Linda Lê
Brottets evangelier
(Les Évangiles du crime, 2007)
Översättning: Maja Thrane
Bokförlaget Tranan, 2013
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2014
Fransk-vietnamesiska Linda Lês roman Brottets evangelier består av fyra berättelser som alla rör sig kring tematiken om det oåterkalleliga brottet, skuld och människans inre delning. Det är fyra till sina karaktärer relativt olika berättelser men tonen känns igen och binder samman dem i en svårfångad konversation mellan läsare, karaktär och författare. Dessa fästen, eller instanser i berättelsen om man så vill, är dock högst flytande och osäkra och öppnar därmed upp texten för en rad tolkningar. Linda Lê (f. 1963) har givit ut ett tjugotal böcker sedan åttiotalet men anser själv att Brottets evangelier från 1992 är den egentliga debuten.
I romanens första text möter vi ett kärlekspar. Fria, kreativa och destruktiva kastar de sig in i en rusig och regellös tvåsamhet där passionen (inte minst den intellektuella) gör relationen lika stark som svag och så småningom kommer att leda dem i fördärvet. När den enas framgång sker på bekostnad av den andres nederlag är undergången och bitterheten ett faktum.
I den andra berättelsen får läsaren följa en professor och en slags diffus utredning som görs om honom och hans dysfunktionella familj. Hans dagbok, eller möjligen hans tankar, har tagits i besittning av en källarvarelse som går under namnet ”Desto-hårdare-blir-fallet” och sanningen om professorns verklighet blir när historien rullas framåt allt otydligare i kanterna. Fler och fler frågor väcks till liv. Var relationen mellan den för egen hand dödade sonen och den till sinnessjukhus drivna hustrun enbart platonsk? Varför brände sonen professorns böcker i en protesthandling och varför valde den unge mannen att dö? Och i vilken relation står utredaren till Desto-hårdare-blir-fallet och Grodan (som denne kallar professorn) egentligen? Som ni hör leker och trilskas Lês text på ett humoristiskt och gravallvarligt sätt, ständigt frågande, ständigt utmanande och tankeväckande.
I romanens tredje text möter vi en iakttagelse av en suddig kvinnlig figur, okänd och med endast förnamnet intakt vad gäller identitet. Hon hoppar från sextonde våningen i början av berättelsen men vad hände dessförinnan? Hennes liv under den tyranniska moderns våld berättas fram i subversiva brottstycken och kvar i slutändan blir bara en kämpande spillra till ung kvinna som, förefaller det, iscensatte den enda rimliga avslutningen av sitt liv.
Och slutligen den fjärde texten som har en mördare och människoätare, tillika författare till berättare. En karaktär som lever som om han befann sig utanför allt annat än det brott som har begåtts. Som genom sin fasansfulla handling mattats av och undantagits från verkligheten och som ser sig själv genom den blick andra lägger på det brott han begått. Han häcklar det skrivna ordet och lättjan i författarhandlingen, som på bara ett par sidor kan skriva sig förbi det ohyggliga brottet. Samtidigt strävar han hela tiden efter just författartiteln, att själv få rentvås, verbaliseras genom skrivandet.
En viktig sak att nämna med Lês text är språket. Hon behärskar en unik förmåga att på ett kallt, sakligt och torrt språk komma långt in i vansinnets vackraste skrymslen där poetiska och inte minst drabbande formuleringar oupphörligen öppnar sig mot läsaren. Hon äger en glasklar förmåga att fånga insikten i händelsen, i känslan och man landar i en litteratur genomsyrad av något så enkelt som närvaro. I ett par rader finns till exempel hela den värld som ryms i minnet av att som flykting ha fraktats över havets vågor på en flotte bestående av tre sammanknutna lik, på väg mot en för den egna individen lika säker död.
Det som återstår efter läsningen av samtliga berättelser är en vag men enträgen frågeställning om vem som begått brottet. Eller kanske inte så mycket vem, som en förflyttning av hela sceneriet. Det som skedde, de handlingar som en viss karaktär uträttade, var det det som var det verkliga brottet? Eller var hamnar den flytande, frätande skulden i slutändan? Linda Lês roman Brottets evangelier är ingenting annat än litterär händelse, en frågande, tänkande, välformulerad och synnerligen bra roman.
