arrow-right cart chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up close menu minus play plus search share user email pinterest facebook instagram snapchat tumblr twitter vimeo youtube subscribe dogecoin dwolla forbrugsforeningen litecoin amazon_payments american_express bitcoin cirrus discover fancy interac jcb master paypal stripe visa diners_club dankort maestro trash

Shopping Cart



Karavan nr 2/2021: Munnens rike


Karavan nr 2/2021: Munnens rike


Illustration: Isabel Fahlén

Ett helt nummer om mat och litteratur! Om mat som glädje och lust, om brist på mat, om maten som kulturbärare och mycket mer: Leung Ping-kwan från Hongkong diktar om grönsaker och politik, Ann-Marie Tung Hermelin skriver om mat som språk och kommunikation. Monique Truong berättar om Boken om salt och vietnamesiska drömrätter, Mahmoud Darwish drömmer om en kopp kaffe och Salim Barakat delar med sig av sina recept. Hos Agustina Bazterrica leder brist på kött till ett skräcksamhälle och hos Mo Yan livnär sig barnen på rost och järn.
Dessutom bjuder numret på brasilianska frukter, vinfläckade dikter, kubansk skaldjurssufflé, biff med afritydsås och kärlek het som chili. Plus flera recept!

Innehåll nr 2/2021

Tema: Mat och litteratur

Munnens rike
En essä av Ann-Marie Tung Hermelin

Besatthet var ordet
Intervju med Monique Truong

ur Boken om salt
Avsnitt ur en roman av Monique Truong

De drömmar som en tofusoppa kan väcka …
Dikter av Leung Ping-kwan

Omläsningen: Matlagning i sorgens och åtråns tecken
Annakarin Thorburn läser Kärlek het som chili

Jag önskar mig inget annat än kaffe …
Ur Ett minne åt glömskan av Mahmoud Darwish

”Himlen själv kommer att ätas upp en dag!”
Tetz Rooke presenterar en poetisk kokbok

Till saltets lov
Recept och dikter ur Salim Barakats kokbok

En lunch för den nya människan
Boken bakom filmen Jordgubbar och choklad

”Frukter som jorden och träden bjuder”
Exalterade exempel ur brasiliansk litteratur

ur Utsökt kadaver
Avsnitt ur en roman av Agustina Bazterrica

Att förtära det ljuvliga
Hos poeten Hafez, i rus och i vardag

En sås med attityd
Så skildrar Ivan Vladislavić en middag

Frosseri eller svält
Maten i Mo Yans verk

Järnbarn
En novell av Mo Yan

Riskakan – bland det vackraste som finns
Krönika av Balsam Karam

Snabbmatsrestauranger
En dikt av Xi Xi

Redaktörsord

Välkommen till bords!

Så många minnen är förknippade med mat. Dofterna som kan ta en till platser långt bort, till händelser långt bak i tiden. Eller till bageriet där man var häromdagen, och inhandlade de där särskilt fluffiga och fröiga frallorna som var så ljuvliga med bara lite smör på. Hela det här numret är vigt åt mat – matens roll i litteraturen. Och den spelar verkligen en stor roll: genom beskrivningar av ingredienser, tillagning och måltider avspeglas kulturella värderingar och samhälleliga skeenden, dessutom finns värdet i själva beskrivningarna, ofta av sinnlig art.
 
Ann-Marie Tung Hermelin inleder numret med en text om mat som språk. ”Maten är ju liksom språket tungans angelägenhet”, skriver hon. Genom händelser i sin familjs historia visar hon på matens betydelse som kommunikation och lyfter särskilt fram sin kinesiska farmors matlagningskonst och hur den gått i arv.
Under arbetet med det här numret har jag tänkt på min farmor och en speciell bok. Farmor bakade ofta, för oss barn var hon någon som man alltid kunde titta in till och få sig ett glas saft och bullar. Hon hade nio söner och vi var många barnbarn, det fanns också barnbarnsbarn. Ändå lyckades farmor hålla reda på vars och ens födelsedagar, år efter år, och det fascinerade mig. En dag när jag var hemma hos henne hittade jag en handskriven receptbok. Där fanns alla hennes recept noggrant nerplitade, bakverken hon ständigt återkom till. Jag bläddrade lite och så, mellan rulltårtan och finska pinnar, med samma sirliga stil fast lite inklämt, lade jag märke till en kusins namn och hennes födelsedatum. Bredvid den mjuka pepparkakan min brors! Så det var hemligheten … Jag tänker på farmors bok som en livsbok. En bok som innehöll det viktigaste i livet, det som var själva livet: barnen och brödet.
 
