Recenserat
Stark gayroman från Singapore
Johann S Lee
Tid för vila
(Quiet Time, 2008)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Bokförlaget Tranan, 2015
Texten har publicerats i Karavan nr 3/2015
Huvudpersonen i Johann S Lees (f. 1971) roman Tid för vila heter Kuang Ming. Han är en medelålders frilansskribent med en växande känsla av alienation inför Singapores gayscen. Fyrtioårige Kuang Ming vill inte längre träna livet ur sig på ett gym. Han är less på att klubba, festa och flyga världen runt till olika Pridefestivaler. Dessutom känner han växande tveksamhet inför det öppna förhållande han har med Josh, hans livspartner sedan tio år tillbaka.
Kuang Ming längtar efter något annat och inleder en romans med Ethan, som på många sätt är den ytlige och festälskande pojkvännens motsats. Den familjeorienterade läkaren Ethan längtar efter en son; han drömmer om att bli far. Tanken på homosexuellt föräldraskap är ny hos Kuang Ming men utvecklas parallellt med den fördjupade relationen med Ethan och de allvarliga funderingarna på att lämna Josh. Men är det verkligen möjligt för ett homosexuellt par att bli föräldrar i det traditionella och gayfientliga Singapore?
I augusti 2015 firade republiken femtio år av självständighet men ännu har Singapore, som styrts med stadig hand av Folkets aktionsparti (People’s Action Party, PAP) sedan 1950-talet, lång väg kvar till jämlikhet och broderskap. I dag är sexuella relationer mellan män olagliga. Enligt artikel 377A i strafflagen är samkönade relationer belagda med upp till två års fängelse, även spöstraff kan utdelas. Landet saknar fortfarande förbud mot diskriminering och hatbrott på grund av sexuell läggning och könsidentitet.
Tid för vila är en politisk roman. Delar av berättelsen ägnas åt att beskriva en intensifierad kampanj mot 377A som drivs av landets hbtq-aktivister och progressiva krafter i parlamentet under 2008. Att Josh driver den ”rosa” webbplatsen Adonis.com, som också är Kuang Mings huvudsakliga arbetsgivare, är inte en slump. Webbplatsen är inte bara en viktig mötesplats och plattform för att mobilisera hbtq-rörelsen utan befinner sig ständigt i myndigheternas stränga blickfång, vilket illustrerar landets brist på press- och yttrandefrihet. Singapores omfattande censur har de senaste åren lett till att tidningar, internetsidor, musik och tv-program med hbtq-anknytning har förbjudits.
Inledningsvis får Tid för vila mig att tänka på den prisbelönta taiwanesiska författaren Chu T’ien-wen, omskriven i Karavan nr 4/2014, och hennes roman Huangren shouji från 1994 (finns att läsa på engelska som Notes of a Desolate Man, översatt av Howard Goldblatt & Sylvia Li-Chun Lin), dels på grund av huvudpersonens besatthet kring åldrande och visst överdoserande av klichéer om den ytlige homosexuelle mannen, men kanske också för att båda romanerna utspelar sig i unga, framgångsrika men splittrade tigerekonomier.
Beröringspunkterna är många men till skillnad från Huangren shouji utgörs Tid för vila av en rak berättelse, berättad på en varm och luftig prosa. Det saknas intellektuella krumsprång mellan Strauss och Foucault, men det finns en familjär ton och humor, färgad av lokal dialekt och uttryck – skickligt återgiven av översättaren Anna Gustafsson Chen från engelskan som är Johann S Lees språk och ett av Singapores fyra officiella språk.
Tempot i Tid för vila är behagligt. Skickligt låter Lee relationerna mellan romanens olika karaktärer långsamt utvecklas och nyanseras. Jag är särskilt förtjust i att läsa om Kuang Mings dynamiska familjerelationer. Den äldre systern Ming Li är djupt kristen, ser homosexualitet som en synd och arbetar aktivt för att bibehålla 377A. Kuang Mings yngre bror Shaun har nyligen kommit ut och deltar själfullt i kampen för mänskliga rättigheter. Det leder givetvis till omskakande konflikter, där mellanbrodern ofta antar rollen som medlare. Dialogerna mellan syskonen kan vara både vass och infekterad, men i fonden finns ständigt en djup kärlek och en respekt för varandra.
Tid för vila är en stark roman och jag hoppas att Tranan eller något annat förlag bestämmer sig för att ge ut Johann S Lees övriga verk. Jag är särskilt nyfiken på debuten Peculiar Chris från 1992 som anses vara Singapores första gayroman och bland annat skildrar hur militären agerar när en ung soldat kommer ut. Den delvis självbiografiska berättelsen gavs ut när Lee endast var tjugoett år gammal.
