arrow-right cart chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up close menu minus play plus search share user email pinterest facebook instagram snapchat tumblr twitter vimeo youtube subscribe dogecoin dwolla forbrugsforeningen litecoin amazon_payments american_express bitcoin cirrus discover fancy interac jcb master paypal stripe visa diners_club dankort maestro trash

Shopping Cart



Karavan nr 1 2023: Motståndets Iran


Karavan nr 1 2023: Motståndets Iran


Illustration: Feri Fazeli

Karavans vårnummer är sprängfyllt! Här presenteras bland andra Bookerprisvinnaren Shehan Karunatilaka från Sri Lanka och hans skruvade skildring av hemön, Indiens mångsäljande författarinna Chitra Banerjee Divakaruni intervjuas och vi tar farväl av Hongkonglitteraturens grand old lady Xi Xi. Många sidor ägnas temat ”Motståndets Iran” med nyöversatta dikter av Aida Amidi, Azita Ghahreman, Shahrouz Rashid och Simin Behbahani. Shahriar Mandanipour introduceras med en bitande satirisk essä om att vara författare i Iran. Temat handlar också om censorernas mest förbjudna ord, om iransk vampyrfilm och om översättning som läkekonst. Upproret och skrivandet: svenska författare med rötter i Iran om hoppfullhet och oro.

 


Innehåll

Återvändare lyfter på tunga stenar i Sri Lanka
Johan Mikaelsson om Bookerprisvinnaren Shehan Karunatilakas roman

”Om vi glömmer vad som hänt kommer vi att göra om misstagen”
Per J Andersson intervjuar Chitra Banerjee Divakaruni

Tre dikter av Rafael Cadenas
Lasse Söderberg presenterar en sparsmakad poet

Barnlitteratur: Sorg, snö och förtrollade världar
Många tips på nya bilderböcker

Barnlitteratur: Berättande broderi
Suzanna Petersson Kero möter bilderbokskonstnären Kesso

Ekvatorialguinea sett genom författarnas ögon
Joakim Lilljegren om landets 70-åriga litteraturhistoria

Farväl till Xi Xi
Nicklas Junker skriver till minne av Hongkongs stora författare

Din horisont
En dikt av Anwar Abasi (Haras)

TEMA MOTSTÅNDETS IRAN:
Varför berättade du inte att han dog ung?
En dikt av Aida Amidi

Censorernas mest förbjudna ord
Azar Mahloujian berättar om censuren av böcker i Iran

Negativet av ett gruppfotografi
En dikt av Azita Ghahreman

Kino Karavan: ”Är du en snäll pojke?”
Om Ana Lily Amirpours vampyrfilm A Girl Walks Home Alone at Night

Upproret och skrivandet
Tre frågor till svenska författare med rötter i Iran

Sång till Zahra Kazemi
En dikt av Shahrouz Rashid

Därför blev jag en iransk författare
En essä av Shahriar Mandanipour

Med kvinnlig blick på en dramatisk tid
Roza Ghaleh Dar om Simin Daneshvar

”Irans lejoninna”
Ashk Dahlén & Lasse Zilliacus om Simin Behbahani

Översättning som läkekonst
Jonathan Morén om Eric Hermelin

Redaktörsord

Att stå emot

”Vem vill inte ha tillgång till hennes förtrollade världar?” Så skriver vår barnlitteraturskribent Suzanna Petersson Kero apropå bilderbokskonstnären Baek Heena, som i sina böcker skapar världar hon själv skulle vilja bo i. Baek Heena har nyss besökt Sverige och mött många förtjusta läsare. När hon tilldelades det stora ALMA-priset var det pandemi och hon fick vackert stanna hemma, men nu kunde hon äntligen resa hit från Sydkorea. Hon tar barnen på allvar och väjer inte för det mörka, har nära till folksagan som gärna sätter skräck i sina läsare. Hos Baek Heena slutar det ändå lyckligt på det stora hela. Här i numret tipsar vi om hennes och andras nya bilderböcker.
Det här numret är delat i två, kan man säga, med en mer blandad första del och en därefter följande del med texter som alla har med Iran och persisk litteratur att göra.
 
