Recenserat
De olika sorternas skuld
Chika Unigwe
Svartsystragatan
(On Black Sisters’ Street, 2009)
Översättning: Hanna Axén
Flo förlag, 2025
Texten publicerades först i Karavan nr 3/2025.
Så olika världar, så ofattbart, sjukt olika! Tanken drar ibland genom huvudena på Sisi och hennes medsystrar Efe, Ama och Joyce. Nyss ett sönderfallande hyreshus i tiomiljonerstaden Lagos. Nyss ett tält i en öken i Sudan. Nu stående här, i ett skyltfönster i Antwerpen, Belgien, i minimala stringtrosor och stövlar som når upp till låren. Varor till beskådande. Vilket är bäst, vilket är värst? En icke-debatt.
De fyra är inga okunniga nollor. De känner till mycket. Både sådant som utbildade européer vet och sådant som dessa inte har en aning om. De vet att det här kallas för trafficking, prostitution och skuldslaveri, men de har också en tyngre kunskap; de vet vad dessa begrepp står för och hur de känns in på kroppen.
Tre av de fyra tjejerna kommer från Nigeria där de har upplevt att inget kan bli bättre. Sisi borde ha haft en strålande framtid. Med universitetsexamen i finansiell ekonomi borde hon direkt ha fått anställning i en bank, men efter två år och otaliga jobbansökningar är hon fortfarande arbetslös.
Peter, hennes sambo, får ofta pris som bäste lärare på den skola där han arbetar. En strålande matematiker, men han tycks inte kunna räkna ut att han aldrig kommer att kunna ge Sisi det hon vill ha – pengar, konsumtion, fin bil, ett liv i Europa.
Dele däremot, det är en annan sak. Han räknar inte, han flyter omkring, nästlar sig in, dyker upp; på barer, i modebutiker, på hårsalonger Han är en tråkig och ful tjockis, men han får alla att lyssna. ”Vill du stanna här för evigt? Du är värd något bättre. Du kan få komma till Europa. Jag kan fixa.” Naturligtvis är det fejk, men där finns en tanke som är svår att jaga bort. För tänk om …
De goda människor som finns i den här berättelsen har ingen chans mot Dele. Han besitter den magiska treenigheten – pengar, kontakter och hänsynslöshet. Han representerar drömmarna, de har bara verkligheten att komma med.
Margaret Thatcher hade på sin tid ett slagord som ansågs förklara varför hennes politik vann: There is no alternative! Ofta förkortat TINA. De fyra huvudpersonerna i romanen har alla fått möta TINA. De har fått känna hur det känns att inte ha något val. Inga alternativ. Först i hemlandet – och sedan där borta, i Belgien, hos Madam på Zwartesusterstraat, Svartsystragatan, (ja, märkligt nog finns det en sådan gata i centrala Antwerpen). Där är det bara att gilla läget. No alternative. Madam ger order: ut och jobba, chop, chop! Betala skulden!
Skulden är inte bara en obehagligt stor summa pengar, den är också, och framför allt, en känsla: Att det är hon, Sisi, och hennes ”systrar” som har felat. De har låtit sig lockas, de har lika stor skuld till hopplösheten som hallickarna, bordellmammorna och torskarna. Det är de olika sorternas skuld som håller det sjuka systemet igång.
Sisi träffar Luc som blir kär i henne – ännu en god människa. Han säger att hon visst har ett alternativ. Att hon har rätt. Och dessutom lagen på sin sida. Vi kan gå till polisen tillsammans. Problemet är att han inte förstår att för sådana som Sisi kan det vara förenat med livsfara att ha rätt.
Svartsystragatan är full av skakande detaljer och svår att lägga åt sidan. Det mesta är säkerligen sant och alldeles alldeles verkligt. Av efterordet framgår att romanen bygger på noggrann research, inte minst intervjuer med nigerianska sexarbetare. Det skulle kunna vara en reportagebok, men jag tycker ändå att Unigwe gör rätt som gör det till en roman.
Boken kom i original 2009. Det som sker i den sker förstås också idag. Ändå har saker och ting förändrats under dessa 16 år. Då var världen fortfarande till synes utan spricka i den meningen att väst hade ett evigt övertag och USA och Europa alltid framstod som det drömda målet för alla utanför-väst-länderna. Men nu är det djupnande kris i Europa, en kris som man verkar vilja lösa på olika konstiga sätt – genom hysterisk militär rustning och att kasta ut så många immigranter som möjligt. Det kommer ju inte att gå. Oavsett vad vi tycker och tror så kommer en annan värld att ta form, en värld som kommer att skildras av författare inte minst från Afrika och Asien. Kanske kommer en bok som Unigwes då att läsas som en historisk roman, som en skildring av en svunnen epok: Så hemskt gick det till då. Vi har i alla fall kommit en liten bit på väg.
