Recenserat
Spretigt men fängslande om vägval
An Yu
Efterklang
(Ghost Music, 2022)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Bokförlaget Tranan, 2024
Song Yan har knappt hunnit göra sig hemmastadd i sin nya lägenhet innan leveranser av svampar börjar komma. Jizongsvamp, rutkremlor, tryfflar lämnas av bud i kartonger vid dörren varje vecka. Ibland är svamparna färska, ibland torkade. Innehållet är aldrig detsamma och de medföljande lapparna väcker frågor.
Frågor väcker också Song Yans klaustrofobiska drömmar, eller syner, där brandgula svampvarelser talar om livet och ställer krav. Vad är det som händer den unga pianoläraren? Och varför just nu?
Efterklang är den kinesiska författaren An Yus andra roman, men den första som översätts till svenska. Hon skriver på engelska och efter några år i New York är hon numera bosatt i Hongkong.
Den nu aktuella romanen utspelar sig i författarens födelsestad Beijing. I lägenheten där har An Yu inte bara låtit Song Yan och hennes hårt arbetande make flytta in, utan även makens ensamma mamma som kommer från en avlägsen provins. Upplägget vilar på lika stora delar missnöje som inarbetad pliktkänsla hos samtliga, och snart börjar både relationerna mellan de tre karaktärerna och idén om vad en familj är att skakas om.
Vad vet Song Yan egentligen om människorna hon lever närmast? Vilka hemligheter och trauman bär de på? Och vad har hon själv trängt undan, valt bort och tagit för givet för att passa in och få vardagen att fungera?
Texten flyter lätt, sakligt och framåtdrivande med en mjuk ton, men tar hela tiden oväntade vägar. Möten med vänner och samtal med främlingar avlöser varandra och formar en på ytan ganska inrutad vardagsberättelse, men gång på gång ställs det bekanta på ända. Kasten är minst sagt tvära, både i tid och rum, och de dialoger som finns är omvälvande både när det gäller känslor och innehåll.
Bärande i romanen är dock Song Yans tankeströmmar om det som sker. Noggrannheten är stor kring detaljer och rörelser. Iakttagelser tar plats med en uppfriskande användning av färger, inte minst orange som bland annat både får dölja en hel stad i ett mystiskt damm och bokstavligen flamma häftigt i ett piano. Också musik används effektfullt för att sätta igång associationsbanor. När allt kommer omkring är Song Yan inte bara pianolärare, utan även en person som tidigare satsat på att bli konsertpianist och dessutom är hon dotter till en pianist.
Det är inte helt lätt att sortera alla trådar med livsomvälvande hemligheter och pratsamma personer som dyker upp, vare sig för läsaren eller för Song Yan. Att namnet på en berömd försvunnen pianist står på svamppaketen är också en gåta, en gåta som så småningom för Song Yan till ett till synes ödsligt hus i den tättbefolkade staden. Vad som sker där ska inte avslöjas här, mer än att sökandet efter sanning och frihet blir allt mer påtagligt.
Boken är uppdelad i tolv kapitel som varierar stort i både längd och innehåll, och i det sista avsnittet ställs faktiskt en helt annan karaktär än Song Yan i centrum. Men allting hänger ihop. Alla människor och allt som sker flätas samman – som svamparnas mycel under marken. Det finns med andra ord ett elegant samspel mellan form och skeende, mellan yta och djup, på sidorna.
Efterklang, översatt av Anna Gustafsson Chen, är en säregen och gåtfull roman om att våga blicka in i sig själv, om frigörelse och om vägval. Det yviga upplägget är bitvis frustrerande spretigt, men också kittlande och underhållande. Att romanen på det hela taget är både fängslande och tankeväckande känns dock tydligt när pärmarna slås ihop, likaså att An Yu är en intressant bekantskap.
