Illustration: Emelie Gårdeler

MAMMA! I Karavans vinternummer följer vi i mammornas spår, numret är fyllt av litterära mamma-porträtt och texter om moderskap. Exempelvis skriver mexikanska Jazmina Barrera graviddagbok medan romanförfattaren Marlon James från Jamaica oförställt och innerligt porträtterar sin mamma. Den egyptiska poeten Iman Mersal beskriver moderskapets sprickor och Sheng Keyi vill befria de kinesiska kvinnornas livmödrar. 
Dessutom berättar Putsata Reang om sina försök att vara en god kambodjansk dotter och Denis Hirson om mamman som över allt annat älskar att köra bil. Helvetiska mammaskildringar från Latinamerika utforskas av María Julia Rossi. Därutöver medverkar Nima Hasan, Cheng Huizi, Otoniya J. Okot Bitek och Lorena Salazar Masso med fascinerande mammatexter av olika slag.

Omslagsbilden är en detalj från en målning av Loie Hollowell.  

Innehåll nr 4 2025 

Tema: MAMMA

ur Linnea nigra
Jazmina Barrera skriver graviddagbok

"Livmodern är ett tungt ok som vilar på kvinnans axlar"
Anna Gustafsson Chen presenterar Sheng Keyi

Biltjuven
En berättelse av Denis Hirson

Det helvete som alla mammor fruktar
María Julia Rossi om mammor och skräck i latinamerikansk litteratur

ur Ett sår fullt av fisk
Ett avsnitt ur Lorena Salazar Massos roman

Om min mamma varit här
Två dikter av Nima Hasan

En dag ska jag berätta om min mamma
En text av Marlon James

ur Vi var gnistan
Utdrag ur Otoniya J. Okot Biteks roman

Ordagrant: Mamma
Julian Birbrajer guidar genom ordens historia

Röd eller vit
En novell av Cheng Huizi

Till sist kunde jag berätta min egen historia
En text av Putsata Reang

Om moderskap och våld
En essä av Iman Mersal

Recenserat
Nya böcker av Can Xue, Liliana Colanzi, Gaël Faye, Eduardo Halfon, Emiliano Monge, Leïla Slimani & Abdellah Taïa

Redaktörsord

I mödrars spår

Mammorna, de är ju vår början. Utan dem vore vi inte. Så välkommen in i en Karavan fylld av mammor! Med litterära mamma-porträtt och texter om moderskap. 
Tanken dök upp när tidskriften Provins redaktör berättade att de skulle ge ut ett pappa-nummer: vi skulle ju kunna svara med ett mamma-nummer! Deras nummer kom ut tidigare i höstas, och det är slående i vilken hög grad bilden av en frånvarande pappa tecknas i de texterna. Med mammorna tycks det vara tvärtom, det är de som är där, allestädes närvarande, och som en följd av det ofta tagna för givna. Idealbilden av en mamma som uppoffrar sig och sätter sig själv åt sidan har länge satt tonen. Ett ideal som ökar skuldkänslorna hos all dem som inte kan identifiera sig med det, menar den egyptiska poeten Iman Mersal. I sin djupgående, vackra text här i numret, personlig och reflekterande på samma gång, lyfter hon fram moderskapet motsägelsefulla sidor, sprickorna.

När han ska berätta om sin mamma blir det lätt så att pappan, som ofta var just frånvarande när han växte upp, tar över historien. Men inte den här gången. Romanförfattaren Marlon James från Jamaica tecknar ett ömsint, uppriktigt porträtt av mamman som alltid fanns där och ser henne, kanske först nu, i helfigur. Han minns de få gånger han sett henne gråta, hur hon på ett förtrollande, festligt vis kunde servera trovärdiga lögner, hur hon brydde sig och höll samman allt och alla.

María Julia Rossi är en litteraturforskare som undersökt synen på moderskap i latinamerikansk litteratur. Den romantiska bilden av modern har förändrats, skriver hon i artikeln vi publicerar. Eller snarare har den fått följe av en mer realistisk, som lyfter fram det skitiga, tröttheten och bristerna, och på sistone har en avsevärt mörkare tendens brutit in. Det rör sig om närmast helvetiska skildringar av moderskap där rädsla och skräck dominerar, och hon visar på exempel hos författarna Samanta Schweblin och Brenda Navarro.

Släpp livmödrarna fria! Så ljuder ett underjordiskt rop genom kinesiska Sheng Keyis romaner. Hon har gjort det till sin uppgift att understryka kvinnors rätt att behandlas som individer, inte enbart som barnaföderskor. Här presenteras hennes författarskap av Anna Gustafsson Chen.
I den unga författaren Cheng Huizis novell tätnar röken från oräkneliga rökelsestickor kring drakmoderns tempel. Många är där för att be om en son. 

Den mexikanska författaren Jazmina Barrera väntar barn. Under tiden skriver hon dagbok. Vardagsnära betraktelser växlas med tankar om konst och litteratur i hennes inkännande text.

Vår ordspejare Julian Birbrajer påpekar i sin språkspalt att man i ordet för mamma kan se att de mänskliga språken världen över har en gemensam grund. Det är nämligen så här: "Stavelsen MA och dess repetition följer ett universellt mönster – så gott som alla språk har ett M i ordet för mamma." Fascinerande!

Att hoppa in i bilen och sätta sig vid ratten, köra iväg, det skänker henne en viss frid. Hon, det är författaren Denis Hirsons mamma. I sin text beskriver han det stora problem som uppstår när hon högt upp i åren vill fortsätta köra bil, trots att synen grumlats och hon orsakat en olycka. Liknande situationer kan nog många familjer känna igen sig i.

Putsata Reang berättar om kärlek och skuld, om hur hon gör allt för att vara en god kambodjansk dotter. Till sist måste hon välja mellan att uppfylla mammans förväntningar och att gå sin egen väg.

Om mammorna i Gaza skriver poeten Nima Hasan. De törs inte sova om nätterna.
Otoniya J. Okot Biteks berättelse är även den fylld av våld, ett ofattbart våld. För de unga skolflickor som kidnappas av en väpnad rebellrörelse i Uganda ställs livet på ända. Mitt i djupaste mörker föds också nya liv.
I Lorena Salazar Massos roman utmanas idén om att det bara finns en enda mamma. Pojken i berättelsen har två.

Det här numret är mammornas. Vi följer i deras spår. 

BIRGITTA WALLIN