Recenserat
Tillbaka till det liv som en gång levts
Ishmael Beah
Strålande morgondag
(Radiance of tomorrow, 2014)
Översättning: Marianne Öjerskog
Norstedts förlag, 2015
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2016
Strålande morgondag tar, som både författaren själv och baksidestexten nämner, en ovanlig utgångspunkt: den börjar efter inbördeskriget, efter förstörelsen och våldet. I ett inte namngivet land som av allt att döma är Sierra Leone, återvänder en grupp människor till staden Imperi för att återskapa livet som en gång levts där. Först ut är de gamla vännerna Mama Kadie och Pa Moiwa som anländer till staden från olika håll och återser varandra efter alla år då de varit skilda åt. Deras återförening är med nödvändighet trevande och försiktig: det gäller att hålla de traumatiska krigsupplevelserna på avstånd och inte förlamas av de närmast övermänskliga uppgifterna för handen.
Således småpratar de om alldagliga saker trots att Mama Kadie ser sitt gamla hus nerbränt till grunden, och medan de gemensamt städar ut högar av ben ur de andra husen. De träffar sedan Pa Kainesi, ytterligare en gammal vän. Efter denna återförening av delar av stadens äldste kommer andra nya och gamla stadsinvånare: ”översten” med sitt gäng av unga soldater, Sila och hans två barn som alla stympats av en barnsoldat – liksom den unga man som stympade dem och nu letar efter ett sätt att gottgöra sitt fasansfulla brott. Därefter kommer också Bockarie, Kainesis son, och Benjamin, och de två blir senare lärare i skolan när den återupptar sin verksamhet.
Med dessa karaktärer, och några till, skildrar berättelsen människornas försök att etablera en ny samhällelig gemenskap. Alla har de olika roller. De äldste påminner om seder och bruk och hanterar vardagliga problem och konflikter, de vuxna arbetar och försöker sörja för sina barn, och barnen går i skola eller fördriver tiden i stadens utkant. Den mystiske ”översten” tar hand om byns säkerhet från en plats lite vid sidan av.
I takt med att livet återvänder tiden aktualiseras också sociala skiktningar, nya men av en välkänd sort. Skolans rektor förskingrar medel, ett gruvbolag köper upp mark runt staden och lockar med lukrativt men farligt arbete. Polisen avstår från att utreda företagets giftiga utsläpp som dödar fiskarna i floden. Till invånarnas svåra erfarenheter av kriget läggs på så sätt de högst samtida problemen med rovgirigt globalt företagande och en korrumperad statsmakt.
Ishmael Beahs roman bör nog kallas sociologisk i dess ansats att skildra hur ett helt samhälle återuppstår och pressas av en globalt orkestrerad samtid. I detta ligger en styrka. Skildringen av det lokala livet fogas in i ett större nationellt och internationellt sammanhang. Detta sätt att berätta kan knytas såväl till den historia Beah själv nämner i sitt förord – en muntlig tradition som betonar berättelsens kraft att förklara världen och hjälpa åhöraren att förstå sin belägenhet – som exempelvis till den europeiska realistiska romanens sociala totalitet i vilken enskilda karaktärer och händelser står för större, mer allmängiltiga, sammanhang.
Men berättelser som förklarar världen riskerar (också) att förenkla den, och det sker tyvärr i Strålande morgondag. Sympatin ligger tungt hos de enkla människorna, och rektorn, liksom företrädare för gruvbolag och polis är genomgående hänsynslösa och giriga. Denna ensidighet i gestaltningen resulterar paradoxalt nog i att figurerna med makt och inflytande blir mindre begripliga. Långt starkare då än det större sammanhanget är just skildringarna av stadsinvånarna och deras bakgrunder, som lägger ibland närmast ohyggliga fakta till varandra sakligt och konstaterande, och därigenom bygger upp bilden av vad krigets överlevare bär på och vad de tvingas hantera när de fortsätter att möta världen. Men berättandets saklighet blir i slutändan ändå något för summarisk och jag skulle önska att Beah lagt större tonvikt vid de avgrundsdjupa frågor hans text öppnar. Hur är det att som Mama Kadie ta hand om nya barn istället för de hon förlorat i kriget? Hur är det att återse sin far, som Bockarie gör, efter att de i långa år har levt åtskilda av kriget? Vad innebär det, för både barn och för vuxna, att leva sida vid sida med sina offer, sin förövare?
Strålande morgondag är Ishmael Beahs andra roman på svenska. Marianne Öjerskog har skickligt fört över romanens kombination av saklig och poetisk stil och en engelska med inlån från det lokala språket mende till en svenska som låter både välkänd och ny.
