
De mörka stråken i det förflutna och det pågående livet aktualiseras när Damaris i början av berättelsen får en valp som hon döper till Chirli; namnet som hon hade velat döpa sin dotter till. Hennes förhållande till tiken kommer att rymma en lång rad olika känslor – där ömhet, omsorg, sorg, ilska och förskjutande utgör några av beståndsdelarna. Liksom i fallet med den ovan nämnda novellen är Tiken på det formuleringsmässiga planet inte en särskilt minnesvärd roman, den dras med en rad brister. Tillsammans med en något kantig dialog förtar ibland vissa övertydliga iakttagelser den spänning som är på väg att byggas upp, med den täta skogen och det vilda havet som hotfulla fonder.
Ändå förmår Quintana att skapa oroande underströmmar i sin prosa, och efter hand som handlingen vecklar ut sig läser jag med stigande intresse. Ända fram till det våldsamma slut som är verkligt starkt och drabbande, på ett sätt som jag önskar att fler delar av romanen hade förebådat. För även om Annakarin Thorburns översättning flyter smidigt och Pilar Quintana hanterar några av sina verktyg skickligt, strömmar inte stil, intrig och stämning samman till den omskakande helhet som författaren förmodligen avsåg med Tiken.
