Recenserat
Sympatiskt men sentimentalt om hönsmamma
Sun-mi Hwang
Hönan som ville flyga
(Madangeul naon amtak, 2000)
Översättning: Ninni Holmqvist
Norstedts förlag, 2015
Texten har publicerats i Karavan nr 2/2015
Huvudkaraktären i Sun-mi Hwangs debut på svenska har tagit sig namnet Knopp. Hon har tillbringat sitt liv instängd i en trång bur. När hon blickar ut kan hon se månen som växer och blir mindre, solen som stiger upp och går ner, djuren som gnabbas på gårdsplanen. Från sin plats kan Knopp även känna en söt, vit doft av akacia. Precis som trädets knoppar vill hon växa. Hon drömmer om att göra något av sitt liv; sprätta i komposthögen med tuppen, promenera vid hans sida och se små kycklingar födas. Men Knopps ägg är inte tänkta att kläckas och hennes vingar ska inte flaxa – Knopp är en sjuk värphöna som snart ska gallras ut.
Givetvis slutar inte denna sydkoreanska kortroman här. Med tur och envishet lyckas Knopp undkomma både buren och döden. Dessutom hittar hon ett övergivet ägg att ruva på. När ägget kläcks kan både Knopp och berättelsen slå ut i full blom – trots att Lillen visar sig vara en gräsand. Verkligheten utanför hönshuset är en pågående konflikt som förs med näbbar och klor, lyckligtvis är Knopp en riktig hönsmamma.
Sun-mi Hwang är född 1963 och verksam som litteraturprofessor vid ett universitet i Seoul. Hennes författarskap har belönats med flera priser. När Hönan som ville flyga publicerades för femton år sedan blev den hennes internationella genombrott. Romanen är en modern klassiker i Sydkorea och har inte bara omarbetats till en pjäs, utan även till animerad film och en tecknad serie. Den svenska utgåvan lämpar sig för såväl vuxna som barn och är försedd med bilder av den japanska illustratören Nomoco.
Hönan som ville flyga bärs främst upp av Hwangs distinkta språk och förmåga att skapa trovärdiga karaktärer – en styrka som kommer fram i texten trots att Ninni Holmqvists översättning bygger på en omväg via engelskan: ”Hon pickade i sig bitar av daggvåt grönkål. Som ljuvligt lindrade både hungern och törsten (…). Knopp stod med högburet huvud och kacklade lyckligt. Tuppen och hönan kunde inte härska över allt detta!”
Att författaren har valt att skildra barnlängtan ur en värphönas perspektiv är lyckat. De senaste åren har Sydkorea präglats av snabbt fallande barnafödande och i dag har landet ett av världens lägsta födslotal med 1,19 barn per kvinna. Förra året rapporterade DN (28/8-14) om en parlamentarisk undersökning som pekade på att den sydkoreanska befolkningen kommer att dö ut om drygt 700 år. Om inte fler ägg blir kycklingar vill säga ...
Hönan som ville flyga väcker viss sympati och är bitvis gripande, men Hwang härjar också med sockerströaren – allt för ofta slår ansatserna att skildra ett gränslöst moderskap över i sliskig sentimentalitet.
