Recenserat
Till ”lumpsamlandets fantastiska värld”
Jia Pingwa
Lyckan
(Gaoxing, 2007)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Bokförlaget Wanzhi, 2014
Texten har publicerats i Karavan nr 3 2014
Nyhetsflödet från Kina handlar just nu mycket om kriget mot korruptionen. Ett reningsbad som Kinas president Xi Jinping gjort till politiskt huvudnummer sedan han tillträdde förra året. Jag har det i bakhuvudet när jag läser Jia Pingwas Lyckan. Även om korruption på intet sätt är ett huvudtema i romanen så finns den här i den feodala struktur som Jia Pingwa placerar berättelsens huvudpersoner i, lumpsamlarna Lyckan Liu och Wufu. Samtidigt som Kina omformas och moderniseras av globalisering, stark ekonomi och medelklasskrav på politisk frihet är landet fortfarande långt ifrån en demokrati. Istället kopplas rättigheter till rätta relationer, möjligheter till tjänster och gentjänster. Den enda ”yrkesgrupp” som i Jia Pingwas roman står utanför detta och med en relativ ”frihet” är tiggarna. Tiggaren Shi Kackalorum tillåts jobba när, var och som (krympling eller lytt) han vill.
Lyckan Liu och Wufu kommer från landsbygdens Qingfeng där den odlingsbara jorden krympt i takt med att motorvägarna och järnvägarna byggts ut. Den omständigheten, plus envisa rykten om att den som lämnat landsbygden för staden tjänat massor med pengar, gör valet lätt för Lyckan och Wufu. Medan Lyckan bara har sig själv att tänka på lämnar Wufu kvar sin fru och tre pojkar (som äter för mer än Wufu förmår dra in); medan Lyckans plan är att samla i ladorna ser Wufu för sig hur han skickar pengar till familjen att leva gott på.
Våren 2000 kommer de så till provinshuvudstaden Xi’an med uppemot sju miljoner invånare. Väl där letar de upp Han Dabao – enligt vad de hört har han tjänat massor av pengar. Och Lyckan och Wufu vet vad de vill.
”Vi tänker oss att vi kan jobba för dig, vad än det nu är du ägnar dig åt”, säger Lyckan. ”Du kan äta köttet så dricker vi soppan”, fyller Wufu i.
Men Han Dabaos besked är inte vad de hoppats få höra: ”Jag är lumpsamlare”. Och lägger han till: ”Här i Xi’an är ni ute på djupt vatten. Djupt som havet. När man först kommer hit kan man bli lite yr i huvudet.”
Lyckans och Wufus drömmar och framtidshopp kommer på skam. Fast efter lite prat om ”lumpsamlandets fantastiska värld” känns det bättre och det är bara att bita ihop och börja samla skräp. Han Dabao tilldelar dem ett distrikt och hjälper dem till en bostad på Välståndsgatan.
Därefter följer sextio kapitel vardag. Det blir alldeles för långt och för mycket vardag och till och från kommer jag på mig med att ögna sidorna – översättningen flyter dock fint som i en andra andning. Samtidigt inser och känner jag efter 441 tättskrivna sidor att Jia Pingwas prosa ändå på sitt vis är effektiv, att berättelsen kräver sina sidor. John Steinbeck kunde förvisso skapa sitt universum runt Cannery Row i två tunna böcker. Men Jia Pingwas persongalleri på Välståndsgatan består inte av streetsmarta fixare och individualister med oneliners på fickan. Tvärtom är de flegmatiska bonnläppar som blivit skötsamma arbetare. Långsamt och in på bara huden låter Jia Pingwa oss känna hur det är och hur det känns att samla lump i en sjumiljonersstad.
Romanen är också en både insiktsfull och skarpsynt berättelse om migration. Dagligen läser vi om migranter som inte bara flyr krig utan vandrar i öknar och tar sig över hav i såll till båtar för att komma till Europa och där få ett bättre liv. Lyckan och Wufu, Galten och Aprikoskärnan, Åttan Huang, Gamle Fan och alla de andra på och kring Välståndsgatan är visserligen interna migranter som lämnat landsbygden för staden, men Kina är ett stort land och romanen fångar fint huvudpersonernas såväl klassmässiga som ekonomiska utanförskap och marginalisering.
Sent kommer jag att glömma de två olycksbrödernas öden. Men Jia Pingwas roman rymmer så mycket mer än olycka. Som kärleken mellan Lyckan och den prostituerade Meng Yichun, Lyckans okuvliga naivitet och framresonerade solidaritet, liksom alla insprängda historier och visdomsord som fångar det kinesiska. Och inte minst, insikten att oavsett var du bor – i Kina, Sverige eller någon annanstans – är det villkoren och möjligheterna som bestämmer ditt öde.
Jia Pingwa är mångbelönad författare med en rad böcker bakom sig sedan debuten 1972, Lyckan är hans första bok på svenska.
