Recenserat
Våldsamma strider i magins tecken
Nnedi Okorafor
Vem fruktar döden
(Who Fears Death, 2010)
Översättning: Maria Lundgren
Palaver press, 2020
Texten har publicerats i Karavan 3/2021
Onyesonwu, huvudpersonen i Nnedi Okorafors roman, är resultatet av en våldtäkt. Hon är också ewu, en blandning av folken okeke, som hennes mor tillhör, och nuru, som hennes far stammar från. Mor-dotter-relationen är därmed allt annat än enkel. Våldtäkten är inte en isolerad händelse utan del av en nurufolkets utstuderade krigsstrategi som syftar till att splittra och ytterst utplåna okeke. Det patriarkala i krigets utformning visar sig inte bara i det faktum att kvinnorna utsätts för ett särskilt våld, utan också i det att nuru-soldaterna inte hyser några föräldrainstinkter gentemot barnen de avlar, trots att traditionen säger att nuru-barn tillhör sina fäder. Det enda Onyesonwu kan känna gentemot den man som är hennes far är hat, och han, ska det visa sig när deras vägar sammanstrålar, vill sin dotter allt annat än väl.
Vägen till det slutliga mötet är fylld av faror, strider och en rad underliga upplevelser, som mötet med folket i byn Ssolu som talar ett väsande språk, gömmer sina boningstält bakom en sandstorm och lever med fri sexualitet som princip. Onyesonwu har hjälp av sina vänner Diti, Luyu och Binti – lojala och hjälpsamma kamrater men också själviska, naiva, eller tidvis tjuriga flickor – som hon träffat under sin omskärelseceremoni, ”11-årsceremonin”. Med på färden är också Mwita som är vän och sedan kärlekspartner, även han ewu, men inte resultatet av våldtäkt utan av omtänksamma föräldrar som försökt – och misslyckats – att leva ut sin kärlek över kulturgränserna.
Ett pågående folkmord är alltså den grymma bakgrunden mot vilken Okorafors roman utspelar sig, en premiss som känns lika uråldrig som samtida och skickar associationer till såväl antika och elisabetanska hämnddramer som rapporter från nutida krigshärdar. Att berättelsen också har drag av ungdomslitteratur är tydligt och man kan även se likheter med Sagan om ringen-trilogin eller Harry Potter. Det släktskapet är ingen tillfällighet, Nnedi Okorafor har skrivit en rad böcker för unga läsare och Vem fruktar döden är hennes debut för en vuxen läsekrets. Men romanen skapar ett universum som är dess eget. Här finns den ”postapokalyptiska” tillvaro baksidestexten nämner: en trasig modernitet bestående av krigsherrar, fyrhjulingar, portabla datorer och ”fuktfångare” jämsmed kameler, tältbyar och uråldriga sedvänjor, men här finns också magi som genomsyrar både stort och smått. Onyesonwu själv är hamnskiftare och kan förvandla sig till olika djurformer, och en rad andra karaktärer i berättelsen har också övernaturliga förmågor. Intressant nog ligger kanske den kraftfullaste magin i Den stora boken – en slags mystisk eller religiös skrift som beskrivit och föreskrivit nuru-folkets triumf. Den boken blir det Onyesonwus uppgift att skriva om.
Magi och övernaturliga händelser har en framträdande plats i samtida litteratur och underhållning och kommer i många skepnader, från superhjälteberättelser till det som ibland slapphänt samlas under rubriken ”magisk realism”. Hos författare som Ben Okri och Chigozie Obioma finns en allvarlig fantastik till dels rotad i vad Okri (se Karavan nr 2/2020) kallat det ”afrikanska medvetandet”. Okorafor, som också hon har nigerianskt igbo-ursprung, skriver i släktskap med fantastiken, men blandar i sin egen mix in ungdoms- och populärlitteratur. Romanen, som översatts till en ledig och böjlig svenska av Maria Lundgren, är utgiven av skånska förlaget Palaver press som med sin utgivning visar att det är ytterligare ett av de små och viktiga förlag som öppnar nya litterära världar.
