Omslagsillustration: Isabel Fahlén

”Som maneter i luften”. I vinterns nummer 2023 har vi samlat mikronoveller från arabvärlden, Kina och Latinamerika. Den här kortkorta formen av novellgenren tycks idag frodas mer än någonsin och vi har låtit översätta litterära pärlor av bland andra Zakariya Tamir, Yu Dafu och Ana María Shua. Shua, även kallad mikronovellernas drottning, hjälper också till att reda ut begreppen: Vad är egentligen en mikronovell och hur går det till att skriva en?
Dessutom i numret: ”Färgens drömmar” – bilddikter av Adonis och Jafer Taoun, intervjuer med Pilar Quintana, känd för romanen Tiken, och Monique Ilboudo, litterär föregångare från Burkina Faso. Från Argentina skriver Maríana Enriquez om asado, nationalrätten: Gastronomisk stolthet och brutalitet. Och i ”Argentinsk dagbok” förmedlar Henrik Nilsson litterära intryck från en resa i landet.

Innehåll

”Kvinnorna i mina böcker får tala utifrån en position som de normalt inte får”
Pilar Quintana intervjuas av America Vera-Zavala

Upprättelse och sorgsen längtan i Tenórios Brasilien
Krönika av Balsam Karam

Färgens drömmar
Målningar av Jafer Taoun och dikter av Adonis

”Jag vill lyfta fram kvinnors motståndskraft”
Karolina Jeppson intervjuar Monique Ilboudo

Nytt i vår minibokserie KARAVAN NOVELL
Karavan publicerar De dödas bok av Edwidge Danticat

TEMA Mikronovellernas universum:
Inte någon dagslända
Jonathan Morén om den arabiska mikronovellen

Drömmar, rymlingar och ovetande älskande
Ett knippe arabiska mikronoveller av Naguib Mahfouz, Mahmoud al-Bayaty, Zakariya Tamir, Laila al-Othman och Diaa Jubaili

ur Stationer
Mikronoveller av Somaya El Sousi

Från berg och sjöar till djungeln på nätet
Nicklas Junker om mikronoveller i det gamla och nya Kina

”Skrivuppgiften” och andra kinesiska mikronoveller
Kortkorta historier av Lu Xun, Yu Dafu, Eileen Chang med flera

Att skriva mikronoveller är som att slipa diamanter
Vad utmärker en mikronovell? Ana María Shua reder ut begreppen

”Som maneter i luften”
Mikronoveller av Ana María Shua

Argentinsk dagbok
Henrik Nilsson reser i författares fotspår

Gastronomisk stolthet och brutalitet
Mariana Enríquez om argentinsk asado

Recenserat

Redaktörsord

Magi och mikronoveller

 
”Jag råder dig att inte läsa mer än tio mikronoveller på en gång, för att inte få en överdos.” Ett råd utfärdat av den argentinska författaren Ana María Shua, i den spanskspråkiga världen omtalad som ”mikronovellernas drottning”. Hon har ägnat en ansenlig del av sitt författarskap åt denna genre och bör alltså veta vad hon talar om. Så, bästa läsare, far försiktigt fram med läsningen av detta nummer! För häri publicerar vi en mängd mikronoveller. Det är en genre vars popularitet tycks ha tilltagit på senare tid, i olika delar av världen, och vi har glädjen att visa olika exempel på dessa mycket korta, samtidigt så innehållsrika, berättelser från både arabiskspråkiga länder och Kina. Därutöver får vi ta del av Ana María Shuas egna gnistrande historier. Dessutom skriver hon om hur det går till att skriva mikronoveller, både om tekniken och om mysteriet som hon menar är centralt inom skapandet, och hon förser oss även med värdefulla definitioner av vad en mikronovell är.
 
Vad gäller en mikronovells omfång – hur kort eller lång ska den egentligen vara? –finns olika meningar om det. Som vi har tolkat det under arbetet med det här numret kan det vara allt ifrån en enda mening till en sida. Att mikronovellen är en berättande text kan nog de flesta författare enas om, men den kan också röra sig mot prosadikten. Som till exempel hos palestinska Somaya El Sousi, presenterad här i numret.
 
