Roberto Bolaño
Noveller 3: Den odräglige gauchon
Originalets titel: El gaucho insufrible (2003)
Noveller 4: Det ondas hemlighet
Originalets titel: El secreto del mal (2007)
Översättning: Yvonne Blank
Bokförlaget Tranan, 2017
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2018
De två sista samlingarna noveller av Roberto Bolaño finns nu i svensk översättning: Den odräglige gauchon och Det ondas hemlighet. Sammantaget 26 noveller i Tranans lovvärda satsning på att ge ut fyra novellsamlingar av den chilenske författaren.
I kortnovellen ”Den gamle på berget”, hämtad från Det ondas hemlighet, möter vi två unga poeter i Mexiko City 1975. Den i samlingen återkommande Arturo Belano säger till poetkollegan Lima att han läst att beatförfattaren William Burroughs är död. Lima blir likblek, vägrar tro det och svarar att det inte är sant. Belano propsar inte och släpper det. Varpå novellens berättare konstaterar: ”Ändå är det något med den här dagen, något han inte kan sätta fingret på, som lämnar efter sig ett spår av oro i Belano. Oro och glädje.” Ett par visserligen lösryckta meningar ur en novell, men som ändå väl uttrycker känslan novellerna lämnar kvar hos läsaren, det tillstånd de försätter henne i. Detta något, som inte låter sig ringas in men som finns där som ett sandkorn i en mussla; som en förnimmelse av de magiska spår som vardagsupplevelserna i bästa fall lämnar kvar hos oss. Som ett spår av oro, hotande men också euforiskt.
Bakom det fiktiva och återkommande namnet Belano kan man ana att författaren själv döljer sig. Vilket såväl Bolaños vän Ignacio Echevarrías korta förord till, som alla biografiska fakta i, Det ondas hemlighet talar för. I samlingens avslutande novell ”De kaotiska dagarna” packar Arturo Belano sina väskor och ger sig iväg från Barcelona (där Bolaño bodde) till Berlin för att söka efter sin femtonårige son som försvunnit efter en längre resa. ”Arturo hade också varit femton första gången han gjorde en längre resa. Hans föräldrar bestämde sig då för att lämna Chile och starta ett nytt liv i Mexiko.” (Vilket också är Bolaños bakgrund.) Med en blinkning tillägger Bolaño: ”Detta hände år 2005.” Två år efter hans egen död alltså. Livet må ta slut men litteraturen lever vidare.
Novellernas handling är mer mystisk än spektakulär – undantaget den skruvade ”Råttpolisen” i Den odräglige gauchon, om polisen Pepe Tira som ägnar sig åt att patrullera i kloakerna. Mystisk som i novellen med samma namn som samlingen, ”Det ondas hemlighet”, där ett telefonsamtal klockan fyra på morgonen väcker en amerikansk journalist i Paris, och en Joe A. Kelso i andra änden säger sig ha viktiga upplysningar och att de måste träffas. ”Den här berättelsen är mycket enkel”, börjar Bolaño. Och fortsätter: ”den hade också kunnat vara mycket komplicerad”. I ”Överstens son” ser berättaren en film på småtimmarna ”som hade kunnat vara min självbiografi”. Novellen inleds: ”Ni kommer inte att tro det här.” Men det är just vad man gör. Som kritikern Claes Wahlin skrev om en av de två första samlingarna: ”En sämre författare hade gjort roman av det som här utspelas på kring 20 sidor.” Precis så är det: tätt, komprimerat och med grepp om läsaren.
Det ondas hemlighet rymmer totalt nitton noveller, varav ett par är utkast till litterära föredrag, medan Den odräglige gauchon bara innehåller sju noveller och blev Bolaños sist färdigställda manus. Några veckor senare 2003 gick han femtio år gammal bort i väntan på en levertransplantation. Vid det laget var han välkänd i den latinamerikanska litteraturen, en uppseglande megastjärna. Fast då fanns ännu inget översatt till svenska. Det reparerades med en rad översättningar av romaner och poesi under åren som följde, där de mest omtalade är tegelstensromanerna De vilda detektiverna och 2066. De fyra novellsamlingarna är därför ett välkommet tillskott som lägger ytterligare en pusselbit till Bolaños författarskap, och översättarna Yvonne Blank och Lena E. Heyman gör rätta åt Bolaños novellkonst.
En sak att önska hade varit att förlaget utöver fjärde delens korta förord från den spanska utgåvan 2005 till varje del hade fogat ett förord om Bolaños författarskap i allmänhet, och i synnerhet om hans novellkonst.
