arrow-right cart chevron-down chevron-left chevron-right chevron-up close menu minus play plus search share user email pinterest facebook instagram snapchat tumblr twitter vimeo youtube subscribe dogecoin dwolla forbrugsforeningen litecoin amazon_payments american_express bitcoin cirrus discover fancy interac jcb master paypal stripe visa diners_club dankort maestro trash

Shopping Cart



Karavan nr 3 2024: Bland döda och levande i Mexiko


Karavan nr 3 2024: Bland döda och levande i Mexiko


Illustration ovan & omslagsillustration: Hanna Eliasson

I höstnumret 2024 ägnar vi oss åt Juan Rulfo, den mexikanske författaren som skrev så levande om döden och idag ses som en av de stora föregångarna inom latinamerikansk litteratur. Pedro Páramo, Rulfos mästerverk som förmådde García Márquez att efter stor vånda skriva Hundra år av ensamhet, beskrivs av Valeria Luiselli och Yvonne Blank berättar om hur det var att översätta Rulfos roman. Ulf Eriksson medverkar med en essä. I temadelen finns även en novell av Rulfo och ett föredrag han hållit om det litterära skapandets mysterium.

Dessutom: intervjuer med Shehan Karunatilaka och Romesh Gunesekera från Sri Lanka, en novell av den sistnämnde, och dikter av Ela Cuavas som vill ha ett enda ord som kan benämna allt. Vi har också översatt ett stort knippe dikter av den palestinske poeten Mourid Barghouti: ”Min tunga har ännu inte tystats”.



Innehåll nr 3/2024

”Jag ville bara skriva en mysteriebok, en spökhistoria”
Intervju med Shehan Karunatilaka

Det är viktigt att veta hur fladdermössen flyger
Möte med Romesh Gunesekera

Batik
Novell av Romesh Gunesekera

På natten lär jag mig och glömmer bort hur man lever
Dikter av Ela Cuavas

Möten under Sydafrikas sol
Ylva Lindberg om resande och litteratur som flätas samman under en forskarskolas färd

”Poesi – ett läkemedel för sinnet och själen”
Marie Anell presenterar Mourid Barghouti

Min tunga har ännu inte tystats
Dikter av Mourid Barghouti

TEMA: Juan Rulfo
I Rulfos värld är döden huvudperson
Essä av Ulf Eriksson

Jorden de gett oss
Novell av Juan Rulfo

Mästerverket som inspirerade García Márquez
Valeria Luiselli skriver om Pedro Páramo

Bland döda och levande i Mexiko
Översättardagbok av Yvonne Blank

Det utmanande i att skapa
Essä av Juan Rulfo

Redaktörsord

Sätta samman världen på nytt

Att laga en kruka som gått i tusen bitar – så beskriver Romesh Gunesekera sin känsla inför världen och skrivandet när han påbörjade sin författarbana på 1980-talet. Det var i en tid av uppror och proteströrelser både i Storbritannien där han bodde (och bor) och på andra håll, och det påverkade honom mycket. Hans skrivande fick en riktning i försöken att sätta samman världen på nytt, lappa och laga. I hans forna hemland Sri Lanka hade ett blodigt inbördeskrig brutit ut och han beskriver i sina första böcker en värld i söndring. Men han söker sig också tillbaka till ett tillstånd som var före, till barndomens upplevelser av ön där han växt upp, och han återskapar sinnesintrycken av det som förlorats. Oljelampans doft, smaken av okra i en hemlagad gryta, rankorna med bländande röda bougainvilleablad, ljudet av fladdermössen när de flyger …
 
Vi har fått en intervju med Gunesekera, och har passat på att översätta en novell av honom. Det märkliga var, att den novell som han själv nämner i intervjun, var densamma som den jag fastnat för när jag läste hans novellsamling! I numret finns en intervju också med en annan lankes, Shehan Karunatilaka, omskriven tidigare i Karavan. Romanen Maali Almeidas sju månar har fått hans namn att flyga över världen. Med sin hejdlösa och skruvade skildring av en våldsam period i Sri Lankas samtidshistoria visar han hur skönlitteraturen kan tränga bakom det som sker och ge helt nya bilder.
 
