Recenserat
Rasismen är den stora tragedin
Caleb Azumah Nelson
Öppet vatten
(Open Water, 2021)
Översättning: Sofia Nordin Fischer
Modernista, 2023
Texten har publicerats i Karavan 4/2023
Två unga personer möts i London. Hon är ihop med hans kompis men attraktionen är påtaglig direkt. Denna på ytan enkla berättelse med en början som skulle kunna vara upptakten till ett banalt triangeldrama har hyllats av kritiker och nominerats till priser, bland dem Costa First Novel Award och priset för bästa debut på British Book Awardd. Författaren Caleb Azumah Nelson var blott tjugosex år när han 2021 debuterade med Öppet vatten som nu kommer i svensk översättning av Sofia Nordin Fischer.
Så vad är Öppet vatten egentligen för bok? Huvudpersonen, en ung Londonkille som berättaren kallar ”du”, möter alltså en kvinna, som inte heller namnges utan benämns som ”hon” boken igenom, på en pub. Båda är svarta och delar erfarenheten av att ha gått på (eller kanske snarare överlevt) snofsiga ”vita” skolor. De delar också mycket annat och attraktionen är som sagt omedelbar trots att hon är tillsammans med hans kompis och dessutom pluggar och bor i Dublin.
Dessa komplikationer gör att de länge intalar sig att de ”bara” är vänner. Vänner som delar det mesta i livet inklusive säng men utan att ha sex. När de så äntligen ger efter för passionen känns allt nästan lite för perfekt. De två älskande är så totalt synkade, tillitsfulla, innerliga och intima både kroppsligt och känslomässigt. Även ”hon” framstår som för perfekt, men det får tillskrivas att hon betraktas genom den förälskade huvudpersonens ögon.
Som läsare bara väntar man på den stora tragedin, att allt ska braka samman med en stor smäll. Men bokens styrka är att det hela istället gradvis eroderar. Och den stora tragedin är att det som äter sig in i det fina och förtroendefulla som de två unga människorna har tillsammans är rasismen som präglar varje aspekt av tillvaron för en svart person i England (eller i vilket västerländskt samhälle som helst för den delen).
Caleb Azumah Nelson beskriver isande effektivt vad det gör med en människa att ständigt bli stoppad av polisen och kontrollerad bara för att han rör sig i det offentliga rummet, att ständigt bära med sig möjligheten att bli utsatt för (kanske dödligt) våld. Det är effekterna av detta, och inget triangeldrama eller annat tydligt avgränsat drama, som långsamt fräter sönder det huvudpersonen och hans älskade har.
Just därför blir de scener i Öppet vatten som skildrar glädje extra kraftfulla. Här har musiken en stor plats. Både i romanpersonernas samtal och referenser men också i själva språket som präglas av en slags andfådd rytm.
Att översätta hur unga människor pratar med varandra från engelska till svenska måste vara ett extra otacksamt översättningsjobb med tanke på att de flesta svenskar har någorlunda koll på hur det verkligen låter. Översättningen av jargong, slang och sociolekter kan i värsta fall bli extremt larvig. Sofia Nordin Fischer gör dock vad jag kan bedöma överlag ett bra jobb.
Något annat som är ökänt svårt är att beskriva sex och erotik utan att det blir outhärdligt pinsamt och klyschigt. Men Caleb Azumah Nelson lyckas även med detta. Såväl den första sexuella spänningen som erotiken är lika känsligt skildrat som det mörka i romanen.
