Ngugi wa Thiong’o
Se Afrika
(Secure the Base. Making Africa Visible in the Globe, 2016)
Översättning: Pär Svensson
Volante förlag, 2017
Texten har publicerats i Karavan nr 2/2018
Det är Afrikas bristande närvaro i vår globaliserade värld som är drivkraften bakom de sju essäerna i denna samling. Författaren och nestorn Ngugi wa Thiong’o är oroad och förbannad på den blinda västvärlden men ännu mer på den afrikanska medelklassens förräderi.
Orsaken till detta förräderi, menar Ngugi, ligger i den afrikanska ”medelklassens införlivande med det europeiska minnet”, vilket har resulterat i en vulgär elit; till och med den intellektuella eliten har helt tappat kontakten med folket. Detta har främst skett med anammandet av de koloniala språken, men lika mycket med hjälp av västvärldens skuldpolitik gentemot Afrika. Samtidigt pekar han på nyliberalismen i väst, som tillsammans med Afrikas medelklass har sålt ut Afrikas naturtillgångar. Ngugi kallar denna nyliberalism för en marknadsfundamentalistisk kapitalism, fundamentalism därför att man menar att världen endast kan ordnas på ett enda sätt. Ett resonemang vi onekligen känner igen bland svenska nyliberaler och religiösa fanatiker världen över.
Han pekar också på det faktum att medan vi tillåter pengar att fritt röra sig över alla nationsgränser, så hindras människor av rasistiska gränser. Istället vill han förvandla gränserna till vägar som förenar länder och kontinenter. Ngugi är otäckt förutseende i den sjätte essän från 2005 då han diskuterar den kapitalistiska fundamentalismens ideologiska utveckling mot exceptionalism: ett tillstånd då ”varje land ser sig som unikt och inte behöver rätta sig efter givna normer för umgänget mellan länder och folk”.
Som marxist ser Ngugi endast två möjliga framtider: antingen ett status quo med ”slavar och slavägare”, eller en radikal anti-imperialistisk kamp för fred och likvärdighet för alla folk på jorden. Det hela låter givetvis olycksbådande men Ngugi slutar ändå den andra, längsta och mest centrala essän optimistiskt. Han menar att ”Afrika kommer att finna sin sanna identitet genom att medverka i den gemensamma globala mänskliga strävan som en jämlike”.
Jämte dessa anti-imperialistiska diskussioner tar han också i en essä upp bruket av ordet ”stam”, i en annan slaveriet som ett brott mot mänskligheten och i ytterligare en annan språkfrågan i Afrika, vilket var givet då han numera främst vill kalla sig en språkets riddare. I mångt och mycket bygger hans olika resonemang på Frantz Fanons Jordens fördömda, som han ofta, i synnerhet i diskussionen om Afrikas medelklass, hänvisar till. Samtidigt är essäerna som en förstudie, eller ett politiskt fundament till Ngugis stora roman Wizard of the Crow – som tyvärr ännu inte finns på svenska.
Så vem vänder sig då denna essäsamling till? Har man följt och läst eller lyssnat på Ngugi känner man igen det mesta, men har man inte det så är det intressant läsning om man är intresserad av Afrika, eller Ngugi wa Thiong’o – även om det kan uppfattas som en väl svartvit världsbild. Man förstår emellertid Ngugi, dels för att han ofta rör sig från det personliga till det geopolitiska, vilket skänker trovärdighet, och dels för att vi med honom vet att Afrika alltid har presenterats som den barbariska motvikten till västvärldens civilisation.
