Megha Majumdar
En eld
(A Burning, 2020)
Översättning: Niclas Hval
Bokförlaget Tranan, 2022

Texten har publicerats i Karavan 3-4/2022

Jivan stirrade på den lysande lilla skärmen och insåg att hon skrivit något dumt. Något farligt. Men hon hade redan tryckt på sänd. Hon hade sett röken den där kvällen, känt lukten. Hon borde ha sett männen med facklorna men mindes dem inte. Alla var så upprörda. Tågets dörrar var låsta utifrån när det hade stannat nära Kolabaganslummen i Kolkatas utkant. Så fort attentatsmännen kastat in sina facklor spred sig elden som en explosion. Katastrofen var ett faktum och mer än hundra dog.

Polisen kom i jeepar, men de försökte inte ens få upp dörrarna, skrev ett vittne på nätet.

Jivan är en muslimsk tjej i övre tonåren som bor med sina föräldrar i Kolabagan. Det är ett fattigt liv, men det är vad som står till buds. Jivan är ambitiös, men har högst rimliga ambitioner. Rikedom behövs inte, medelklass skulle hon vilja bli, få känna sig lite modern och med i tiden. Hon tyckte att hon tog ett stort steg i den riktningen när hon köpte den där mobilen.

Det är mycket som pekar uppåt för henne. Hon har till exempel fått möjlighet att gå i en bra flickskola fast hon egentligen är för fattig, och har en lärare i idrott som kallas Magister Sir och ser hennes potential.

Det tycks finnas en hjälpsamhet bland människorna här. Den lite lätt föraktade Magister Sir ger Jivan mat när han förstår att hon går hungrig. Jivan ger gratislektioner i engelska till Lovely, en kvinna som tillhör hijras, den transsexuella grupp som funnits i Indien sedan generationer tillbaka. Lovelys dröm är att bli skådespelare, hon satsar sina få slantar på en enkel skådespelarkurs. På sin vägg har hon bilder av Indiens mest berömda filmstjärnor, hon känner att de ger henne kraft. 

Så slår våldet till och allt förändras. Brandattentatet är allas samtalsämne. Nätet kokar, som det brukar heta, det är en eld av helig vrede och Jivan rycks med och skriver sin snabba kommentar: Om polisen inte hjälpte vanligt folk som dig och mig, om polisen bara såg på medan de dog, betyder inte det att regeringen också är terrorister?

Det dröjer inte länge förrän polisen anländer till hennes hem. Sådana saker skriver man inte ostraffat.

Megha Majumdar är en 35-årig författare, född i Kolkata men bosatt i USA. En eld är hennes hyllade debutroman. Den är spännande som en deckare men överskrider deckarens begräsningar med hästlängder och formar vad som möjligen är årets bästa bok på svenska. Det är en text som flyter på med stor lätthet men som ändå, i lager på lager, rymmer så mycket av den komplikation som är dagens Indien, med pengarnas makt och de åsidosattas ursinne och uppgivenhet och med hindufundamentalisternas lönsamma lögnaktighet.

Ondskan finns, sägs det. Skulden finns och någon måste få den. Anklagelsen är beviset och alla får anpassa sig till det.

Från vår horisont ser vi samma sak och det är skrämmande: att en roman som denna också handlar om oss. För anpassar inte vi oss på liknande sätt när vi bevislöst och av politiska skäl säger att de som tillhör eller inte tillhör en organisation som PKK, som enligt vår egen säkerhetstjänst utgör noll risk för att begå terrordåd, är terrorklassade? Samma sak med Jivan. Ingen som på riktigt känner henne eller som vet något om själva brandattentatet tror att hon är skyldig. Men hon blir utpekad, klassad, stämplad, vilket är lika illa som att ha begått själva handlingen.

Hon och hennes familj har misshandlats av myndigheterna, kan man läsa i medierna, därför hatar hon samhället så. Ingen frågar om hon faktiskt är skyldig till dådet.

Romanens rörelse är samtidigt uppåt och nedåt. För Jivan som varit på väg upp går allt nu ner. För Magister Sir och Lovely går det mot alla odds uppåt.

Magister Sir hamnar på ett möte med den västbengaliska hinduhögerns parti och upptäcker, närmast slumpmässigt, hur långt man kan komma om man är berätta att betjäna dem som har makt. "Politikerrollen lägger smidigt till rätta över hans rena vita skjorta."

Lovely spelar in en video som sprids på nätet. Och som den sprids! Någon säger snart att hon ska få en biroll i en film. Sen blir hon än mer viral och får göra audition för den gripande huvudrollen i en blockbusterfilm om en hijra som kämpar för att få adoptera en dotter.

När hon håller sin monolog in i kameran vet hon redan att hon kommer att få rollen. Hemma hos sig ska hon ta sitt eget foto och sätta det bredvid superstjärnornas på väggen, där det hör hemma. Hon vet också varför alla gråter under hennes audition - för att hon på riktigt talar till någon. I den adopterade dotterns ansikte ser hon Jivans ansikte. Jivan som hon kanske, eller kanske inte, kunde ha gjort mer för att hjälpa - men då hade hennes karriär varit över innan den startat.

Varför kallas den gode ond, varför kallas den onde god? kan vi travestera Carl Jonas Love Almqvist. I Megha Majumdars roman ser vi en del av svaret: för att någon har nytta av det.

JAN-ERIK PETTERSSON