Samar Yazbek
Resa in i tomheten: En berättelse från Syrien
(Bawwabat ard al adm, 2015)
Översättning: Marie Anell
Ordfront förlag, 2015
Texten har publicerats i Karavan nr 1/2016
Samar Yazbek är en syrisk författare och journalist. På svenska finns hennes roman En mörk strimma av ljus utgiven. Hon har publicerat några romaner och två diktsamlingar, men även skrivit för tv och film. 2012 tilldelades hon Svenska PEN:s Tucholskypris för sina rapporter inifrån inbördeskriget i Syrien. Hon har gjort sig känd för sin kamp för mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. För närvarande är hon bosatt i Paris.
2011 tvingades Yazbek gå i exil efter att ha deltagit i fredliga demonstrationer mot Bashar al-Assads regim. Säkerhetspolisen var ute efter henne. Det som började som en folklig fredlig resning i den arabiska vårens kölvatten övergick snart i väpnad konflikt och olika jihadistgruppers inblandning i konflikten. Kaos blev följden och ett fullskaligt inbördeskrig som idag efter fem år fått miljoner människor att fly till grannländerna eller Europa. Ännu fler är internflyktingar i Syrien.
Flyktingströmmarna från Syrien har ju även nått Sverige och orsakat ett sammanbrott i flyktingmottagningen och en mer restriktiv flyktingpolitik. Kriget i Syrien finns mitt ibland oss också här i landet. Ändå är det mycket långt bort. Mycket långt bort. Det flimrar förbi i nyhetsflödet och glöms bort. Yazbek menar att omvärldens oförmåga eller ovilja att gripa in tyder på ”mänsklighetens moraliska kollaps”.
Yazbeks reportagebok från kriget, Resa in i tomheten, gör grymheterna och lidandet plågsamt närvarande. Detta är en ögonvittnesskildring inifrån det pågående helvetet i Syrien. Boken bygger på tre resor under fingerat namn som hon gjorde 2012 och 2013 från Turkiet till norra Syrien. IS närvaro blir allt mer påtaglig för varje resa. I efterskriften säger Yazbek att upplevelsen av död och förödelse fick till följd att hon en tid inte kunde skriva. Hon insåg då att skrivandet var att ta strid med döden och förlora. Men, tillägger hon, ”det är ett heroiskt nederlag”. Resultatet av detta nederlag är den gripande reportageboken Resa in i tomheten.
Boken vittnar om den dagliga terror som civilbefolkningen i Syrien utsätts för genom bombningar med bensinfat och klusterbomber, medan strider rasar mellan Assads styrkor och Fria syriska armén. Därtill kommer Islamiska statens härjningar och splittringen mellan olika grupperingar i oppositionen. Det pågår visserligen fredsförhandlingar men förhoppningarna att de ska leda till en varaktig fred är små. USA:s och Rysslands inblandning i Syrienkonflikten har ytterligare komplicerat läget. I skrivande stund meddelas det att eldupphör mellan alla stridande parter i Syrien (utom IS och Nusrafronten) träder i kraft från klockan 23 den 26 februari. Återstår att se om vapenvilan håller.
För Yazbek är det krigshärjade Syrien ”tomhetens land”, men hon känner det som en plikt att återvända dit för att rapportera om situationen. Hon vill vittna för alla döda, även om det skulle bli hennes egen död. Reportageboken beskriver verkligen en resa in i dödens och ödeläggelsens land. Ändå är det en mycket levande berättelse, vilket dels beror på Yazbeks personliga närvaro i händelserna och dels hennes lyriska språk. Det märks att hon också är poet. Hennes patos går det heller inte att ta miste på. Hon tror trots allt på ett fritt demokratiskt Syrien. Även om hon så småningom börjar tvivla på om det är värt det höga priset i lidande och död.
Berättelsen i Resa in i tomheten är outhärdlig att läsa. Fasorna och grymheterna tar aldrig slut och jag orkar knappt fortsätta läsa. Ändå är detta den brutala verklighet som pågår dagligen i krigets Syrien. I ett starkt avsnitt skildrar Yazbek ett flyganfall mot Saraqib där hon befinner sig för att försöka hjälpa överlevande änkor och undervisa barn. Hon måste fly undan klusterbomber och bränderna efter bensinfatsbomber och är nära att bli ett av offren. Efter flygattacken kommer barnen ut på gatan och börjar leka. Livet fortsätter i dödens skugga.
Den resa in i helvetet som Samar Yazbek återger i sin reportagebok mynnar ut i en universell känsla av sorg över krigets vansinne och människans ondska. Hon har återvänt till Syrien för att försöka förstå ”ondskans lättrörlighet”, hur den sprider sig som en epidemi. Vem som helst kan bli dödad eller en mördare. Men till sist blir boken en hyllning till de kvinnor och män som kämpar för överlevnad och ett normalt liv mitt i anarkin och dödandet.
Jag ser en intervju i ”Agenda” med Samar Yazbek på ett kafé i Paris. ”Det pågår en förintelse av det syriska folket”, säger hon. Sedan visar hon en video på nätet där syriska skolbarn lär sig franska. ”Tillsammans skapar vi nytt liv ur döden”, tillägger hon.
Ondskans lättrörlighet kan trots allt hejdas.
(I Karavan nr 3/2014 finns en intervju med Samar Yazbek gjord av hennes översättare Marie Anell, ”Vår uppgift är att vittna”.)
