arrow-right cart chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up close menu minus play plus search share user email pinterest facebook instagram snapchat tumblr twitter vimeo youtube subscribe dogecoin dwolla forbrugsforeningen litecoin amazon_payments american_express bitcoin cirrus discover fancy interac jcb master paypal stripe visa diners_club dankort maestro trash

Varukorg


Recenserat

Teater på en knivsegg


Omslag Våldnaden in: lila ansikte kikar ut genom en spricka i en vägg


Isabella Hammad
Vålnaden in
(Enter Ghost, 2023)
Översättning: Alva Dahl
Norstedts förlag, 2024

Publicerad i Karavan nr 1/2025

Omslag Våldnaden in: lila ansikte kikar ut genom en spricka i en vägg

”Hoppet är de förtvivlades enda medicin”, heter det i Shakespeares Lika för lika. Ja, det mesta finns att hämta hos Shakespeare. Man kan spela vad som helst och mening uppstår. Det kan verka lätt men är förstås mycket svårt. 

När en tillfälligt hopsatt palestinsk teatergrupp bestämmer sig för att uppföra Hamlet i Betlehem, på Västbanken, på arabiska, så tas det för givet, på olika håll, att det som sägs på scenen kommer att referera till aktuella former av förtryck, lögner och spioneri – kort sagt till den palestinska situationen. Och den tanken tas inte väl upp av de israeliska myndigheterna när saken läcker ut i pressen. Luktar det inte skandal här? En pjäs om en ruttnande stat och där aktörerna på terroristvis sticker ner varandra.

Sonia Nasir, romanens huvudperson och berättare, är en 38-årig skådespelare från London med palestinsk bakgrund. När romanen börjar är hon på utsidan tuff och slagfärdig och med karriär i ett drömyrke, men på insidan förvirrad, rastlös och identitetslös. Hon har flytt från ett tröstlöst förhållande med en teaterproducent och för första gången på många år sökt upp sin syster i Haifa i Israel. Den stad där hon själv växte upp och där många av hennes släktingar lever.

Hon kommer till ett land, en stat, där allt är funktionellt ur det militära perspektivet men komplett dysfunktionellt ur nästan alla andra perspektiv.

Sonias familj tillhör ”insidan”, de palestinier som sedan 1948 är medborgare i Israel. Fast ändå misstänkta av myndigheterna och ifrågasatta av ”utsidan”, palestinierna som lever under ockupation på Västbanken eller i utomhusfängelset Gaza.

Familjerelationerna i Haifa är komplicerade och det är svårt för Sonia att knyta an till systern Hanin efter alla år. Hennes första reaktion: Jag förstår inte hur du kan bo här! Men genom Hanin får hon kontakt med dennas vän Mariam som regisserar den grupp som ska spela Hamlet och som, när hon förstår vem Sonia är, genast vill dra in henne i pjäsen. Sonia säger tvärt nej, sedan kanske, till sist ja.

Sonia berättar historien men det är Mariam som driver handlingen. Mariam är också den som tänkt ut Hamletprojektet och som okuvligt knuffar det framåt. Hon är begåvad, karismatisk och oemotståndlig. Hennes hy skimrar av beslutsamhet. Men det ska förstås ändras.

Kommer någon utanför den närmaste kretsen att se detta? Jodå, varje föreställning lär bli utsåld. Genom kontakter (och en del pengar) har Mariam lyckats värva popstjärnan Wael Hijazi, barn till en flyktingfamilj och idol för en palestinsk – och även israelisk – ungdomsgeneration att spela huvudrollen. Det visar sig dock, inte oväntat, föra en del problem med sig.

Palestina idag, med sin dramatik och tragik och våldförandet på ett folk, är ett givet ämne för aktuella och kommande romaner. Men det mest självklara är ofta det svåraste. Det är därför minst sagt imponerande att Isabella Hammad, trots sin ungdom (hon är bara några och trettio) hanterar detta både explosivt aktuella och djupt historiska komplex med sådan säkerhet och gestaltningskraft.

Vålnaden in kan tyckas vara en förbryllande titel. Men när man läser boken inser man att det förstås är en scenanvisning. I Hamlet vet vi vem som är vålnaden. Men vem är vålnaden här? Det finns många alternativ. För israelen kan det vara palestiniern som oväntat kommer tillbaka och stirrar på det hus han tvingats lämna. För palestiniern kan det vara det tystade lidandet som blir synligt eller det väpnade våldet som plötsligt materialiserar sig från ingenstans.

Och man anar det från början: myndigheterna kommer att försöka stoppa projektet. Hur de lyckas med det är en annan sak.

All the world’s a stage. Hela världen är en scen och människorna är skådespelare som gör sina förutbestämda roller, heter det i Som ni behagar. Det är också så Sonia har upplevt sin tid i Israel och Palestina. Hon har varit en iakttagare och spelat sin tilldelade roll. Men när teatergruppen samlar sig till en helt ny, gemensam, utmanande slutakt: teater på en knivsegg; verklighet – inte förväntad kultur – så är hon inte utanför utan helt och hållet inuti.

 

JAN-ERIK PETTERSSON