Från Sri Lanka kommer författaren Shehan Karunatilaka, som återvänt till hemön efter att ha bott på många håll i världen. Johan Mikaelsson skriver här om hans senaste roman, vinnare av Bookerpriset 2022, och lyfter fram dess galghumor. Ett förhållningssätt som tycks ha gjort det möjligt för författaren att närma sig tiden för inbördeskriget i Sri Lanka och skriva en drastisk och modig skildring av det lilla landet vars invånare fått utstå så mycket djävulskap.  
Ett annat litet land är Ekvatorialguinea, och för första gången kan vi presentera litteraturen därifrån. Vi har också fått en intervju med den indiska romanförfattarinnan Chitra Banerjee Divakaruni och vi tar ett sorgesamt farväl av Xi Xi, Hongkonglitteraturens grand old lady. Men vi är lyckliga över att ha fått lära känna henne genom hennes texter.
 
Inför det här numrets temadel, ”Motståndets Iran”, har Roza Ghaleh Dar, medlem av vårt redaktionsråd, dragit i många trådar. Utan henne hade det inte alls varit detsamma – varmaste tack, Roza! Hon skriver också själv i numret, om författaren Simin Daneshvar, som med sin bok Sorgehögtid från 1969 blev den första iranska kvinnan att publicera en roman. En skildring där de kvinnliga karaktärerna tar plats på nytt sätt; något som inspirerat efterkommande författare och givit boken många läsare.
Kvinna  liv  frihet – parollen för den revolt som blossade upp i Iran i höstas visar hur nära förbunden den är med kampen för kvinnors rättigheter. Protesterna mot diktaturen, som tog fart sedan den 22-åriga Mahsa Jina Amini dött efter att ha gripits av sedlighetspolisen, har fortsatt att glöda. Med hoppfullhet, med djärvhet, men också med förtvivlan. Regimens svar har varit brutalt. I skrivande stund har mer än 500 människor dödats och många tusen har arresterats. Flera av de fängslade har avrättats.

Poeten Aida Amidi hör till dem som greps i vintras. Hon är släppt mot borgen men måste inställa sig i rätten, anklagad för spioneri. Hennes dikt inleder vårt tema, med en uppmaning att skriva mot glömskan. Regimen attackerar särskilt författare och intellektuella, och censuren hårdnar.
När det gäller vad som censureras har författaren Azar Mahloujian hittat en riktig guldgruva i form av en forskningsrapport. Däri listas mängder med ord och uttryck som får de iranska censorerna att flitigt använda rödpennan. I sin artikel berättar Mahloujian om hur censuren går till och delger oss de mest förbjudna orden, med exempel som lockar fram leenden. De avslöjar också en lättskrämd regim.
 
Någon som inte var rädd var poeten Simin Behbahani, en feministisk pionjär som frispråkigt kritiserade diktaturen. Så kallades hon också ”Irans lejoninna”. I sin diktning använde hon sig av den klassiska versformen ghasel, vars innehåll hon förnyade. Till denna Karavan har översättarna Ashk Dahlén och Lasse Zilliacus översatt två av hennes dikter, med bevarat rim.
Att persiska klassiker finns tillgängliga på svenska i stor utsträckning kan vi tacka Eric Hermelin för. Om denne bedårande och excentriske översättare berättar Jonathan Morén i sin text.
I numret medverkar också poeten Shahrouz Rashid, som med sin sång hyllar minnet av fotografen Zahra Kazemi, mördad i iranskt häkte 2003. I poeten Azita Ghahremans dikt är Mahsa och Jina alla kvinnor som inte får glömmas.
En vampyr glider fram genom natten på en stulen skateboard. Så börjar Ana Lily Armipours film A Girl Walks Home Alone at Night, om en kvinnlig vampyr som vill skipa rättvisa. Johanna Lernstedt Sjödin skriver om denna nyskapande film.
 
Vi har frågat några svenska författare med rötter i Iran hur de har påverkats av det pågående upproret. De lyfter alla fram de iranska ungdomarnas mod, när de går ut på gatan och demonstrerar mot förtrycket. Exempelvis säger Marjaneh Bakhtiari: ”Det vi ser nu är att en väldigt ung generation har fått nog (…) Det är så otroligt modigt och mäktigt av dem att öppet stå emot en regim som inte drar sig för att slakta dem för det.”
En motståndshandling.

I sin essä berättar Shahriar Mandanipour med både vass satir och djupaste allvar om hur det kom sig att han blev en iransk författare. Att skriva litteratur i en diktaturs dimma av lögner är just en akt av motstånd, menar han. Hans slutord får avsluta också denna text:
För vad skulle det finnas i denna värld annat än bomber, massgravar, kedjemord, exil, svårmod och ensamhet, om det inte funnes författare, målare, poeter, musiker och älskande.

BIRGITTA WALLIN