Yoko Ogawa
En gåtfull vänskap
(Hikase no Aishita Sûshiki, 2003)
Översättning: Vibeke Edmond
Bokförlaget Tranan, 2024
Publicerad i Karavan nr 1/2025
Vad är kvadratroten ur (-1)? Om jag minns högstadiematematiken rätt är talet olösligt. Kvadratroten ur ett negativt tal kan endast bestämmas med ett imaginärt tal, vanligen tecknat i. I fysik och tekniska vetenskaper har de en praktisk tillämpning.
I japanskan Yoko Ogawas roman En gåtfull vänskap ger en matematiker kvadratroten ur (-1) metafysisk betydelse. I talet ryms kanske en världsförklaring? Matematikern är i sextioårsåldern. Efter en olycka sjutton år tidigare kan han endast minnas de senaste åttio minuterna. Han har avverkat ett stort antal hushållerskor, som inte kunnat hantera hans minnesförluster utan irriterats då han varje dag ställer samma frågor så fort de kommer till honom. Svaren han får ger sedan upphov till matematiska slutledningar. När en ny hushållerska kommer hem till matematikern frågar han bland annat om hennes telefonnummer. Och matematikern kommenterar: ”Sa du 5761455? Fantastiskt! Det är antalet primtal som finns upp till hundra miljoner.”
Kvadratroten, primtalen och de perfekta talen, alltså tal vars delare tillsammans ger talet, eller dubbla talet om man tar med talet självt, är återkommande i romanen. Som symboler och gåtor, symboler i sig men också symboler för något annat, kanske något imaginärt eller evigt undanglidande. Som matematikern citerar en annan talteoretiker: ”Gud finns, eftersom matematiken är motsägelsefri. Även djävulen finns, eftersom man inte kan bevisa det.”
Matematiken är en viktig linje i romanen. En annan är baseball. Jag visste inte, det erkänns, att baseball är en så stor sport i Japan, men den ger upphov till långa samtal och analyser, ofta sammanvävda med matematiska slutledningar. Hushållerskan, hennes son som kommer till hennes arbetsplats efter skolan och matematikern håller alla på samma lag, Hanshin Tigers. Olyckan inträffade 1975, matematikerns minnen av baseball sträcker sig inte längre, och hushållerskan och hennes son anstränger sig för att skapa illusionen av att den stora hjälten Yutaka Enatsu fortfarande spelar för att inte störa den äldres minnen.
De tre möts i matematiken och baseballen, och en säregen vänskap uppstår. Den unga pojken kallas ”Roten” av den gamle. Hans huvud är platt, som symbolen för kvadratroten. Han får matematiska problem att lösa av matematikern, som också visar sina innerliga och omsorgsfulla sidor gentemot honom. Fast han måste varje dag påminnas om vilka de är.
Romanen är ytterst älskvärd, fylld av värme och medkänsla. Yoko Ogawa tecknar tre gripande gestalter och ett samförstånd som överbryggar både generations- och klassgränser. Matematikerns råd och uppmuntran innebär också en frihet för ”Roten”, som dittills begränsats av sin ensamstående mammas ekonomiska och sociala situation, att se andra möjligheter i sitt liv. Liksom den negativa kvadratroten pekar mot något imaginärt som också rymmer en reell komponent finns också något bortom hans tidigare liv.
Vibeke Edmonds översättning är glasklar i sin beskrivande och tolkande precision, helt i samklang med det matematiska språket men också med romanens empati. Jag gissar att översättningen väl fångar andan i den japanska originaltexten. Romanen gavs ut på svenska år 2011, men är nu på nytt tillgänglig genom förlaget Tranans försorg. Det är en angelägen återutgivning.
MAGNUS ERIKSSON