Det här med överdosen då, vari består den risken? Mikronovellen är en inspirerande genre, och som med all stimulantia kan det naturligtvis bli för mycket … Eftersom omfånget är begränsat får texten en hög koncentration, och det kan behövas lite tid för att den ska sjunka in. Magin ligger också till stor del i det som utelämnas. Clara Obligado, citerad i Shuas text, beskriver mikronoveller så här: ”De är svindel, förförelse, antydan; läsaren måste lägga sista handen på dem …” Enligt en annan definition är de ”fulla av underjordiska betydelser” med en andemening som både kan överraska och skapa eftertanke. Därför kan det vara en god idé att avnjuta mikronoveller lite i taget, som med texterna här i numret: i vår temadel finns en rad litterära pärlor, bland dem berättelserna av Zakariya Tamir och Yu Dafu.
Och kanske kan jag redan här få ge ett smakprov på vad en mikronovell kan vara, genom följande historia (som tillskrivs olika upphovsmän: de flesta menar att det är Gabriel García Márquez, andra att det är W. Somerset Maugham och åter andra att det från början är en babylonisk myt):

Döden i Samarra
Den skräckslagne tjänaren kommer till sin husbondes hus. 
”Señor”, säger han, ”jag såg Döden på marknaden och han gjorde en hotfull gest mot mig.”
Husbonden ger honom en häst och pengar och säger:
”Fly till Samarra.”
Tjänaren ger sig av. Tidigt samma eftermiddag går husbonden iväg för att uppsöka Döden på marknaden.  
”I morse gjorde du en hotfull gest mot min tjänare”, säger han.
”Jag hotade honom inte”, svarar Döden. ”Jag var bara förvånad över att stöta på honom så här långt från Samarra, eftersom jag har en träff där med honom senare idag.”
(min övers.)
 
Nog för att mikronovellernas universum är stort, men detta nummer bjuder också på en mängd andra texter. Här finns två intervjuer: en med Pilar Quintana från Colombia som besökte Sverige i höstas, och en med Monique Ilboudo från Burkina Faso. Deras författarskap är förstås olika på många sätt, men de har gemensamt att de uttryckligen vill lyfta fram kvinnors röster i sina böcker. Quintana betonar särskilt att hon vill skriva om kvinnors mångfald av erfarenheter, att det är viktigt att kvinnor får träda fram i andra roller än de förväntade. Som den första kvinnliga romanförfattaren i Burkina Faso är Monique Ilboudo i sig själv en föregångare, som kan visa vägen för andra. 
 
I vår artikelserie om mat skriver Mariana Enríquez om den argentinska nationalrätten, asado. En oerhört älskad tradition, detta att enligt alla konstens regler tillaga kött på en grill eller en stekhäll – en självklar del av människors liv och en stolthet för landet. Samtidigt finns det en länk mellan asadon och det politiska våldet, som Enríquez inte tvekar att visa på. Hon beskriver också, med sin speciella humor, en argentinsk kost som hon i övrigt inte finner särskilt varierad, och hon hoppas att det ”äntligen ska finnas ett riktigt, tillgängligt alternativ till pizza med mozzarella”.
Från Argentina publicerar vi även en resedagbok. Skribenten Henrik Nilsson, flitig medarbetare i Karavan, har färdats till Mendoza och Buenos Aires och ger oss en livfull litterär rapport därifrån. 
 
En slags färd är också samarbetet mellan konstnären Jafer Taoun och poeten Adonis. De har tillsammans skapat ett unikt konstverk av bilder, ord, färg och form – ”mellan bildens färg och ord /finns hemliga budskap /som strimmor av ljus bär fram”. Se deras bilddikter några sidor längre fram.
I förra numret fick vi ta del av andra delen av Meta Ottossons Översättardagbok. Nu har vi flyttat fram den tredje och sista delen till nästa nummer, 1/2024, så att vi får följa henne när hon ”går i mål” med sin översättning av Yvonne Adhiambo Owuors roman Dust.
Snart går också detta år i mål, när numret kommer ut är det nästan slut. Det är mörka tider i världen, himlen fylld av orosmoln. Men jag hoppas att vi färdas vidare tillsammans också nästa år, kära läsare! Gott nytt 2024!

BIRGITTA WALLIN

PS. För dig som prenumererar följer en ny novellbok med det här numret som gåva: De dödas bok av Edwidge Danticat. En laddad berättelse av den haitisk-amerikanska författaren om en dotters kärlek till sin far och om en livslögn som till sist krossas.