Mia Couto & José Eduardo Agualusa
Den elegante terroristen och andra historier
(O terrorista elegante e outras histórias, 2019)
Översättning: Gunilla Winberg
Panta rei, 2022
Texten har publicerats i Karavan 3/2023
Mia Couto från Moçambique och José Eduardo Agualusa från Angola tillhör den portugisiskspråkiga världslitteraturens mer etablerade författare och finns väl representerade på svenska. De är också vänner och den här ganska tunna volymen innehåller tre texter som de skrivit tillsammans, dels på distans genom brevväxling och dels genom intensivt samarbete jämsides med varandra ”under ett halmtak” i en trädgård i Boane, Angola. Samarbetet, skriver de i efterordet, slår hål på myten om författaren som en ensam skapare.
Är det något som förenar de tre ganska olika berättelserna är det samspelet och kollisionen mellan verklighetens materiella sidor och dess drömlika och poetiska. Det är stildrag som känns igen från författarnas övriga produktion. I titelberättelsen blir en angolansk man anhållen i Lissabon, misstänkt för att ha medverkat i planeringen av ett antal terroristdåd som genomförts mot europeiska och amerikanska ambassader. Under förhören framgår att han visserligen haft samröre med Islamiska staten, men kanske inte på det sätt förhörsledarna tror, och den anhållnes lilla skrift Minor och fällor visar sig också handla om något annat än det förväntade. Förhören utvecklar sig till obekväma upplevelser för de undersökande poliserna, som avslöjar och tvingas konfrontera sidor av sig själva som de helst inte visar. Att terroristen också samtalar med fåglar och övar sig inför en flygtur öppnar fönster av osäkerhet kring vad som sker i berättelsen.
Även de två andra historierna, ”Det regnar på mördarens gata” och ”Den svarta lådan”, blandar det vardagliga och det drömska. Inte minst sker det genom att visa hur absurd, godtycklig och obegriplig verkligheten är. Det som utspelar sig i den förra berättelsen är nämligen huvudpersonens försök att mörda de tre kvinnor han levt med, i den senare bryter sig en inkräktare med vargmask plötsligt in i en lägenhet där en gammal dam har besök av sitt barnbarn.
De tre berättelserna är skrivna för scenen. De är korta aktstycken, nästan uteslutande bestående av dialog. Replikerna är vardagliga, och karaktärerna tydliga, ibland nästan alltför typiska. Att läsa dramatik har naturligtvis sin begränsning: dialogen i texten kompletteras ju här inte av gestaltningen på scen, men dialogen gör läsningen rapp och skapar kontrast mot de drömska inslagen. Allvaret finns i berättelsernas underströmmar och utgörs av nutidshistoriens och samtidens krig, av den globala terrorismbekämpningen. Samtidigt är flera scener och situationer komiska, ibland lite ekivoka, och i ”Det regnar …” finns ett närmast Molièreskt drag. Att det gemensamma skrivandet präglats av gott humör är tydligt.
Panta reis utgivning är viktig för tillgängliggörandet av portugisiskspråkig litteratur. Lite synd är det därför att sättningen inte fått den omsorg texten förtjänar, det hade gjort läsandet mer följsamt.
