arrow-right cart chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up close menu minus play plus search share user email pinterest facebook instagram snapchat tumblr twitter vimeo youtube subscribe dogecoin dwolla forbrugsforeningen litecoin amazon_payments american_express bitcoin cirrus discover fancy interac jcb master paypal stripe visa diners_club dankort maestro trash

Varukorg



Recenserat

Vacker skildring av två kvinnors kamp med det förflutna


Vacker skildring av två kvinnors kamp med det förflutna


Chi Zijian
God natt, ros
(Wan’an meigui, 2011)
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Bokförlaget Wanzhi, 2020

Texten publicerades i Karavan nr 3/2020

 

Omslag Godnatt, ros

God natt, ros är något så sällsynt som en kinesisk roman översatt till svenska (eller engelska för den delen) utan lansering som ”politiskt avslöjande” eller ”av den nya stora författaren från Kina”, eller försedd med klassikerstämpel. Den västerländska läsarens törst efter böcker inom ovanstående kategorier verkar annars vara mycket stor om man får tro bokförlagens val av författare och publikationer. Det är i sig inte särskilt märkligt – även bokförlag har en ekonomisk realitet att förhålla sig till – men det ger en skev bild av den moderna kinesiska litteraturen. Framför allt de lätt (eller inte alls) maskerade regimkritiska verken ges ju stort utrymme i väst, och som läsare förleds man gärna att tro att dessa verk får samma utrymme och har lika stor betydelse i Kina som här, vilket de inte har.

Skönt då att bokförlaget Wanzhi enträget fortsätter att ge ut böcker som i större utsträckning speglar den inhemska litteratur som faktiskt läses i Kina i dag. Chi Zijian är ett utmärkt exempel. Hon föddes 1964 i det nordligaste av Kina, studerade litteratur och skrivande på universitetet och har sedan gjort karriär som författare och inom författarförbundet. Hon deltar aktivt inom det politiska livet, och nyligen valdes hon till vice ordförande för det organ som kallas för Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens, där hon representerar provinsen Heilongjiang. Hon tillhör med all önskvärd tydlighet de författare som Yan Lianke går till angrepp mot i Upptäck romanen (recenserad i Karavan nr 4/2019). De som enligt Lianke understöds av den statliga propagandan, de kulturella institutionerna och det kinesiska författarförbundet. Men även dessa författare måste läsas om vi vill förstå hur litteraturen faktiskt ser ut, och de många inhemska priser Chi Zijian har tilldelats visar vilken uppskattning hon röner i hemlandet.

God natt, ros utspelar sig i ett vintrigt Harbin och handlar om två kvinnor som till ytan skiljer sig åt rejält. Den ena, Elena, är i åttioårsåldern och kommer från den månghövdade ryskjudiska befolkning som hjälpte till att bygga upp Harbin i början av det förra seklet. Den andra, Xiao’e, är en ung kvinna som har sökt sig till Harbin för att finna lyckan. Xiao’e kommer från en fattig by dit vare sig utveckling eller modernitet har hunnit. Det är kring dessa två kvinnor och deras väsensskilda bakgrunder – kulturellt och erfarenhetsmässigt – som romanen kretsar. Xiao’e hyr rum hos Elena, och långsamt rullar Chi Zijian upp deras respektive historier. Båda bär på våldtäktstrauman och drivs av tankar på fadersmord. En av dem har försonats med sitt förflutna, och den andra kommer snart att göra det. Eller?

Det är en fint skriven roman där karaktärerna får djup och trovärdighet mycket tack vare Chi Zijians vackra och exakta behandling av språket. Det är understundom minimalistiskt i sin sparsamhet och ändå lyriskt skönt tack vare omsorgen om det språkliga. Vi har att göra med en författare som vill berätta en historia och också gör det genom att lägga stor vikt vid hantverket. Till exempel använder Chi Zijian, utan att skriva läsaren på näsan, blomman som symbol för att visa hur olika de två kvinnorna är, men också för att visa hur de med tiden kommer varandra närmare. Dessa passager är fint författade med en mjuk röst som viskar nästan omärkligt, en röst skön att lyssna till och till skillnad från många av de bombastiska romaner som översätts från kinesiskan också utan agenda.

Den uppmärksamma läsaren noterar att Elena i den engelska översättningen heter Ji Lianna, vilket inte alls leder tankarna till en ryskjudisk diaspora på samma sätt som namnet Elena i den svenska översättningen gör. En detalj kan tyckas, men ack så viktig för helheten.

 

NICKLAS JUNKER