Recenserat
Vilsen syskonskara i förändringens Kina
Dongxi
En rungande örfil
(Erguang Xiangliang, 2011)
Översättning: Heshan (Roger Eriksson)
Bokförlaget Wanzhi, 2021
Texten har publicerats i Karavan nr 4/2021.
Med romanen En rungande örfil fortsätter bokförlaget Wanzhi att introducera den kinesiske författaren Dong Xis författarskap för svenska läsare. Den första romanen, Ödets lott, publicerades 2019 (recenserad i Karavan nr 1/2020) och är liksom föreliggande roman följsamt översatt av Heshan (Roger Eriksson).
Samma dag som ordförande Mao går bort (9 september 1976) försvinner fadern i familjen Niu spårlöst. Modern i familjen letar förtvivlat och tror honom vara död, medan de tre barnen tar det hela med större ro. En omröstning hålls i det Maoutsmyckade hemmet. ”Nu ska ni tre, fyra med mig, räcka upp handen för att rösta om er pappa har dött eller inte. Den som anser att er pappa har dött räcker upp handen. Den som anser att han inte har dött ska inte räcka upp handen.”
Det blir inledningen till en galghumoristisk familjehistoria som sträcker sig från kulturrevolutionens slutskede fram till det mer egocentriska åttiotalet, där själv är bäste dräng. Berättarjaget, Niu Cuibo, leder oss genom barnens väg mot vuxenlivet, vilken kompliceras av att modern snart lämnar hemmet med sin nyfunne älskare. Fria från föräldrar är de unga vuxna redo att förverkliga sina drömmar, men det mesta trasas sönder till ljudet av verklighetens hårda klang. Och häri ligger nyckeln till Dong Xis författarskap. Han skriver ofta om tunga och traumatiska händelser (det finns gott om sådana i den här romanen), men han gör det med en smittsam humor, och just som man skrattar bäst – och råast – vänder han blicken mot läsaren och verkar fråga vad det är vi skrattar åt. Har han sockrat så mycket att vi inte ser skiten? Sedan rycker han slöjan, och där sitter man som läsare med skrattet i halsen och ser alldeles överdjävligt tydligt vad som faktiskt har skett.
Just den förmågan, att få oss att se, utmärker Dong Xis författarskap. I den här romanen är det framför allt den vackra storasystern, Niu Hongmei, som får agera ögonöppnare. Hennes tragiska resa innehåller både våldtäkter, missfall och skilsmässor, och Dong Xi normaliserar det hela så att man som läsare knappast höjer på ögonbrynen utan snarare skrattar åt henne liksom personerna i boken skrattar åt henne. Sedan rycker han slöjan i en brutal passage där Niu Hongmei först torteras och sedan våldtas på ett massageinstitut. Skammen sköljer över läsaren. Vad är det jag har skrattat åt?
Boken gavs ut första gången på kinesiska 1998. I likhet med flera andra romaner och noveller av Dong Xi har den filmatiserats. Kan hittas under den engelska titeln Sister’s Dictionary (2005).
Om fadern är död? Den som läser får se.