Det har varit ett sant nöje att samla in texterna till detta nummer. Att närmare få bekanta sig med Leung Ping-kwans dikter, till exempel. De är tillägnade riset och en mångfald av asiatiska rätter, och denne diktare från Hongkong understryker gärna matens roll som kulturbärare. Hemstadens specifika kök skildrar han detaljrikt och lockande.
Författaren Monique Truong tar oss med till 1930-talets Paris, närmare bestämt till Rue de Fleurus 27. Där får den vietnamesiske kocken Binh anställning hos Gertrude Stein och Alice B. Toklas. Om hans tid hos detta par berättar Truong i Boken om salt, och vi har låtit översätta ett par avsnitt ur hennes betagande roman. Hon säger i vår intervju att hon är besatt av mat, att allt det hon skriver på något vis har att göra med mat. Mat som njutning är en viktig sak, men hon riktar även in sig på avigsidorna i branschen, såsom ojämlika maktförhållanden.
 
Ett doft- och smakminne dyker upp: teståndet med sitt förunderligt goda chai, djupt inne i en av Calcuttas trånga gränder. Rykande hett ur grytan, med någon enstaka kardemummakärna vippande på ytan. För mig en hemkänsla i fjärran land. En plats där man kan slå sig ner en stund och läppja på den kryddstarka och söta drycken. Och samtidigt, allt som detta te också innefattar: plockarna på plantagen, med fötterna djupt nerborrade bland buskarnas rötter för att hålla balansen, den tunga korgen på ryggen, den usla lönen … Pojkarna i teståndet som inte går i skolan, som hostar, springer med beställningar och diskar glas dagarna i ända. Allt.
 
Ytterligare en författare för vilken maten är central, är Nobelpristagaren Mo Yan. Kulinariska excesser förekommer ofta hos honom men också motsatsen, den extrema hungern. I novellen som översatts här söker ett par svultna barn sin föda i metallhögar och de gnager på rostiga skruvar. I berättelsens andra, magiska värld är det hårda järnet mjukt, som mogna persikor.
En djup upptagenhet vid kött är utmärkande för flera av Mo Yans verk. Han skulle nog finna Agustina Bazterricas roman Cadáver Exquisito (”Utsökt kadaver”) högeligen intressant. Den berättar om en värld där alla djur har dödats och ett skräcksamhälle föds. Det står inte på innan slakthusen åter fylls med kroppar och köttproduktionen är igång. Frågan är nu: vem är människa och vem är inte? Bazterricas skildring av denna ruggiga värld biter sig fast, missa inte avsnittet som publiceras här i numret.
 
I ett annat inferno, under en gryning när projektilerna regnar ner, fantiserar poeten Mahmoud Darwish om att göra sig en kopp kaffe. Platsen är Beirut sommaren 1982, staden är belägrad. Om han bara kunde få fem minuters vapenvila, om ståltjuten från havet kunde upphöra, om han kunde ta sig till köket … Kaffe hör ju morgonen till, är ”nyckeln till dagen”. I den krigshärjade staden är normaltillståndet en ouppnåelig dröm. Mästerligt beskriver Darwish varenda detalj i tillagningen av kaffe. Att vi har fått översätta denna skildring är en glädje.
Detsamma gäller Salim Barakats receptbok. Som varande både poet och kock bygger han vidare på en långvarig tradition inom arabisk litteratur. Han diktar om mat och för in dessa poem vid sidan om sina recept på rätter som han själv lagar till i köket i Skogås. Publiceringen av sidorna ur hans kokbok är unik, ty detta material har inte tryckts någon annanstans på något språk.
 
Denna Karavan bjuder också på brasilianska frukter, vinfläckade dikter, kubansk skaldjurssufflé, biff med afritydsås och, inte minst, kärlek, het som chili. Plus flera recept! Numret kan med fördel avnjutas långsamt, så som Darwish skriver om det efterlängtade kaffet: ”Kaffe skall inte drickas snabbt. Kaffe är tidens syster. Det skall avnjutas långsamt, långsamt.” Kära läsare, jag önskar er en skön långsam sommar och smaklig spis!

BIRGITTA WALLIN

 

Senaste numret

Karavan 2 2021
Regular price
79 kr

Karavan 2 2021

Karavan

Unit price per