I hur många bitar går inte den oroliga tid vi nu lever i … Pratade nyss med en vän från Turkiet, som bor i Sverige. Om han bara inte lyssnade på nyheterna eller läste tidningarna gick det att komma igenom dagen.
För att bemöta en galen värld använde sig den palestinske poeten Mourid Barghouti inte sällan av ironi och en svart humor. Till exempel i ”Jag har inga problem”, en av de dikter vi presenterar här i numret: ”Ingen dom har avkunnats mot mig så här långt / och jag har inte fått sparken från jobbet. / Jag får besöka mina släktingar som satts i fängelse, / och en del av dem i deras gravar i vissa länder. /Jag har inga problem.”
Under den mörka humorn vilar en enorm sorg och förtvivlan över sakernas tillstånd. Barghouti gick bort 2021 och har alltså inte upplevt dagens vettlösa krig, men mer än nog av ockupation och förtryck. Den största delen av sitt liv levde han i exil, rotlösheten följde honom. 
Med Mourid Barghoutis dikter inleder vi vår serie Palestinska poeter. Vi vill uppmärksamma och lyfta fram äldre poesi för att visa på det som har funnits, som finns, och som är så starkt hotat.
 
Shehan Karunatilaka säger i vår intervju att han främst var ute efter att skriva en spökhistoria. En annan som berättat en sorts spökhistoria är Juan Rulfo, och honom ägnar vi denna gång ett särskilt tema. Hans roman Pedro Páramo, som utkom i original 1955 och nu kommer i svensk nyöversättning, har nämligen fått en alldeles särskilt djupgående efterverkan och är allmänt betraktad som ett mästerverk. Ett mästerverk som influerat och inspirerat många latinamerikanska författare, bland dem Gabriel García Márquez.
Hos Rulfo kommer de döda till tals och döden är på flera sätt huvudperson i hans värld. Historien om Pedro Páramo berättas av en död människa som möter andra döda i ett ödelagt landskap. Ändå handlar den i högsta grad om livet, som Ulf Eriksson skriver i sin introduktion. Eller om hur de levande hemsöker de döda, som författaren Valeria Luiselli uttrycker det i sin text. Hon menar också att den till synes lokala historien om bönder och herrar under den mexikanska revolutionen i själva verket är en berättelse om alla revolutioner, om de maktlösa mot de mäktiga.

Hur tar man som översättare sig an en klassiker, omtalad för sin utmanande gåtfullhet och sin sparsmakade prosa? Det berättar Yvonne Blank om i det här numrets Översättardagbok, där vi får följa henne i arbetet med just Pedro Páramo.
 
Rulfos goda rykte som författare bygger även på hans novellistik, och vi kan här i numret bjuda på en av hans noveller, ”Jorden de gett oss”. En både skarp och ömsint berättelse om fattigbönder som fråntagits allt de har, och bara fått ofruktbar jord i gengäld.
Vi publicerar också en text av Rulfo om det litterära skapandet. Det är från början ett tal han hållit, och däri bekänner han sin kärlek till novellen som genre, till begränsningen den kräver. För honom var koncentrationen, att hålla igen, sporrande. Han hyllar fantasin och ger landsmännen rätt när de kritiserar honom för att berätta lögner.

Apropå klassiker fortsätter vi längre fram i höst med våra Klassikerlördagar, då vi bjuder in författare och översättare att berätta om en älskad klassiker. Om du är i Stockholmstrakten den 9 november eller 7 december, kom gärna till Timmermansgården och lyssna!
 
Hösten är så vacker dessa dagar i september när vi arbetar med det sista på det här numret. Ljuset skimrar bortom träden, det är sprött och fint, samtidigt varmt och mustigt gult. Ett ljus att låta sig omslutas av och svepas in i, höstens ljus. I känslan av att bli omsluten finns en koncentration, det är inte sommarens starka, pockande ljus. Med hösten kommer för min del en lust att lära sig nya saker, påbörja nya projekt. Men också en lust att fördjupa sig, dyka ner i tjocka romaner och få befinna sig i dem. Hoppas att du, kära läsare, liksom skolbarnen kan ta dig ett eller annat läslov!

BIRGITTA WALLIN

 

 


 

 

 

 

 

 

Senaste numret

Karavan 4 2024
Regular price
99 kr

Karavan 4 2024

Karavan

Unit price per