Amos Oz
Vänner emellan
(Be’in Khaverim, 2012; på engelska Between Friends)
Översättning från engelska: Rose-Marie Nielsen
Wahlström & Widstrand, 2013
Texten har publicerats i Karavan nr 4/2013
Storhetstiden för kibbutzen, det kollektiva israeliska jordbrukssamhället, nådde sin kulmen på 1970-talet. Fem procent av Israels befolkning bodde och verkade då på drygt tvåhundra kibbutzer. Sedan dess har kibbutzen, byggd på socialistiska idéer om jordreformer och kooperation trängts undan av andra bosättningsformer med andra ekonomiska och mindre ideella förtecken. Hebreiskans kibbutz betyder ”grupp” eller ”gemenskap”. Skapandet av detta mönstersamhälle går tillbaka till början av 1900-talet och idéerna bakom var dels socialistiska – ett rättvist samhälle – dels sionistiska – en stärkt judisk identitet. En intressant skildring av pionjärkibbutzrörelsen, före den israeliska statens bildande, får man i författaren Arthur Koestlers roman Tjuvar om natten från 1946.
I novellsamlingen Vänner emellan hoppar Amoz Oz framåt några decennier i tiden. Något bestämt årtal när samlingens åtta sammanlänkade noveller utspelar sig nämns inte. Enda tidsangivelsen är att Ben Gurion regerar, det vill säga någon gång mellan 1948-63; förmodligen är det i den senare delen av spannet. För i novellen Esperanto ligger världskriget några år tillbaka i tiden. Martin Vandenberg brinner för esperanton men har efter förintelsen och sedan han kommit till kibbutzen 1949 inte haft tillfälle att använda det märkvärdiga universalspråket. Martin är skomakare på Kibbutz Yekhat, har emfysem och saknar matlust. Osnat tar tålmodigt hand om honom, pratar med honom och ser till att han får något i sig. Osnat har nyligen blivit lämnad av Boaz för den halssmäckra, hårsvallande Ariella. På väg till jobbet på kibbutzens gemensamma tvätteri går Osnat förbi Ariellas lägenhet. Efter skilsmässan lägger hon en lapp i Ariellas postfack och ber henne hålla ett öga på att Boaz tar sin blodtrycksmedicin.
Oz noveller cirklar kring kibbutzens mänskliga relationer i en ny anda, drömmen om något annat, någonting mer än det som varit. Kibbutz Yekhats invånare brukar jorden, bygger upp och lägger grunden för den nya människan.
Med skarp blick och bultande hjärta men samtidigt nedtonat visar Amoz Oz på hur svårt det är att bli en ny människa. Hur ens barn ändå är ens eget barn som i novellen "Liten pojke" där Roni Shindlin så starkt känner att femårige Oded är hans son när Oded en kväll kommer rusande hem från barnhuset där alla barnen ska sova för att de ”i vårt nya samhälle måste bli starka och motståndskraftiga”. Eller hur svårt det är för Nahum Asherov att se sin sjuttonåriga dotter Edna flytta in hos den femtioåriga David Dagan, som Nahum vet är kibbutzens Casanova som avverkar kvinnor på löpande band. Hans uppgörelse med Dagan är en variation på Olle Adolphsons visa ”Trubbel” där huvudpersonen närmar sig bedragarens hus med en hammare under kavajen.
Livet på Kibbutz Yekhat är nytt, men ändå är det sig likt. Ränderna går inte ur så lätt, makthierarkierna består och förändringen blir skrap på ytan. Men ändå ett försök och en vilja till något annat. Somliga blir besvikna som Zvi Provizor. Han tacklar det genom att för alla och i alla sammanhang berätta om all världens elände som han hör och läser om. Medan kibbutzens drömmar om jämlikhet och kamratskap för andra, som Yoav Carnis och Nina, blivit så heliga att de inte vågar leva ut dem. När de möts på Yoavs nattvakt får bådas längtan efter den andre stå tillbaka för deras egna gränser.
Persongalleriet är detsamma i de åtta historierna. Oz flyttar runt rollistan, gör huvudpersoner till bipersoner och vice versa; alla hör de ihop genom kibbutzen där allting utspelar sig. Vänner emellan är en kollektivroman i novellform. Vi får lära känna kibbutzens invånare ur olika perspektiv och personkonstellationer. Vad Oz sedan gör är att berätta om de individuella ödena bakom det kollektiv kring vilket allt kretsar. Allt som händer är vardagligt och bekant. Amos Oz skalar bort vardagens gråhet och kvar blir vad den innerst inne består av. Oz visar ärren och priset för drömmar som vi samtidigt inte kan leva utan.
