Recenserat
Murakamis guld och bagateller
Haruki Murakami
Elefanten som gick upp i rök och andra berättelser
(Zou no shoumetsu, 1993)
Översättning: Eiko & Yukiko Duke
Norstedts förlag, 2013
Texten har publicerats i Karavan nr 2/2013
”Det var som om jag med fingertopparna snuddade lätt vid kanten av sömnen, men fortfarande var vid medvetande.”
I berättelsen ”Sömnen” har en kvinna inte sovit på sjutton dagar. En mardröm som är ytterst realistisk chockerar henne och den efterföljande sömnlösheten gör att hon förändras. I sin ungdom läste hon en hel del litteratur, men som maka och mor ansades lusten bort. Nu när hon inte kan sova börjar hon sträckläsa Tolstoj samt äta choklad och dricka konjak vilket hon inte gjort på många år. Med tiden inser hon att hon länge levt i dvala: skött allt som förväntats av henne, ingått i hårda rutmönster där den ena dagen inte gått att skilja från den andra. Hon ifrågasätter nu sitt sätt att leva, tomheten, den patriarkala strukturen som trängt in henne i ett sterilt hörn.
I ”Den andra bageriräden” vaknar ett nygift par mitt i natten och är båda utsvultna. Två förtorkade lökar, lite dressing och öl är allt de har hemma. De har bott tillsammans en så pass kort tid att de, som det står, inte hunnit utveckla en gemensam grundsyn när det gällde mathållningen. Hungern är, kommer de fram till, inte något som går att bota med mat från en nattöppen affär. Den är en förbannelse som har med Wagner att göra och den måste lösas på ett särskilt vis. Skidmasker och ett automatiskt jaktgevär behövs.
En sorglig historia är ”Det gröna odjuret”. En hemmafru betraktar sitt vackra shiiträd i trädgården och hör ett dovt, märkligt ljud. Hon tror att det är en mörkrets hälsning som har ”spunnits fram ur hennes kropp”. Men jorden vid trädet höjer sig och ett grönt odjur med fyra rosa ben visar sig. Kvinnan blir nervös och arg, tänker på knivar att försvara sig med, men odjuret kan både höra hennes tankar och tala. När hon tänker grymma saker krymper odjuret, dess hjärta är som en nybakad marshmallow. Och ju mer bestialiska tankar hemmafrun tänker, ju mer lider odjuret för att slutligen förgås.
”Hon tittade på väggklockan utan att säga något. Det såg precis ut som om hon försökte utforska tidens lopp. (…) Borde jag ha legat med henne den där gången? Det är egentligen det den här texten handlar om.” I novellen ”Fönstret” är berättaren tjugotvå år gammal och extraknäcker som brevskrivare. ”Lär dig skriva brev som fångar läsarens hjärta”, är företaget Pen Societys slogan. Huvudpersonen får brev som han rättar samt skriver själv brev till kursdeltagarna. Han får ett brev som sensuellt beskriver tillagningen av pannbiff, och kommer att få träffa kvinnan som skrev brevet. Hon bjuder honom på en mycket god biff. Tio år senare tänker han fortfarande på deras möte, undrar om det kunde blivit något dem emellan. Han kanske var för ung för att våga förföra henne.
Surrealismen hos den ständigt Nobelpristippade japanen Haruki Murakami är nästan artig och på något vis välmenande. Ofta handlar det om människor som lever ett så att säga vanligt liv, men plötsligt händer något obegripligt och hela tillvaron förändras. Det statiska blir till oväntad, laddad rörelse. Murakami skriver med torr skärpa som ofta blir förföriskt absurd. Ordet ”mördegsspråk” kom för mig när jag läste om dessa olika öden: något som till synes har en fast form smulas sönder. Vardagliga situationer paras med det övernaturliga: små människor går ut ur och in i teveapparater, en affärsman ägnar sig åt att bränna upp lador, felaktiga val leder till rätt resultat, en elefant försvinner på ett oförklarligt sätt från ett zoo, vissa gåtor får aldrig några svar. Novellen ”Fågeln som vrider upp världen och tisdagskvinnorna” är en skiss till vad som senare skulle resultera i en 743-sidig fantastisk roman.
Elefanten som gick upp i rök och andra berättelser innehåller sjutton noveller och nu har en lysande, reviderad utgåva arbetats fram av de skickliga översättarna Eiko och Yukiko Duke. De här historierna, skrivna på åttio- och nittiotalet, var de verk som introducerade Murakami för svenska läsare 1996. Berättelserna är ojämna, här finns både guld och bagateller. Ett universum av svart humor, alienation och ensamhet, genomskinlig obalans, surrealistiska pärlor och tät originalitet.
